Ja, idag gäller det.

Jag och Milo har en lugnt nyår, hemma tillsammans, själva :) Det viktigaste iår är att ge honom en lugn och trygg kväll, men massor av mys och roligheter. Allt för att förhindra att ännu en gång få en skotträdd hund...

Det har redan börjat smälla otroligt mycket, flera gånger i minuten. Men Milo ligger och sover i soffan utan några rekationer.

Vi måste dock ut på en rastning snart, men jag inväntar en stund till om det lugnar ner sig lite.

Ute har han varit lite orolig, men fort kontaktsökande, godissugen och gjort sina behov som han ska :) Inga problem. Hoppas det fortsätter så under hela kvällen nu!!

Uppdaterar om hur det gått!

Hoppas ni får en bra nyår!

-----------------------------------

22.41 är klockan nu. Det smäller som tusan, men milo ligger i soffan och sover. Har höjt volymen på tv:n en del, men smällarna hörs såklart endå. Han verkar dock helt oberörd för tillfället. *hoppas, hoppas* på att det fortsätter så!

Igår träffade vi Lin med sin superfina Ia och Maria med sin fina Hera :) Vi planerade att ha en liten träningsträff.

Även om regnet öste ner så höll vi i planerna, och det är jag glad för.

Jag fick lite hjälp med apporteringen och det är kul när andra kan hjälpa till med sådant man själv inte riktigt lyckats med! Tips och råd är alltid bra!

Nästa gång kanske Milo dock skall börja, då han hade mycket svårt att koncentrera sig då det låg massor av spillt godis på marken där de andra hade tränat innan. Haha...men jag tror det släpper också...Och för att vara könsmogen, i tonåren och allt som hör till, så skötte han sig fin,fint!!

Efter 1, 5 timmar fick jag skjuts till mamma i Bohus, där hon skulle ha en middag - trodde jag. Snarare en fest!!! var väl runt 45- 50 personer!

Oj, det hade jag verkligen inte räknat med. Men det blev en enormt bra träning för Milo. Jag valde att ha honom kopplad under hela kvällen, då alla inte var hundvana och milo bara skulle stressa upp sig om han skulle behöva springa runt och hälsa på alla. Och det gick bra. han sov vid mina fötter nästan hela tiden...under de få timmar som det verkligen var MYCKET folk drog vi oss dock tillbaka in i mammas rum för en liten paus. Och dit gick vi då och då under hela kvällen också, för lite lugn och ro.

Men jag är verkligen positivt överraskad av Milos lugn i stressade miljöer bland mycket folk! I Milos ålder var Leo knappast såhär duktig.

Men Leo som sagt, han njööööt av uppärksamheten. Han såg alltid till att vara i centrum - utan att för den delen vara jobbig och i vägen - och försökte alltid fjäska med någon för att bli klappad :) Han älskar när det är mycket folk! det är kul!

När han blev trött slog han sig ner mitt i smeten och sussade så gott :)

Han tog hand om alla små barn och han har blivit så otroligt försiktig och lugn med dem sedan mammas nyblivne man flyttat in med sina barn. Förr kunde han vara lite bufflig, men nu är han så försiktig så...:) 

Idag innan hemgången tog jag och mamma en långis i skogen. Har saknat riktig skog!!

Milo sprang lös och skötte sig jättebra hela vägen :) Solen skiner och allt känns just nu bara superbra!! :)

Kram

Ja, idag har regnet öst ner hela dagen...trist. Men jag och Milo tog en timmes promenad i skogen endå. I början var Milo väldigt skeptiskt till långisen, men när han insåg att han skulle få springa i skogen så var det mer ok :)

Väl hemma badade jag milo, det var ett tag sedan, sedan har vi tränat lite apportering och sökt efter godis i lägenheten.

När jag skulle till affären så stoppade jag Milo i buren, och när jag gick började han stortjuta! Har inte hänt på länge nu...kändes såååå trist...om man ska behöva backa träningen igen nu när han funkar där under så lång tid.

När han blev tyst en stunbd gick jag in igen, satte på lite musik och låg i sängen tills han somnat. Sedan testade jag igen (var ju tvungen att ta mig till affären), han gnällde ett par gånger då, men verkade sedan vara tyst tills jag kom hem.

Hoppas att det bara var en engångs grej...vi får se.

Imorgon blir det träningsträff med två vänner och deras hundar! Ska bli kul!

Milo har återhämtat sig bra, och kulan på magen är nu pytte, pytte liten. Vi har klämt bort var i fyra dagar, men låter det nu läka ihop. Hoppas kulan försvinner helt!

Lillgubben ska gå på antibiotika i fyra dagar till.

Sådär ja...har inte hunnit skriva något alls, har varit fullt upp här hemma. Nu har jag dock lite tid över.

I fredags satt vi på blå stjärnan i 2 timmar innan vi fick komma in. Efter att vetten rakat och undersökt lite upptäckte vi att milo faktiskt hade ett hål på magen, antagligen från en pinne eller något han stött emot i skogen. Detta hål hade vi inte upptäckt själva, då det var en slags hinna över.

Vetten kollde illaf så inget fanns kvar i honom, och sedan klämde hon ut en del var som fanns i kulan. Sedan fick vi sagt att vi skulle göra likadant två gånger om dagen i fyra dagar, innan vi låter det läka ihop. För att få ut allt var och alla bakterier.

Sedan fick han också utskrivet lite smärtstillande och antibiotika.

Nu läker det fint, och kulan blir allt mindre och mindre varje dag.

Det jobbiga är att vi just måste klämma där, och därför måste vi hålla fast honom. Han gillar ju inte behandlingen, och kan till och med börja darra när man tvingar fast honom. Men det måste ju göras för att han ska bli bra, frågan är om man kommer förlora lite av hans tillit...jag vet inte...men förhoppningsvis går det att bygga upp igen. Det gör verkligen ont i mig att tvinga honom till något han inte vill...men bara två dagar kvar! skönt!!

God jul på er alla!

För två dagar sedan upptäckte vi en konstig böld på Milos mage, stor som en tia ungefär. Runt om var det svullet och var/vätskefyllt. Han var också öm. Detta fanns inte på honom på morgonen, men vi upptäckte det på kvällen. Alltså har den bara ploppat upp från ingen stanns.

Det enda jag kan tänka mig är att han har slagit sig (har inte sagt något dock) när han var ute samma dag i skogen och räjde runt bland buskar och snår. Han är ju inte speciellt försiktig av sig när han hoppar runt...

I vilket fall, så hade svullnaden gått ner dagen efter, men den lilla kulan var kvar. Så var det sedan under hela dagen, och jag tänkte att det kanske går ner helt tills imorgon. men nej, på kvällen igen så var det ÄNNU mer svullet, och han verkar vara öm. Men han ligger dock på magen som inget, så speciellt ont kan det inte göra, men när man klämmer tycker han det är obehagligt.

Jag ringde till tre olika vet, varav två tyckte att jag skulle åka in. En sa däremot att han inte tyckte det var så allvarligt, det kan vänta. Må hända att det är så, men jag vill ju faktiskt veta vad det är!! För at själv känna mig lugnare. Så typiskt att allt alltid ska hända på olägligt, nu precis innan julen. *suck* Men jag måste bara få veta vad det kan vara!

Inga tider idag tyvärr, så vi åker in till blå stjärnan och väntar där...kan bli en lång dag alltså....håll tummarna för att det går fort, och jag återkommer om hur det gick!

Idag träffade jag och Milo en jättegammal "forumkompis" som vi träffade sist för cirka sju år sedan! Det var jättekul, och Milo och hennes storpudel lekte som tokar :) En jättetrevlig tös som skötte sig så fint med Milo, och jag tyckte också att Milo skötte sig väldigt bra mot henne.

En lyckad, men mycket kall kväll, som tyvärr bara fick vara i en timme.

Får se om det blev några bra bilder som jag kan få lägga ut här! Återkommer med det :)

Tack för en jättebra dag!!

Jaha, nu befinner man sig på Sveriges baksida, Stockholm ;)

är och hälsar på Micha och hennes pojkvän Diego. Milo är med såklart,medan Leo är hos mamma på "semester" ;)

Tågresan upp tog 5 timmar. Gick jättebra. Vi delade kupé med tre andra hundar. En vuxen austrailien Sheperd, en valp av samma ras på 4 månader och en pudeltös på 2 år :) Milo hade då lite svårt att slappna av, men han skötte sig endå väldigt bra för att vara första gången på en sådan lång resa. Och han höll sig utan problem hela vägen!

Roligaste kommentarerna var ifrån en man som satt bredvid oss en stund, han sa: "är detdär en såndär bithund?". Haha. "ja, om du menar en livsfarlig kamphund så är han det", sa jag o skrattade. Sedan la sig Milo på rygg framför killen och ville bli kliad :) Och det fick han!

Sedan tanten med pudeln. När vi skulle gå av efter ett par timmar tillsammans sa hon: "MEN, han var ju jätte snäll ju!!". Haha, nehä..trode hon att Milo skulle äta upp hennes hund? *suck* Roligt att folk blir förvånade över att en staff kan vara SNÄLL? Haha.  

Ikväll har vi varit ute vid rastgården och låtit hundarna springa av sig, och nu ska vi sova!

Imorgon ska jag träffa en jättegammal hundkompis som jag inte träffat sen Leo var valp (ca 7 år sedan!!). Ska bli jättekul. Lovar att ta bilder!  

sov gott!