Jadu....har ingen aning om varför denna gången heller. Igår när vi skulle åka hem från jobbet såg jag att Leo haltade, men tänkte inte så mykt på det då. Han var helt jordig efter att ha roat sig med att gräva ett stort hål i marken under dagen.

Senare på kvällen haltade han fortf, och imorse likaså.

Nu ikväll är han väldigt stel, och man ser med blotta ögat att benet är svullet.*suck*

Han verkar inte ha ont, och visar heller inga som helst tecken på smärta eller rektion när jag klämmer o känner på benet.

Fan också....

Jag kommer avvakta över helgen iallaf, och hoppas på en stukning.

Min älskade gamling..

Idag på kursen körde vi vidare på specialbanan, men nu med störning i de andra burkarna. Olika vilt blev det - hare, råddjur, fågel och älg.

Milo var väldigt intresserad av dessa lukter första gången jag skickade honom, men sedan jobbade han på som vanligt och hade inga problem med att hitta kantarell-lukten.

Nästa gång kommer vi ha andra störningar. Jag la in ett förslag om andra sorters svampar. Tycker det låter som en smart idé, och intressant också.

Jag håller också på att kika runt för att kunna specialbeställa ett tjänstetecken/en väst där det står "kantarellsökshund" på, som vi kan använda oss av när vi söker kantarell =) Hade varit kul! Får se om jag hittar någon som kan göra det åt mig.

Milo sover som en stock, snarandes i soffan ;)

Ha en bra kväll!

Idag på morgonpromenaden gick vi längs havet vid rödasten. Påväg hemmåt går vi alltid förbi ett ställe där alkisarna brukar sitta och hänga på sommaren. De flesta är trevliga, har sina hundar kopplade och det har aldrig varit några problem att passera med mina hundar.

Idag dock, hade de en större dobermann eller rottis blandning med sig, som slet sig från kopplet när vi närmade oss. Den fick syn på mig och mina hundar och började springa emot oss.

Jag skrek åt den att stanna, vilket den också gjorde.

När ägaren närmade sig hunden så började den återigen närma sig oss, så jag skrek åt den igen.

Kvinnan blev förbannad över att jag skrek åt hennes hund och började gorma och skrika på mig. Tala om för mig att jag inte borde ha hund, och att jag ska passa mig för att skrika på hennes hund.

Jag försöker förklara åt henne att jag skriker på hennes hund för att hindra den från att komma fram till mina, inget annat.

När hon kopplat sin hund och går bortåt igen så kommer en man ifrån alkisgänget gåendes hotfullt mot oss med ett järnrör i handen.

Jag står kvar och frågar honom om han har tänkt att slå oss med sitt järnrör?

Han ställer sig framför mig och säger att ommina hundar attackerar honom så har han rätt att försvara sig, och då tänker han allt slå ihjäl dem.

Sedan börjar han hetsa och provocera hundarna genom att slå mot dem, slå mot mig och vara allmänt hotfull, allt för att få dem att attackera så att han kan slå dem.

Självklart blir jag rädd! Jag försöker gå undan, men han cirkulerar runt oss samtidigt som han slår med järnröret. Folk passerar, ser vad som händer, men bara EN person reagerar genom att gå fram till mannen och tala om för honom att lägga ner järnröret och gå därifrån. Mannen blir då hotfull mot honom, vilket gör att han backar undan.

Trotts att folk stannar, är det INGEN som vågar ingripa!

Jag tycker det är SJUKT att folk är så fega och rädda om sitt eget skinn att de inte vågar ingripa i sådana här situationer. De flesta människor verkar bara vara måna om sitt eget väl befinnande, ingen vågar riskera något för någon annan. Mänskligheten skrämmer mig ibland....

Där stod vi iallaf, och jag skrek på mannen att flytta på sig så jag fick gå därifrån. Men han fortsatte envetet att försöka göra mina hundar aggressiva. Mest koncentration lade han på Milo, eftersom han är en "kamphund". Men han backade bara undan, höll sig strax bakom mig och förstod inte alls vad mannen var ute efter.

Jag är glad att mina hundar inte reagerade tvärt emot. Hade de börjar försvara mig, istället för att jag försvarade dem, så hade mannen helt klart börjat slå dem på riktigt - i "självförsvar".

Tillslut kunde jag inte hålla emot min chock och ilska längre, och började gråta. Jag ville bara därifrån! Då reagerade kvinnorna i alkisgänget och bad sin vän att sluta - det räckte nu!

Så när jag väl blev ledsen var det inte roligt längre antar jag. Mannen drog sig undan, och jag kunde gå därifrån.

Just nu är jag både arg, chockad och ledsen. Att vuxna människor faktiskt kan betee sig sådär? Pga att jag skrikit på deras hund för att den inte lyssnade på dem? Är det inte dem som brister i deras ansvar? Som om jag gjorde något fel.

Dessa människor är ju inte helt riktiga. Vem vet vad mannen var hög på.

Men det som skrämmer mig mest, är att allmänheten inte vågade ingripa.Mot en människa som gick på en ung, liten tjej.

Höjden av feghet, och jag skämms över att vara människa själv just nu.

Idag har vi först vart på jobbet hela dagen, sedan passade jag på att ta en långis me hundarna i skogen innan jag åkte hem.

Milo sprang lös, och något hände som jag inte kunde tänka mig ännu en gång! Vi gick en bit in på stigen och närmade oss en liten dunge med ett litet berg precis vid sjön. Milo sprang ca 10 meteri förväg, och när han kom fram till dungen såg jag att något fångade hans uppmärksamhet.

Fick syn på en man som låg och solade på klippan, och en dam som simmade i sjön nedanför.

I vanliga fall, eller snarare, jag hade förväntat mig att sociala Milo skulle springa rätt fram till mannen för att hälsa. Och jag såg att det var hans första reaktion när han upptäckte att det var en människa. Men han stannade upp sekunden efter och sökte kontakt!! Jag ropade honom till mig samtidigt som jag gick vidare åt andra hållet, och han följde med, först liiiite tveksamt, men sedan full fart.

Wow! det hade jag verkligen inte förväntat mig!

När vi gått en bit längre in i skogen så bestämde jag mig för att vända och gå tillbaka samma väg. Enbart för att testa igen, om det gick lika bra denna gången. (stackars man som fick bli min testkanin, men han såg inte ut att vara rädd iallaf). Och ja, denna gången passerade han förbi utan någon tvekan!

Även när han fick upp viltspår under vägens gång så påkallade jag bara hans uppmärksamhet lite lungt och han vände som en vind för att få sig en mumsbit.

Detta gör mig såååå enormt glad, för jag börjar känna mig riktig, riktigt trygg med honom lös.

Träning ger verkligen färdighet, och kontakt och följsamhet är ju det vi jobba på allra, allra mest under hans 2,5 år. Vi har aldrig slutat med det och jag har aldrig låtit bli att belöna spontankontakt när han är lös. Tror detta är en viktig, mycket betydande del i att han håller sig så nära, söker kontakt hela tiden och nu börjar svara på minsta vink trotts stora störningar.

När vi kom hem fick hundarna sova en stund, sedan har vi tränat två pass på specialsöksbanan - nosa kantareller =)

Det gick jättebra, även om Milo kan bli liiite slarvig då och då när han blir för exhalterad och hoppar gärna över att nosa i några burkar. Men hittar han inte bruken med kantarellen så återvänder han till start och gör om det mer noggrannt. Så jag är nöjd!

Imorgon tänkte jag börja med att sätta på honom det tjänstetecken han skall ha när vi söker kantarell i skogen. Bara för att han snabbast möjligt ska lära sig att den åker på såfort vi jobbar med kantarellsök.

Tänkte åka förbi huveröds och hitta en snygg sele först, men kom sedan på att det kanske är bättre att ha något annat, då jag senare kanske vill börja spåra med honom mer, och då vill jag ju ha en sele där som tjänstetecken.

Tror det får bli en reflexväst vi köpte på My dog för några år sedan, bara använt några få gånger på vintern. Men nu har jag ju ett blinkhalsband på vintern så han syns väl, så reflexvästen slutade användas. Denna tänkte jag använda, då syns han bra i skogen också!

Ha en bra kväll, nu ska vi kika på film!

Idag var första kurstillfället på kantarellsökskursen. Det gick super!

Milo älskar det, och blir ganska så het när han kommer in i specialsöksrummet :) Detta är verkligen ett element han fungerar bra i och verkar älska!

Idag koncentrerade vi oss enbart på att befästa kantarelllukten till belöning, och milo fattade det väldigt fort och stannade vid rätt burk, burken med kantarellen i.

Nästa gång kommer vi nog lägga in störning i de andra burkarna för att försvåra lite.

3-4 första gångerna kommer vi hålla oss inomhus med specialsöksbanan, sedan kommer vi de 4-5 sita gångerna ta oss ut i skogen.

Till nästan gång kommer vi också att inhandla en sele, eller möjligtvis ett täcke, som kommer bli hans tjänstetecken för just kantarellsöket.

Detta kommer bli superkul!

Sedan blev jag glatt överraskad när Staffen Elsa med matte visade sig och också skulle gå med på kursen! superkul med en till staffe och trevligt pratsällskap! :)

Jag har också fått träna på timingen i min egen klickning då jag klickade åt matte när Elsa jobba på banan. alltid bra träning!

En bra kväll, och en vecka med träning varje kväll till nästa kurstillfälle!