Idag har jag och Milo unnat oss en jätteskön promenad i skogen, och på hemvägen gick vi genom den stora kyrkogården som ligger nära där vi bor. Många verkar inte gilla kyrkogårdar, men på något sätt så gör jag det! Det inger något form av lugn, inre lugn, och allt är så fint och fridfullt. Denna kyrkogården är jättestor och jättefin!

Igår gick vi vid havet och tränade hundmöten - där finns alltid många hundar! Inte ett enda skall :D Sålänge man har klickern och godis så går det super! Haha.

Imorgon kommer Robert hem, äntligen. Efter tre veckor. Nu får jag iallaf hjälp med hundarna i 1 vecka innan han måste åka och jobba igen, vilket känns skönt. Då kan även Prins följa med på långa skogpromenader.

Nästan dagligen möter jag hundar vars ägare inte har någon som helst pli på dem, och de är lösa!! Helt otroligt.

Men jag vägrar undvika de ställen där hundar oftast är lösa, det är ju dem ställerna som är mest behagliga att promenera på och bästa ställerna att träna hund på! Så ICKE!

Folk måste ju helt enkelt ta och uppfostra sina hundar innan dem släpper dem. jag har flera gånger fått ryta till på hundar som kommer för nära, som tur är har vi ännu inte mött någon av den aggressiva sorten.

Men jag tänker fortsätta skälla på folk som har sina hundar på det viset, kanske några lär sig något? För inte ska jag gå runt och må dåligt på mina promenader för att dem inte kan sköta sig? *suck*

Däremot blir man enormt glad när man möter lösa hundar som faktiskt är lydiga, dem finns också!! Tacka gud för det!! Det betyder ju att majorna inte är världens dåligaste hundägarställe iallaf ;)

Förövrigt har det börjat ringa lite på Prins, men ännu inget som verkar speciellt intressant. Men...det har iallaf börjat ringa! Håll nu tummarna för att det dyker upp något bra snart!

Kram på er!

Nu har jag varit uta man älskade Leo i 3 veckor! Känns såååå jobbigt, saknar honom så!! Ska försöka ta mig hem till mamma i helgen eller i början av nästa vecka och hälsa på honom en stund!

Min vita prins...

Har nu gått sedan Prins kom till oss. Konstigt nog har det heller inte ringt de senaste dagarna, vilket känns jättetråkigt. Någonstanns där ute finns väl den perfekta ägaren till denna lilla kille? Han som är så okomplicerad på alla sätt och vis, även om nya beteenden har börjat visa sig ang. andra hundar av större modell.

Idag har jag och Prins legat och kollat på tv, han låg på min mage :) Sååå mysigt! Precis innan var jag och Milo ute på en långis i skogen på en timme, där han fick springa av sig ordentligt. Han är sååå duktig och ännu har vi inte stött på några problem alls när det gäller inkallning, följsamhet eller kontakt. Allt sitter som berget! hoppas, hoppas att det fortsätter så! När vi kom hem fick han alltså sova i sängen medan jag spenderade lite tid med Prinsen. Nu ligger båda och sover, prins i soffan och Milo på hallmattan.

Ang klagomålet så skrev jag en lapp där jag förklarade Prins situation och våran aituation för tillfället, och jag bad även att folk i fortsättningen skulle kontakta mig om det fanns tankar, funderingar eller klagomål!

Har pratar med två grannar efter detta, och båda har varit mycket trevliga och positiva. Mannen som bor över mig sa att han inte hört något alls, och att han gillade att jag skrev en sådan lapp, som förövrigt var väldigt trevlig :) Och han sa också att jag inte behövde oroa mig för sura grannar, för alla var inte sådana! Kändes jättebra faktiskt! Och jag hoppas att resten av grannarna känner detsamma om saken!

Två nya bilder på prins som har ätit upp sig en hel del sedan han kom hit:

De senaste dagarna har vi stött på en del motgångar som har gjort saker o ting mycket svårare för mig. Prins lärde sig fort att hoppa över grinden från vardagsrummet till resten av lägenheten, vi byggdepå den med ett kompostgaller, vilket inte hjälpte. Vi byggde då på det med ännu ett komposgaller, vilket heller inte hjälpte, han hoppade över det också! (säkert 2 meter högt!). Nu har vi byggt på med ÄNNU ETT kompistgaller, detta gör att hela dörröppningen är täckt av galler...nu får vi se hur lång tid det tar innan han finner en lösning.

Och ja...det känns jätte jobbigt att han faktiskt försöker ta sig ut...det betyder ju att han tycker det är jobbigt att vara där inne, han vill ju hellre vara med oss hela tiden...Men detta är ju den ända lösning som jag kan åstakomma just nu...

Inte nog med detta har nu någon granne klagat till hyresvärden om att Milo skäller/gnäller på morgonen. Jag är medveten om att han gör det, men mellan 05.30 och 06.00 på morgonen MÅSTE jag gå ut med Prins innan vi sticker till Jobbet, jag bara måste. Och pga detta har jag inte kunnat fortsätta med bur och ensamhetträningen utan måste helt enkelt stänga in honom och lämna honom ensam...Känns sååå jobbigt..speciellt när någon har klagat, utan att komma till mig heller personligen! usch vad ledsen jag är nu...

Hyrevärden var dock jättetrevlig och berätta att han själv hade hund och visste hur det var. Jag förklarade läget och berättade också att Prins bara vara här under en begränsad period. han skulle vidarebefodra detta till grannen och hoppas att han godtog detta också....Frågan är om denne är lika tillmötesgående...

jag kan förstå grannarna som blir väckta på morgonen, även om det handlar om 30 minuter...Och just därför känns det ännu jobbigare.

jag funderar på att skriva en lapp som jag tänkte hänga upp på anslagstavlan där jag förklarar läget med Prins, varför han är här, och att be dem snällt att ha tålamod. Kanske kan det funka? vad tror ni?

Jaa, det är Milo det :)

Han är helt enkelt sååååå lätt att ha med på buss/spårvagn, utan någon egentlig träning.

Med Leo fick jag kämpa i säkert 6 månader för att han skulle kunna slappna av och vara TYST under resor, men Milo har alltid varit sådan.

Idag stod vi på en fullknökad buss, vi var tvungna att stå i gången, som också var fullknökad. Milo såg helt oberörd ut av allt prat, skratt, skrik och allt folk. Efter ungefär 15 minuter la han sig ner för att sova :)

Känns bara sååå underbart! :)

Så tänker jag för tillfället. Min livssituation är så otroligt påfrestande just nu att man ibland bara kan sätta sig och stortjuta. Idag brast det på jobbet...:( Vissa dagar känns lättare medan andra är värre.

Igår var en enormt jobbig dag för både mig och även för Prins, som tyvärr var tvungen att bli lämnad ensam längre än vad han borde. Detta gjorde att han mådde otroligt dåligt, och mitt samvete var inte precis på topp.

Idag blev timmarna dock mindre, och han verkar ta det väldigt bra, vilket har gjort att våran dag iallaf har blivit lite enklare att klara sig igenom.

Jag vet att all denna möda är värt besväret i slutändan, hur det än slutar...Men vissa dagar känns det inte alltid så. Min envishet har helt klart satts på prov, men jag är enormt glad att jag har vänner som stöttar och ställer upp när det känns som värst! Och tack till Erica som ställer upp imorgon och på fredag med att vara med Prins ett par timmar när jag jobbar! Du är underbar!!

Idag kom vi igång med koppelträning ordentligt (med klicker såklart) och det märks att denna hund har växt upp med otroligt mycket (bara?) förbud, han tar lixom inga intiativ själv och är väldigt låg och osäker. Men efter ett par klick insåg han dock vad som föväntades av honom och han skötte sig JÄTTEBRA tycker jag. Och jag är enormt nöjd med våra träningspass!

Jag och Milo har miljötränat lite i form av att promenera nära en fotbollsplan där det pågick en fotbollsmatch! Han var först väldigt fäst vid bollen :D men det tog inte lång tid innan han tog upp kontakten igen och skötte sig ytterst exemplariskt :)

Lillkillen har inte fått vara lös på ett par dagar, så jag tog med långlina och tänkte släppa honom lite på gräsplanen....tyvärr råkar jag alltid komma dit när det pågår fotbollsträning...*suck* Såfort jag blir ledig tänkte jag ta en ordentlig skogspromenad med honom!

Imorgon ska mamma gifta sig...tyvärr kommer jag inte att kunna delta. Kan inte lämna Prins här hemma, och kan inte heller ta med honom. Leo är ju hemma hos mamma och även min systers hund kommer. Känns lite tungt att inte kunna finnas där för mamma som hon så gärna vill...men just nu känns endå prins välmående som första prioritet!  

Nu har Prins varit hos oss i fem dagar, och han fortsätter att utvecklas till en tryggare och gladare hund. Lite av dendär "gnistan" har återkommit, samtidigt som han till och med gör lekinviter, hoppar och studsar ute, och är mer nyfiken på allt som händer runtomkring. Det är jättekul att se denna utveckling, och jag hoppas att det fortsätter åt samma håll.

Idag startade vi med koppelträningen och jag klickade också in honom. Nu tänker jag börja klicka och belöna all spontan kontakt på promenader och även börjar med små, lätta övningar som vi kan göra utomhus. När han idag väl upptäckte att hela livet inte består av slag och sparkar utan också massa gott godis och beröm, så blev han såå glad och studsade runt i kopplet och blev uppspelt för att få köttbullarna! Haha, han gillar det nog!

Från och med nu ska aldrig någon någonsin lägga ett ont finger på honom igen!

Vårat träningspass idag bestod nog av mindre än 5 minuter, ändå slockande han direkt när vi kom in och har sovit sen dess..det tog på krafterna avv använda hjärnan ett slag :)

Min och Milos träning ligger dock lite på Is nu när Prins är här. Men vi fortsätter såklart med den vanliga aktiveringen och koppelträning, men annat får vänta tills Prins fått ett nytt hem. Det är tidkrävande att ha två hundar särade, och det ÄR jobbigt, men jag kämpar på så gått det går och fortsätter att ta en dag i taget.