Det har vi roat oss med idag, jag, Milo, Madde och Elsa.

Vi begav oss till Änggårdsbergens skogar och lät hundarna springa och leka av sig lite.

Vi tränade lite på inkallningar/avbryt i lek och lite bollsök.

Bollsöket gjorde jag mycket med Milo när han var yngre, men har helt tappat den aktiveringen, så det var jättekul att köra igång igen och Milo uppskattade uppgiften mycket.

En trevlig dag, ingen "seriös" träning men mycket nyttigt ändå för både oss och hundarna!

Nästa vecka tänkte vi köra lite träning i slottskogen, det ser jag fram emot!

Idag körde vi ett ganska kort pass med kantarellsök - markeringsträning. Denna gången i burk. Jag börjar om helt från början med detta.

Så jag gömde burk i skogen och han fick söka efter den och sedan markera kantarellen i burken. Detta sitter såklart klockrent, men vi får nöta, nöta, nöta och hoppas att han någongång fattar att svampen inte ska ätas upp!!

Nästa vecka kanske det blir lite Viltspår, om inte annat ska jag och Madde iallaf träffas och träna lite och checka av lite bra ställen att senare kunna lägga viltspår på.

Det är skönt att ha träningskompis, det får träningen att verkligen bli av!

Ha en skön kväll!

Vi har haft ett par lugna dagar där vi knappt gjort mer än promenader och mys. Det har varit ganska så skönt.

Igår åkte vi till WP träningen igen och tränade lite start/stopp med sele + kedja bakom. Vänja in starten och stoppet bakom vagnen sedan alltså. Lärde också in kommandot "frammåt", vilket är att han skall dra såklart.

Imorgon ska vi träna kantarellsök igen...Jag antar att vi får fortsätta träna med utplanterade kantareller ute och inomhus under vintern och sedan starta om lite och gå vidare till riktig miljö nästa år! Så vi får koncentrera oss på att hålla minnet lite färskt bara nu i några månader.

Jag får helt enkelt koncenterar mig på att nöta in sittmarkeringen ordentligt ;)

Nåja...vi har gjort så gott vi kunnat iår, men tiden räckte inte riktigt till.

Ha en skön måndagskväll!

Ja, det gjorde det verkligen!

I helgen åkte jag med min pappa och hans tjej ut i skogen för att plocka lite kantareller. Milo fick följa med såklart, men jag valde att inte ta med västen eller att tala om för honom att vi arbetar, utan enbart låta honom spontanmarkera på de kantareller han får nys på. Därför gick jag med honom kopplad under hela promenaden.

Döm av min förvåning när han inte missade bara första kantarellen, utan i stort sett alla vi passerade. Tillslut ville jag se hur han reagerade när jag skickade honom, så jag gjorde som vanligt och han förstod ju självklart vad som gällde och började söka av området. Ännu mer förvånad blev jag när han faktiskt nosade på kantarellen men GICK FÖRBI!? Inte en reaktion...och detta gjorde mig något så enormt förvånad...

Visst, vi har inte tränat sådär jättemycket med helt färska kantareller utan haft dem i frysen. Dock har vi varit jättenoga med att ha dem i olika fack och i olika frysar för att de lukter som kantarellen möjligtvis kan dra åt sig inte ska vara samma. Och jag har aldrig tränat med kantareller som en människa rört på. Ändå var det lixom noll reaktion....något av katarelllukten BORDE han ju reagera på??

Kan det vara hela den nya situationen som gjorde honom förvirrad? Vi har ju alltid tränat ihop med madde och Elsa eller själva, och nu var ju två okända med oss och hela situationen var ju annorlunda.

Men trotts detta så borde han ju ändå ha snappat upp lukten när jag skickade honom och han visste vilken lukt han letade efter....

Detta gör mig väldigt konfuderad och visst är det tråkigt. Men vi kommer ändå försöka träna på, och se om vi kan lyckas ta oss ut i skogen igen innan kantarellerna försvinner helt.

Har ett nytt gäng i frysen vi kan träna på under vintern som kommer fram till nästa sommar/höst så vi kan uppehålla träningen och sätta igång hårdträningen till nästa säsong! Jag är helt säker på att jag kommer lyckas en dag med kantarellsöket, dock rinner ju tiden ut detta året, så man blir ju tvungen att avvakta till nästa kantarellsäsong, de börjar ju så smått försvinna nu.

När jag klickat på kantareller vi hittade ett par gånger gick det lite bättre, och de gånger han faktiskt markerade en kantarell jobbade han helt felfritt och satte sig utan att röra svampen. Det är iallaf positivt, dock kan jag inte sluta undra vad fanken som gjorde att han inte ens reagerade LITE på lukten??

Jaja, vi ger fortf inte upp! 2,5 månaders träning ska vi inte lägga ner nu kan jag ju säga!

Idag har vi bara tagit det lugnt och varit på 1,5 timmes långis i det sköna men kyliga vädret. Hundarna har fått var sitt blodigt märgben att mumsa på, och de verkar enormt nöjda med tillvaron :)

Jag älskar att se mina hundar nöjda, det är en av de finaste känslorna som finns här i livet.

Ja, jag tror att vi har det, jag och Milo, när det kommer kantarellsöket.

Jag vill ju så gärna hålla jämt takt med Madde och Elsa, men har insett att vi då har alldeles för bråttom och Milo hänger inte med. Träningen blir slarvig.

Elsa är ju en hund som har mycket större vana vid träning överlag, och jag vet ju att jag inte kan kräva lika mycket av Milo där vi är idag. Det kan helt enkelt inte gå lika snabbt för honom att nå målet.

Idag tränade vi igen, och till en början var Milo väldigt låg och jobbade inte alls fokuserat.

Staffen som ras är ju väldigt, väldigt känsliga, och jag tror att mina för höga krav smittar av sig negativt på honom. Jag har låtit honom göra för många fel att det känns som om han inte längre tycker att det är lika kul. Han blir istället lite låg och försiktig, inte frammåt och förväntansfull som jag vill att han skall vara.

Då insåg jag att detta inte funkar, vi MÅSTE backa, backa, backa i träningen. Jag måste återigen få honom att tycka om att söka, det ska ju vara KUL ju!

Jag tänker backa så långt att kantarellen åker in i en burk igen, och vi ska träna sittmarkeringar sådär ett tag, med DUNDER BELÖNINGAR efter varje gång.

Sedan blir det burkar ute i skogen istället, för att sedan försöka oss på en vanlig bana med kantareller på marken igen.

Dagen idag slutade iallaf bra. Jag lekte igång Milo ordentligt efter två pass där han bara var "sådär" på att ens jobba.

Då tändes en låga inom honom igen, den man känner så väl igen :) Svansen viftade förväntansfullt! Jag ville verkligen inte sluta när det gick dåligt...

Så västen åkte på igen och jag skickade honom. Och ja, han lyckades få in tre svampar med perfekta sittmarkeringar! Så vi avslutade dagen lyckat iallaf!

Jag kommer dock ändå backa i träningen, för att få det helt rätt!

Nu är alla svampar slut, så förhoppningsvis hänger jag med min pappa ut i skogen i helgen för att leta fler svampar. Tänkte ta med mig Milo, men inte sätta på något tjänstetecken eller skicka honom, utan låta honom spontansöka om han får upp kantarelllukt. Och blir det så så dunderbelöning såklart!! :)

Jag fortsätter uppdatera er om hur det går framöver!

Idag åkte vi iväg på tredje weight pull passet på Kviberg. 

Sele på, kedja på, och ut i "monsterskogen" uppåt, uppåt, uppåt.

Jag valde en lite lättare tyngd än sist, så det blev ca 5 kg. Tyngden är ganska obetydlig nu i början, huvudsaken är ju att han vänjer sig vid arbetsuppgiften.

Milo jobbade på riktigt, riktigt bra idag och verkade helt koncentrerad på sin uppgift. Jag hjälper honom fortf upp för de värsta bergen och sluttningarna, allt ska ju vara positivt och lyckas ska han göra varje gång!

Men han drog på och det var nästan svårt att få stopp på honom ibland. Man fick nästan hålla tillbaka honom lite för att behålla rätt och jämn takt.

Hemvägen blev lugnare, mest plan mark och grusstigar. Skönt för matte, med dålig kondition! haha!

En rolig kväll har vi haft med mycket trevligt sällskap. WP kanske är något för oss att verkligen jobba vidare på, så känns det just nu!

Visst är det väl ganska underligt, att ju yngre man är desto fler motgångar stöter man på när man har en bra affärsidé och vill göra något eget med sitt liv?

Jag är 21 år gammal, och uppfyller inte kraven på 25 år för att kunna få starta eget bidrag ifrån staten. Och vem är det egentligen som kan sätta åldersgräns på bra idéer och trovärdighet på att kunna bli egen företagare? Är inte det ganska så individuellt och bör prövas uifrån individ och inte utifrån hur gammal man är?

Hade det gjort någon skillnad om jag hade varit 24,5 år idag och inte fyllda 25?

Detta gör mig så förbannad, att man inte lyckas få den stöttning man skulle kunna få om man varit 4 år äldre. Borde det inte vara tvärt och om snarare?

Detta är såklart ett hinder jag tänker ta mig över i mina planer på att bli egen företagare, men jag kan bara inte låta bli att irritera mig och klaga lite över det.