Igår valde vi att köpa loss en hund vars tillvaro inte var speciellt bra. Han har vandrat från hem till hem många gånger och har också försökts att användas till kamp. Dock ville han inte slåss, vilket gjorde att man valde att göra sig av med honom. Vi vet i stort sätt ingenting om han liv, men han verkar endå vara en mycket trevlig och vänligt inställd hund mot allt och alla. Hundar bryr han sig inte om ett dyft på promenader och inte mycket annat heller för den delen.

Nu har vi bestämt oss för att hitta ett nytt hem till honom. Jag vill ge honom en ärlig chans att få ett bra liv och bli en trygg hund. Jag tvivlar på att han någonsin har kännt någon trygghet eller tillit för någon människa, och det är något som gör mig så arg och ledsen!

Våran lille Prins ser så sorgsen ut, men jag tror han trivs här. Jag hoppas över mitt hela hjärta att vi så snabbt som möjligt kan hitta ett bra hem till honom, där han kan få stanna! Det är verkligen mycket nu, eftersom vi flyttar imorgon. Men det kan inte hjäpas, utan vi tar nu en dag i taget och kämpar oss vidare. Kanske kan även denna hund få en chans att visa vem han egentligen är, och få en chans att läka sin sår, både på utsidan och insidan.

Måste också passa på att tacka de personer som ställer upp i situationer som dessa. Utan er skulle jag inte klara det så bra som det endå går.

- Robert, för att du ställer upp och delar ansvaret på våra hundar och på Prins. det underlättar en hel del!

- Mamma, för att du kommer ställa upp och ha Leo tills Prins fått ett nytt hem, vilket också underlättare massor!

- Lin, för att du ställer upp med att passa Milo under morgondagen när vi flyttar!

- Pjäsens hundhem, för att ni är villiga att ställa upp med att hjälpa oss att hitta ett bra hem till honom.

Igår blev det en hel del miljöträning för den lille. Bland annat åkte jag med kompisen till hennes hästar, där Milo fick sitta med mig och kika på när hästen motionerades i paddocken. Han var väldigt nyfiken men skötte sig jättebra!

När hästen sedan nyfiket tog ner mulen för att hälsa (van vid hundar) blev det dock för mycket!! hästen fick sig då en utskällning, men han lugnade sig snabbt och kunde sedan gå bredvid utan problem :)

En trevlig dag!

Ja, imorgon börjar jag jobba igen på Akitagårdens Hundcenter, därför åkte jag och Milo dit idag för att hälsa på och kika lite på omgivningarna.

Bussresan gick superbra! När vi väl steg av möttes lillkillen av så enormt mycket lukter, både intressanta och lite skrämmande lukter, så vi fick gå mycket sakta så att han skulle hinna lukta på allt :)

Sedan satt jag och chefen och pratade i ungefär 1½ timme, och gissa vad Milo gjorde då? Jo, han sov!! Han la sig tillrätta i en korg på kontoret och sussade så gott under hela vistelsen. Min lilla trygga valp! *glad*

Hundarna som skällde var dock väldigt, väldigt läskiga, och detta är något jag insett att jag verkligen måste jobba på. Osäkerheten till andra hundar kan säkerligen lätt vända och utvecklas till någon form av "aggressivitet", vilket inte är speciellt kul. För som Reino Oskarsson sa till mig en gång så går oftast rädsla och aggressivitet hand i hand, och det håller jag med om!!

Det känns lite som en balansgång där man lätt kan falla dit, så vi går sakta men säker frammåt för att inte tappa fotfästet. Milo måste få träffa fler snälla, trygga och trevliga hundar, gärna hanar, för att bygga på sitt förtroende för dem.  Någon som äger en? ;)

Nåja, på hemresan blev jag väldigt förvånad över Milos val av liggplats. Han är trotts allt bara 5 månader och åkt buss tre gånger innan i hela sitt liv. Men nej, det stoppar inte honom, utan han kände helt enkelt att han var trött och att han hade lust att sträcka ut...så ja....där la han sig mitt i gången, på sidan, och sträckte ut sig till den längsta korv han bara kunde! haha, och där blev han kvar!

Detta är något som Leo kan göra, som åkt buss ofta i 6 år! Så jag blev allt väldigt förvånad över hans trygghet i nya situationer.

Nu ligger han i alla fall i soffan och sussar så gott. Alla nya intryck tog visst kål på honom!

Ja, det är något vi har jobbat på enormt mycket ända sen Milo kom till oss. Eftersom att han har så enormt mycket energi och gärna vill hålla igång mest hela tiden så kände jag direkt att detta var en mycket viktigt del att ta tag i från början - vilket i och för sig är en viktigt del för alla valpar!

Ute har vi aldrig haft några problem, men inomhus ska det vara full rulle hela tiden - enligt Milo själv :) Men, det satte vi stopp för såklart.

I ungefär 3 månader har jag nu dagligen fått ta upp honom i soffan eller famnen för att påminna honom om att sova/vila/slappna av, ett par gånger om dagen alltså. Vilket har varit väldigt tålamodskrävnade vissa gånger.

Men idag kom det genombrott som jag så länge har väntat och hoppats på! Milo gick och la sig självmant här på golvet! Efter en stunds vila hoppade han sedan upp i soffan och nu ligger han där och sover!! Det känns bara såååå bra att det går frammåt och att man äntligen ser resultat. Kanske blir det en hund av honom trotts allt?

För Milo är detta livet! :

Idag var vi på huveröds för att köpa lite mat, så jag passade på att köpa en liten apport. Så idag har vi mjukstartat lite med apportträningen, får se hur det slutar, är ju grön inom det området också! :) Men med lite hjälp så :)

Förövrigt har vi haft en bra dag och Milo har inte varit en lika jobbig slyngel idag. Burträningen går frammåt och jag kan duscha utan problem när han sitter i buren i mitt rum och han kan vara där tyst i 40 minuter :) Det går alltså fortfarande frammåt, om än mycket sakta!

Ha en bra dag allihopa!

På pricken idag blir Milo 5 månader. Tiden går verkligen fort! Och oj vad han växer!

Nu väger han ca 10 kg och är ca 38 cm i mankh.

Den lilla valpen utvecklas och förändras allt eftersom. Han tar mer friheter och vågar nu också springa längre bort på våra promenader. Men vi tränar ihärdigt på att hålla sig nära/söka kontakt, vilket fungerar bra än sålänge. Men jag känner att jag snart måste skaffa långlina för att hindra honom att lyckas belöna sig själv att sticka, då det snart kanske kommer börja hända :) Men vi tränar på som bara den :)

Idag gick vi ett litet spår, vilket inte gick så bra dock. Milo har börjat slarva, eller så har han bara blivit lite otålig. Vet inte riktigt vad det kan vara, då jag bara lägger jättelätta spår, mest för min egen skull ju :)

Men vi ska gå tillbaka och göra lite sökrutor, så vi får hoppas att det går bättre sedan. Kanske kan man få lite hjälp av fiamatte också! ;)

Här kommer en bild när Milo var 6 veckor gammal och en där han är 5 månader, visst är skillanden stor?

Idag åkte vi över till min far på hönö för att sedan ta båten ut på havet och fiska makrill. Milo har åkt med i båt två gånger innan, och denna gången gick lika bra som de andra, han var coollugn, dock var det enormt varmt!!

26 makrillar kom vi upp till, varav jag fick 6 st :)

Efter fisketuren åt vi pappas underbart goda grillade hamburgare och hade en jättemysig kväll.

Idag fick vi åka till norge, eller närmare bestämt til Moss, för att hämta Roberts bil som gått sönder där under gårdagen. Det blev en lång resa med släp, men Milo som fick följa med skötte sig jättebra och sov nästan hela resan. Han börjar bli tryggare och tryggare i bilar, vilket är jättskönt!

Vi kom hem igen vid 3 tiden på natten. Men nu är i alla fall bilen inlämnad på verkstad och vi får hoppas att det inte kostar för mycket att laga!!