Jag och Milo:

 Milo och Benji:

 Full fart:

 Milo aktar sig för krokodiltänderna:

 Hundarna trötta:

 Myskillar:

Börjar med att dra en liten genomgång om min och Troyas träning. Igår var det kurs igen, och vi körde lite spår och upplet.

Denna hunden bara måste ha fått jobba och testa på saker innan, då hon var helt otrolig i uppletar-rutan! Som om hon gjort det varje dag i hela sitt liv!

Spåret tog hon också upp direkt och gick igenom det på fem röda! :) Kändes kul att hålla i kopplet på en duktig hund igår!

Förövrigt håller jag fast vid att hon är en mycket rolig hund att jobba med. Dock ser jag vissa skillnader mellan henne och Bamse. Hon tröttnar fort om man tränar samma moment för många gånger, medan bamse var arbetsvillig hur mycket som helst, hela tiden, samma saker om och om igen!

Dessutom gillar troya fortfarande inte godis så mycket, vilket för det lite svårt. Men blodpudding är det som funkar bäst, och som hon iallaf äter, och har börjat att äta mer. Men hon jobbar hellre för en leksak eller en kamptrasa.

Inkallningsträningen går något så otroligt bra!

Det vi har lyckats med är:

• Inkallning utan störning
• Inkallning med störning i form av hundar som står på rad bredvid
• Inkallning med störning av hundar som står på rad + en hund som kallas in åt motsatt håll samtidigt

Helt otroligt alltså! Inga problem. Igår råkade jag också tappa kopplet precis när jag tagit ut henne hur gården, hon rusade iväg, men jag ropade bara "troya HIT" och hon kom som ett skott! :) WOW! Jag är verkligen imponerad av henne på många sätt! Synd bara att jag nog aldrig skulle kunna tänka mig att ha en schäfer, mycket pga utseendet, och på deras "pipiga och skrikiga" sätt...De tjuter alldeles för mycket för min smak...

Här har ni henne iallaf, supersnyggingen ca 1,5 år:

Min och Milos träning har fortf stått så gott som stilla. Men vi jobbar vidare med miljöträning och kunna gå fint med kontakt i stan, och vi har kommit väldigt, väldigt långt. Vi kan gå ungefär genom halva centralstationen mellan belöningarna nu :)

Igår gjorde Milo något som gjorde mig både förvånad, glad och nöjd! För nu vet jag att jag har lyckats med hans socialträning och Miljöträning, och bättre än såhär kan det nog faktiskt inte bli...

Jo...vi stod precis vid ingången till Femman vid brunnsparken, massor av folk stod och gick förbi oss...medan vi väntade på en kompis som var inne och handlade. Milo la sig ner på sidan och slappnade av så mycket man nu kan slappna av! otroligt!

Här kommer också lite bilder på Milo, Leo och Benji. Nu har "kusinen" Benji åkt hem till Sthlm igen..men vi hoppas att det inte dröjer allt för länge innan dom får ses igen, för de hade verkligen kul ihop, han och Milo!

Leo tänker nog: "åh nej, inte en såndär TILL":

Krokodil och Terrorist Nr 2, gillar att hänga i Leos päls, preeeecis som Milo:

Milo och Benji leker Jage på appellplanen på jobbet:

 Brottningsmatch, Milo har övertaget:

Brottningsmatch, Benji har fått övertaget ;)

Milo börjar bli lite trött:

 Benji likaså:

och avslut med en fin bild på Benji-bus

Idag blev det mer lek med lilla valpen Benji-bus :)

Milo haltar inte idag, så det verkade inte vara så farligt med tassen endå.

Vi träffades i stan och tog en fika. Hundarna var duktiga och låg på sina filtar. Bra miljö och passivitetsträning!

Sedan åkte vi hem till mig, och hundarna lekte massor här hemma.

Sedan låg dom och sov på var sin sida av soffan medan vi kollade på en film som vi hyrde.

Benji är en tuff kille, till skillnad från Milo som inte har en gnutta dominans i sig. Han vill bara leka, och har heller inga tankar på att säga ifrån när Benji blir för bitig eller jobbig.

För att dessa killar ska funka ihop i framtiden tror jag att vi måste träffas mycket under Benjis uppväxt, men risken finns nog endå att de inte kommer hålla när de båda är vuxna. Fast man vet ju aldrig.

När Lilla Benji vaktade en boll här hemma gick Milo undan och vågade inte gå fram. Visserligen bra, men lite omvänt kanske ;) Fast jag är glad att Milo är så duktig och att han är som han är. Det är uppskattat, och det gör ju att han lättare kan fungera med andra hanhundar. Rasen är ju som den är, och jag tror inte att Milo skulle backa ifrån att svara upp om det blir ordentligt med gruff med en annan hund, därför får lek bara ske under totalt kontrollerade former.

När leken blev för intensiv bröt jag, för att samtidigt lära honom att varva ner lite och inte bli för hårdhänt. Han har en förmåga att stressa upp sig en hel del och bli för hårdhänt om leken håller på för länge.

Nu har jag återigen en slutkört, trött staffe i soffan, som verkar nöjd med livet :)

Ha en bra kväll!

Idag har Milo fått ännu en ny kompis. "kusinen" Benji =) 16 veckor.

De har lekt massor idag och haft superkul! Bilder på leken kommer senare.

Milo racade som aldrig förr, och är superduktig med valpen.

Dock blev leken för vild, och under ett "stafferace" ramlade han ner för en liten avsats och skrapade upp sin tramdyna på berget. Nu haltar han...Hoppas det läker fort...

Hundarna funkar jättebra och ligger nu och sover i soffan båda två. Det är sååå skönt att ha en hund som kan vara så avslappnad tillsammans med andra hundar.

Snyggingarna: 

Såhär trött blir en vappis efter massor med lek:

För ja, jag vill faktiskt påstå att det är en konst.

Genom jobbet har jag fått erfarenheten och kunskapen att kunna hålla dom största, starkaste och bångstyrigaste hundarna någonsin, och inte handlar det då om någon råstyrka.

Tro mig...Att ha kontroll på en 40-50 kg stor hund som flänger, hoppar, sliter och drar, utan att ramla eller flyga med...det handlar bara till en del om styrka. Resterande delen handlar om att lära sig HUR man håller i hunden och hur man fördelar sin egen tyngd i kroppen vid rätt tillfälle.

Jag har mött stora, starka, karlar som haft stora problem eller flygit efter hunden i fråga, just pga denna oerfarenhet om hur man beteer sig. Medan lilla sara på sina 1,60 kan hålla samma hund och samtidigt ha full kontroll. Även om hunden är nästan lika stor som mig själv...

Jag skriver inte detta för att skryta eller göra mig viktig, utan snarare för att detta är något jag grubblat, funderat och iaktagit under en tid. Detta är mina egna slutsatser om det hela, och jag vill våga påstå att de verkligen stämmer med verkligheten, iallaf på mitt jobb och med de hundar jag har mött och jobbar med.

Men oj så många gånger under åren som jag har flugit efter!

Minns en gång för några år sedan när jag under vintertid på snö kanade efter en stor Pitbullblandning som helt klart skulle frammåt, och jag fick ingen stopp. Så på rumpad gled jag efter flera meter innan jag fick fäste och lyckades få kontrollen igen.

Erfarenhet ger kunskap och färdighet, helt klart!

Men som sagt, jag tror att styrkan egentligen spelar väldigt liten roll i dessa situationer. Det är en sak att kunna hålla fast en hund och att ha kontroll över en hund! Och det är ju endå alltid kontrollen man strävar efter att uppnå - full kontroll över hund och situation.

Jag kommer nog aldrig kunna beskriva den tacksamhet jag känner över att få jobba som jag gör, och samla på mig all den erfarenhet som jag får genom att både jobba och sköta olika sorters hundar och individer. Allt ifrån rädda, aggressiva hundar, galna, ouppfostrade unghundar till hundar som te.x är döva. Eller våra älskade gamlingar som kräver extra mycket kärlek och omvårdad...eller alla olika valparkullar som kommer och går.

Skräckexempel på blandningar som dyker upp och som har blivit helt fel. Eller valpkullar med trotts sin blandning har blivit enormt lyckade individer!

Man ser mycket, ger mycket av sig själv, och får dubbelt tillbaka.

Allt jag lär tar jag med mig i mina framtida drömmar, och när det gäller hundträning och att jobba inom hund, så kan inga böcker eller teoretiska kunskaper någonsin slå erfarenheten!

Avlarat, och det var såååå kul!

Jag kan inte sluta tycka att Milo är en enormt rolig hund att jobba med!

Vi började med något han tycker är kul - apportering.

Apporteringen funkar alltid bättre utomhus, och idag var det inget tuggande alls! Några sekunder kunde ha hålla den, OCH STÅ STILLA! :)

otroligt.

Efter att ha kastat iväg den ett par gånger för att låta honom hämta den och komma tillbaka med den, så tyckte han till och med att apportbocken var roligare än självaste kampleksaken! Haha!!

Vi körde lite ingångar, läggnaden och fritt följ. Fria följet gjorde vi utan långlina, och han var endå helt fokuserad på mig.

Idag valde jag en plats med lite mindre störningar också.

Lite "ligga på filten" klämde vi in, och "stanna kvar" träning.

Sedan avslutade vi med att Milo fick raca runt ett varv på fotbollsplanen så hela han, jag och allt jag hade med mig var täckta av sand!! :)

Jag är nöjd med träninge idag, och Milo blev också jätte trött.

Nu sover vi gott inatt :)

Först vill jag bara passa på att visa en bild på Milo med hans nya halsband på. Inte någon bra bild, men man ser ju iallaf hur SNYGG han är i det! :)

Imorse tog vi oss en långpromenad och avslutade nere vid Röda sten. Leo fick gå i havet och bada, det tyckte han om jätte mycket. Milo gick i till benen han :) sötnosen...kanske kan man lyckas få honom att bada i sommar?

Därefter har jag sedan varit på körskolan och pluggat i ungefär 2, 5 timmar, sedan har jag också hunnit med att både städa och tvätta hemma!

Lite senare tog jag med hundarna på ännu en långis i skogen. I detta vädret vill man ju helt enkelt inte bara vara hemma!

Vi gick genom den vackra kyrkogården och hundarna pysslade med att hoppa upp på varenda bänk vi gick förbi för lite godis :)

Här har vi bröderna bus:

Om en timme ungefär planerar jag sedan att ta med mig Milo ut på ett litet träningspass. Har inte blivit så mycket träning på en hel vecka nu, och jag har verkligen jätte dåligt samvete för det.

Tänkte fortsätta lite med apporteringen och "ligga på filten" och inkallning.

Sedan får vi se vad vi hittar på mer för roligt! Återkommer senare med rapport såklart :)

Ja, så heter nya "tränings objektet" ;)

En Schäfertik, runt året gammal, och super snygg :)

Idag var första dagen på plan, och det gick förvånansvärt bra.

Troja har en viss grundlydnad som inte Bamse hade, och funkar jättebra bland andra hundar. Hon bryr sig knappt om dem.

Kontakt och fokus är väl inte speicellt bra ännu, och värmen gjorde det inte heller bättre...men...det kommer bli bättre!

Det känns som om jag med henne kommer lyckas komma längre än vad jag gjorde med Bamse. Hon är, som en schäfer såklart, väldigt lättlärd, förarvek och enormt positiv till att jobba.

Efter dagens träning kände jag mig ivrig att fortsätta utvecklas tillsammans med henne...sålänge hon finns kvar hos oss vill säga.

Idag jobbade vi mest med kontaktövningar´och att tinga in ett "här" (få uppmärksamhet/kontakt).

Detta ska bli kul!

Och fortsättning följer...