Våran jul var mysig, i mammas nya hus här i Majorna, med hela familjen.

God mat, fina julklappar och hundarna skötte sig finfint.

Milo fick spendera lite tid med min systerson Melvin och min kusins son Axel, båda nyfödda bebisar :)

Först var han enormt nyfiken på dessa krabater, han undrade ju vad det var för något. Men senare under kvällen la han sig bredvid Melvin i soffan och slickade han på fötterna :) Sötnos. Med lite vana så kan han nog bli riktigt fin med barn, och han och Melvin kommer nog ha roliga stunder tillsammans när han blir äldre.

Leo är som vanligt bra med barn, bryr sig inte så nämnvärt. Men han älskar mammas mans två barn som älskar honom sååå mycket tillbaka. När de kommer hem till mamma och Leo är där så springer den yngsta flickan fram och kramar honom hårt. Och Leo ser inget annat än nöjd ut över uppmärksamheten :)

Jag är lycklig över mina två hundar som är så bra med barn och alla slags människor, och jag är glad över att de är omtyckta bland nästan alla mina vänner och min familj. Ingen i familjen har heller längre några fördomar mot min "kamphund", utan han behandlas som alla andra, en i familjen. Ingen var rädd över att Milo ville vara nära barnen, utan situationen var verkligen totalt avslappnad.

Fördomar jag möter ute bland folk kan jag leva med, sålänge min familj respekterar mitt rasval och litar på mig och min hund. Det är det som är det viktigaste, och jag är glad att jag lyckats ändra uppfattning hos dem i familjen som i början var skeptiska.

Vi har tränat ett par kvällar med leksakslådan och det går frammåt. Han har dock svårt med de större leksakerna då han själv är så liten och måste lyfta huvudet för att nå över kanten med en stor leksak. Men det går frammåt.

Idag testade vi dock att träna med kvällsmaten, vilket gick mindre bra. Han behöver nog bättre godis för att höja motivationen i just denna träningen.

I januari börjar våran specialsökskurs också! UNDERBART!

En god vän ska gå med me sin schäfertik, så jag ser verkligen, verkligen fram emot det! sååå gött :)

Hundarna har ju en egen leksakslåda här hemma där jag varje gång jag städar samlar alla deras leksaker i.

Gissa hur länge leksakerna får bli kvar i lådan?

Max 2 sekunder. För direkt när man slänger ner dem så springer Milo dit och bär ut dem igen. Haha...och jag har gett upp tanken att de ska få förbli i leksakslådan när de inte används....

Men...vem säger att jag ska behöva städa upp efter hundarna varje gång?

Nej, från och med nu är det hårdträning, för Milo ska helt enkelt lära sig att städa upp efter sig själv.

Att det blir Milos jobb är för att han är ung. Leo är en gammal gubbe och förtjänar sin pension med låååånga, lugna dagar.

Milo är ung och kry och ska därför också få jobba för sitt uppehälle ;)

Så igår satte vi igång iallaf. Det gick rätt fort. Efter några minuter så insåg han att jag ville att han skulle lägga det jag gav hoom i munnen i lådan. Inte alla gånger han lyckades pricka, men det kommer, det kommer. Vi avslutade efter tre lyckade "avlämningar", och ska fortsätta ikväll.

Nästa steg är att låta honom plocka upp saker från marken själv, och gå med dem till leksakslådan, för att sedan placera lådan där den ska vara i hörnet.

Senare kan man ju också försvåra det ytterligare genom att lära honom att skilja på dem olika leksakerna och lära honom orden på dem, för att man sedan kan lägga ut leksakerna i lägenheten som han får springa och leta efter. OCH att han ska hitta RÄTT leksak! :) detta kommer bli ett kul projekt.

Nu har jag börjat ett nytt jobb, vilket gör att hundarna kommer få mer ensamhet. Leo är ju van, men Milo är det ju inte.

Dock har det gått bra de senaste dagarna, då jag nu i början bara jobbar ca 4-5 timmar per dag, vilket betyder att hundarna är ensamma max 6 timmar/dag. Detta känns okej, och Milo verkar också tycka att det är okej.

Jag söker dock efter en dagmatte, som kan ha Milo framförallt de dagar som kommer att komma bli längre än 6 timmars ensamhet. Det är svårt att hitta dagmatte, trotts annonsering. Jobbigt värre...Men jag hoppas att det dyker upp någon snart, som är bra och som man kan lita på.

När det gäller Milo är jag ju så nogrann med vem som sköter honom, vilket gör det mycket svårare.

Sålänge ska jag försöka ta med mig Milo de dagar jag jobbar 8 timmars dagar, så får han vara i bilen, vilket gör att han kan få sitta där 4 timmar, få en timmes rastning och sedan sitta fyra timmar igen. Detta är den bästa lösningen vi har sålänge, och eftersom det just nu inte är många dagar jag jobbar 8 timmar så får det gå!

Om ni känner någon som kan vara dagmatte, och som ni vet skulle fungera med Milo och har samma filosofi som mig när det gäller träning och uppfostran, så hojta till! Behöver all hjälp jag kan få för att hitta någon snabbt!

Nu under dom mörka, kalla och blöta vinterkvällarna så håller vi helst till uppe vid en stor skola, och använder deras skolgård som träningsplats. Det är asfalt, vilket gör det lättare, då Milo är en fjant som inte gillar blött, vilket gräset allt som oftast är denhär årstiden. Dessutom är det upplyst.

Som några kanske minns från när Milo var liten så gillade han ju inte att gå i gallertrappor. Detta tränade vi ju massor på, med mycket goda resultat.

Igår gick vi förbi en sådan, och jag tänke testa hur han reagerade, det var ju ändå länge sedan vi gick i en.

Och ja, träningen sitter i fortf! Inga som helst problem, och han sprang upp och ner med en stor glädje och förväntan :) Super!

Sedan körde vi lite apportering till en början, det tycker han är kul :)

Jag inser dock att jag egentligen bör backa några steg i träningen och förstärka hans "hålla fast utan att tugga", haha. Han har allt blivit väldigt slapp med detdär!

Resten av passet körde vi bara lite rolig aktivering. Tre bänkar, där han först fick klick när han hoppade upp på den ena, nästa gång var han tvungen att hoppa upp på både bänk nr 1 och nr 2 för att få klick. Och sedan på alla tre.

Sedan försvårade vi det ännu mer genom att han fick testa sig fram vilken bänk som gav ett klick, och han klurade ibland länge på detdär :)

Men guuud vad kul det är med en hund som testar, testar och testar, utan att ge upp! :)

Nästa aktiveringslek var ca 15 nedsågade träd = stubbar. Jag valde tyst ut en stubbe som gav belöning, och Milo fick gå runt och markera på varenda en och testa sig fram vilken som gav klicket. Och att sedan upprepa ett par gånger innan vi gjorde något annat en stund för att senare byta till en annan stubbe att hitta och markera på :) Sådant tycker han är JÄTTEKUL :)

Jag längtar såååå mycket till specialsöks-kursen. Jag tror att Milo kommer göra riktigt bra ifrån sig, och han kommer nog älska det!

Idag fick en gammal herre på jobbet somna in, en hund vars ägare dumpade av honom hos oss för några månader sedan, utan att återvända för att hämta hunden. Han blev då omhändertagen av kommunen, som hittehund, och fick i fredags beslutet om avlivning...

Jag kämpade för att hitta ett hem innan beslutet skulle träda i kraft, men utan resultat. En sådan gammal hund är det inte många som vill ha.

Denna gamla herre kom till oss med sorgsen blick och glanslös päls. Han var väldigt överviktig med dålig kondition.

Efter 3-4 veckor hos oss så levde han upp. Han kom in i våra rutiner och verkade också verkligen trivas med livet som "gårdshund". Han blev slank och fin i kroppen, pälsen glänste igen och han var pigg, glad och frammåt på våra promenader. En helt annan hund!

Detta gjorde det ännu svårare att släppa taget om honom, då jag vet att han skulle kunnat få det bra hos någon i sina sista år...Men hans tid var knapp.

Men...jag vet att han fick det bra sina sista veckor i livet hos oss...för han visade verkligen en lycka jag aldrig tidigare sett.

Nu vilar han gott på andra sidan...och något kommer verkligen fattas mig på jobbet framöver...

Kursen i specialsök skulle börja den 8:e dec, men den har blivit uppskjuten pga för få anmälda :( jätte tråkigt faktiskt...jag som hade sett fram emot det massor. Men såfort det är tillräckligt många anmälda så startar den såklart! Så om något mer är intresserad, så anmäl er för tusan! haha

Förövrigt har vi haft ett par väldigt lugna dagar med mysiga promenader mest.

Motivationen är inte riktigt på topp ännu, och därför känner jag också att jag verkligen behöver en kurs, så jag kan komma igång igen!!

Idag på kvällrundan stannar en granne mig och frågar om jag äger hunden som strövar omkring lite längre bort, vilket jag svarar att jag inte gör.
Han hade upptäckt hunden på gården och insett att ingen ägare fanns i närheten.
Jag erbjöd mig såklart att hjälpa till, så jag gick upp med mina hundar och återvände ner med ett koppel.

Den lille dansksvenska gårdshundstiken sprang till huset intill och gick fram till en av portarna och började nosa och hoppa emot den. Detta fick mig att iallaf dra en slutsats att den säkerligen bodde där.
Eftersom klockan var lite över 00.00 så var dock alla lägenheter släckta, och ingen syntes till utanför, dessutom också portkod.

Medan vi stod och väntade på att kanske någon skulle dyka upp ringde vi polisen, då hunden var gammal och jag hittade en tatuering i örat. Dock hittade dom inget registrerat nummer eller namn på hunden i fråga.
Vi promenerade runt lite i området, men inte en själ syntes till. Så tillslut fick vi kontakta hundcentret som har hand om bortsprugna hundar, och de skulle vara här inom en timme. Grannen tog hem tiken till sig sålänge, då jag har mina hundar och det skulle bli ett jäkla liv nu på natten om jag skulle ta hem en okänd hund.

Det känns så tråkigt att behöva sända iväg den gamla tiken till ett hundcenter mitt på natten, långt bort, då den säkert bor här i området. Jag vet ett par stycken som har liknande hundar jag sett tidigare, men ingen jag har något nummer till eller så.
Men, men, hon springer inte lös och rikserar att mista livet iallaf.

Imorgon kommer grannen skriva ut bilder på henne (vi tog kort) och vi kommer sätta upp lappar i området, för att försöka informera de ev. ägarna om vart hunden är och att den är välbehållen. Jag som är ledig imorgon kommer också se till att försöka sprida ut informationen bland hundägarna här i området på morgonrundan med hundarna. Kanske vet någon vem som äger hunden, känner dem eller iallaf sprider ryktet vidare.
I vilket fall så påskyndar vi, och gör allt vi kan, för att ägarna ska få reda på vart deras hund är och kan hämta hem den.

Jag hoppas innerligt att lilltjejen kommer tillrätta snart!
Nu är jag supertrött och helt slut, så jag ska lägga mig.
Det blev en lång dag idag...