Ofta när det disskuteras om att rädda hundar som far illa på något vis så kommer alltid kommentarer som att "man kan inte rädda alla", "bättre att låta dem somna in och slippa lidandet", "Att rädda en gör ingen skillnad i det stora hela" osv.

Visst, det stämmer till viss del. Jag kan hålla med. En hund lider inte av att få somna in, det är snarare vi människor som blir lämnade kvar som lider av att skiljas från sin bästa vän.

Men fortf kan jag inte släppa åsikten om att det visst spelar roll, att det visst gör skillnad, även om man bara kan rädda EN hund!

Man räddar ett liv, en individ, en själ! Detta liv får en ny chans till ett värdigt liv på våran jord, den jord som vi satte honom på.

Man kan inte rädda alla till varje pris, men man kan rädda någon, och den som går att räddas bör få den chansen. Även hundar som blivit mycket psykiskt eller fysiskt sjuka kan rehabliteras, och ger man bara en hund en sådan chans, så betyder det så enormt mycket.

Det ger iallaf. mig hopp om mänskligheten, om att det finns många goda och fina människor där ute som värnar om våra bästa vänner.

Jag önskar bara att alla hundar fick en chans...

Men alla hundar får inte det tyvärr, men vissa får. Och för varje enkild hund som får denna underbara chans, så rinner tårarna av glädje.

Tack alla underbara människor som kämpar för hundar som har det svårt!

För mig är det GULD!

Mina allra bästa resultat vid hundmöten har jag fått genom skvallerträning

Det hela går ut på att när hunden ser en annan hund så kopplar den det till att söka kontakt med dig - självmant

Hur går man tillväga?

Steg ett: I precis den sekund hunden får syn på en annan hund, klicka (alt. säg "bra") och belöna med godis. Man matar i stort sätt hunden under hela hundmötet. Det viktigaste i detta läget är inte att hunden kollar på dig, bara att den äter godiset. Alltså: "klick" -godis, "klick" - godis, "klick" - godis, hela, hela tiden, sålänge hunden ser den andra hunden.

Har man problem med att hunden "blockerar" sig så mycket att den inte vill äta godiset, så har jag med goda resultat på min äldsta hund helt enkelt stoppat godiset i munnen på honom = han tuggar det. Efter ett par gånger blev han mer mottaglig för godiset och valde att äta det.

Man måste också tänka på att inte möta en annan hund för nära, utan hålla sig på ett sådant avstånd i början att hunden inte blockerar sig så mycket att den inte vill ha godis. Så är det möjligt, öka avståndet såppas mycket under hundmöten i början.

Det är såklart också viktigt att erbjuda godis som är riktigt gott för hunden, såsom korv, köttbullar, leverpastej, kyckling, blodpudding eller något annat hunden tycker är gott.

Steg två: När man tränat detta konsekvent, vid varje hundmöte, en tid så testar man att avvakta med klicket och belöningen när hunden får syn på en annan hund. Förhoppningsvis får man då det beteende man vill ha - vilket är att hunden kollar upp på dig och undrar: "vart är godiset"?

Om hunden söker din kontakt, så gäller det att vara snabb med DUNDER BELÖNING! För detta är precis det man vill ha!

Sedan är det bara att nöta, nöta, nöta in detta beteende, och du får en hund som "skvallrar" till dig varje gång den ser en annan hund = kommer till dig och söker din kontakt.

Steg tre: Förläng tiden hunden ska söka din kontakt innan belöning kommer. Slutmålet är ju att hunden ska kunna bibehålla kontakten utan avbrott under hela hundmötet. Öka med sekunder, belöna - invänta nästa kontakt - vänta lite längre - belöna, osvosv.

Steg fyra: När detta sitter ordentligt så minska avståndet till andra hundar. Målet är att kunna passera med någon/några meters avstånd och ändå ha en hund som söker din kontakt under hela hundmötet.
Om hunden har svårt att erbjuda beteendet vid ett närmare möte kan det betyda att du gått för fort fram, då är det bra att backa lite i träningen och nästa gång inte gå lika nära. Man får minska avståndet successivt, alla hundar är individer och lär sig inte lika snabbt. Lägg upp kriterier som passar dig och din egen hund.

Det är viktigt att fortsätta belöna kontakten efter varje hundmöte en bra tid efter, så beteenden verkligen sitter. Sedan kan man successivt klara sig utan belöning också, men man får aldrig glömma att belöna då och då, så hunden inte tappar intresset.

Jag fortsätter gärna att belöna ofta även fast hunden kan det.

Detta är en ganska tidskrävande metod, som också kräver att man har bra timing = lyckas belöna vid rätt tillfälle.

Man får träna upp sig själv helt enkelt, för med bra timing och konsekvent träning tar det inte speciellt långt tid. Med mindre bra timing tar det såklart längre tid, men var i början koncentrerad på att se exakt när hunden får syn på den andra hunden och klicka och belöna SNABBT! Hunden kommer då ganska snart koppla andra hundar till godis ifrån dig.

Lycka till!