Inkallning

Även i denna träning lär sig hunden vad som lönar sig och vad som inte lönar sig. Hon måste förstå värdet i att komma till dig, både självmant och på inkallning.

Steg 1

Välj ut ett ord som du tänker använda dig av när du ropar på henne. Välj gärna ett ord som du inte har använt i tidigare träning. Gamla inkallningsord kan vara uttjatade, så med ny träning börjar du också med ett helt nytt ord.

Steg 2

Träna inomhus till en början, och lär henne att ordet betyder godis/lek/belöning genom att ropa ordet och belöna när hon kommer. Börja enkelt, när hon inte är så upptagen, testa sedan efter ett tag att ropa på henne när hon är mitt inne i något annat, eller när hon är i ett annat rum. När hon reagerar bra på ordet i alla lägen inomhus, kan ni börja träna ute.

Tjata inte! Kommer hon inte när du ropar en gång, har hon inte riktigt förstått vad ordet betyder, eller så gör du det för svårt. Minska kraven, och ropa bara på henne när hon inte är allt för upptagen, för att sedan öka kraven sakta igen. Glöm inte att belöningen ska vara rolig eller supergod!

Steg 3

Ropa ordet till henne när du är ute och går i koppel, kollar hon upp på dig/kommer till dig, belöna med massa gott godis och visa för henne hur glad du blev. Träna detta ett par träningspass innan ni går vidare till nästa steg.

Steg 4

Nu är det dags att lära henne att komma på ordet när hon är lös.

• Släpp henne lös och låt henne springa runt som hon brukar. För att inte göra det för svårt i början, ropa på henne när du ser att hon redan kollar på dig eller inte är helt inne i något annat. Ropa gärna på henne när hon redan är på väg åt ditt håll. Belöna och beröm henne massor när hon kommer och stannar hos dig.

• När hon blir duktig på det, försvåra genom att ropa på henne när hon är upptagen med något annat, såsom att bita på en pinne eller nosa någonstans. Belöna och beröm MASSOR, när hon kommer.

  
  

• Öka svårighetsgraden allt eftersom hon blir duktigare på att lyssna och ropa på henne i situationer som är svårare och svårare. Ropar du en gång, och hon inte reagerar, då har du gått för fort fram och får backa lite i träningen. Ropa bara på henne när du tror att hon kommer att komma. Kommer hon inte, ropa aldrig fler gånger, då tjatar du ut ordet, som tappar sitt värde för hunden. Gå hellre och hämta henne då, eller försök locka till dig henne genom att ropa, locka och vara skojig på annat sätt, utan att säga ordet!

Att tänka på:

• Det räcker inte med vanligt torrt och tråkigt godis, utan använd dig av köttbullar, korv eller annat som är riktigt gott för hunden. Gillar hon att kampa med kamptrasa, kombinera gärna med det. Detta gäller i alla stegen av inkallningsträningen.

• Träna inte för många gånger per promenad. Håll träningspassen korta och roliga. Kalla in ca 3-5 ggr under en promenad, inte mer.

• Använd inte ordet du tränar med, i sammanhang där hon inte är redo ännu. Vet du att hon inte kommer att komma om du ropar, använd andra ord för att locka in henne, eller om det går – gå och hämta henne utan att säga någonting. Tänk hela tiden på att inte tjata ut ditt nya inkallningsord. Reagerar hon inte första gången ni ropar, kommer hon inte att göra det andra gången heller. Kommer hon inte på första inkallningen, måste du backa i träningen och inte ropa på henne när hon är för upptagen med något annat.

• Om hon inte kommer och vägrar bli fångad, jaga henne inte. Detta är en jätterolig lek för hunden. Spring bort ifrån henne, samtidigt som du ropar och låter som att du gör något kul. Få henne att vilja följa efter dig och jaga dig istället, och glöm inte att belöna när hon kommer.

• Kopplandet ska aldrig vara ett straff. Träna därför på att koppla henne när du kallat in henne. Belöna och beröm henne efteråt och släpp henne sedan fri igen. Hon ska inte sätta ihop kopplet och kopplandet med att hon inte får vara lös igen. Gör gärna detta då och då, så hon lär sig att man faktiskt kan bli lös igen även om man blir kopplad en liten stund.

Detta vill jag gärna ha på mina hundar, då det ser proffsigt ut, samt att hunden har bättre fokus på sin uppgift och lägger den inte på annat runt omkring. Därför tränar jag in "hakan i backen" i samband med plattsliggningen.

I början tränar jag in det separat, och lägger in ett eget kommando för beteendet, som jag kan lägga till under själva plattliggningsmomentet.

Pass 1:

Jag klickar Elda för att hon gör rörelser neråt med huvudet, och successivt shejpar jag fram att hon nuddar hakan i backen.

(Ni får ursäkta Eldas dåliga tålamod idag, men hon lyckades fint tillslut!)

Pass 2:

Nu när Elda lyckats förstå vilket beteende jag vill ha, använder jag omvänt lockande för att få henne att stanna kvar i samma beteende. När hon erbjuder hakan i backen kommer godishanden fram, och jag närmar mig henne. Ligger hon kvar i samma position får hon en godis, men om hon reser huvudet, stänger jag godishanden och den försvinner tills hon erbjuder beteendet igen - då kommer dem fram. Så fortsätter jag, och belönar henne när hon behåller positionen även om jag "retar" henne med den öppna godishanden.

Senare kan man försvåra ytterligare genom att stå upp, kasta godis omkring hunden, eller leksaker, och den skall ändå behålla positionen. Om den rör sig, åker godisen/leksaken bort igen.

När detta sitter - lägg in ett kommando.

När man får hem sin allra första valp är allting nytt och spännande, och många gånger är man så enormt ivrig till att starta sitt nya liv som hundägare och hundtränare, att man helt glömmer av en av dem viktigaste delarna i en valps uppfostran - passivitetsträningen.

Många valpar måste vägledas fram till att kunna koppla av, både hemma och i olika miljöer. Som ägare måste man lära sin valp vikten vid att kunna koppla av, sova och ta det lugnt - vart man än är. Det är inte ofta som detta kommer av sig själv, utan detta måste vi lära våra hundar själva.

Tränar man passivitetsträning från att valpen kommer hem, kommer man få en hund som har lätt att koppla av vart man än är. Detta gör både hundens och ditt liv mer harmoniskt, och det är lättare att ta med sig hunden vart än man går utan att det skall kännas jobbigt, varesig för dig, hunden eller för omgivningen.

Tränar man inte passivitet med sin hund, stöter med förmodligen på problem i framtiden, såsom till exempel att hunden börjar gnälla såfort man stannar för att prata med någon, sätter sig på en bänk, eller på en fika i stan. Hunden saknar tålamodet till att göra "ingenting" helt enkelt.

Kanske får man också problem med en hund som inte kan ta det lugnt inomhus, och som hela tiden vill att saker och ting skall hända runtomkring. Ingen lugn och ro, och hunden har svårt att ligga och sova under dagtid.

Träna passivitet inomhus:

En valp är i behov av mycket sömn, och har man då fått sig en valp som gärna vill härja runt hela dygnet och som inte går och lägger sig av sig själv när den blir trött, är det läge för dig att visa hur man somnar och/eller kopplar av.

• När du märker att valpen börjar bli trött, plocka upp henne i famnen, i soffan, eller sätt dig med henne vid hennes bädd, och håll henne stilla där tills hon somnar. I början kan det bli vilda protester, men håll henne bara försiktigt kvar tills hon ger sig och somnar, och ge aldrig upp!

• Upprepa detta flera gånger om dagen, då du märker att valpen faktiskt varit vaken ett tag och bör vara trött, även om det inte alltid verkar så. Får valpen för lite sömn kan de verka som om den har hur mycket energi som helst, men i själva verket är den "övertrött" eller "överaktiverad", vilket resulterar i en överenergisk valp.

Gör du detta dagligen med din valp, ett par gånger om dagen, kommer du snart märka en markant skillnad. Valpen kommer tillslut att själv börja söka sig till ro på någon skön plats för att sova eller koppla av, och du kommer sakta men säkert kunna sluta "påminna" valpen om att sova.

Jag själv gör detta på alla mina valpar, från dag ett. För mig är det viktigt att valpen tidigt lär sig att sömn är en viktig del i vår vardag, och det gav mig också snabbt en valp som själv kan koppla av och gå och lägga sig när inget annat kul händer.

Träna passivitet utomhus:

Detta är en minst lika viktig träning för valpen att lära sig - att kunna koppla av i olika miljöer utomhus, och att lära sig göra just "ingenting", även om det händer massor runtomkring.

• Ta valpen till olika miljöer, såsom skogen, stan, en park, brukshundsklubben, utanför huset osv...sätt dig ner någonstans, tex på en bänk, och gör absolut ingenting.

• Om valpen gnäller, skäller eller på något sätt vill ha din uppmärksamhet - ignorera. Invänta tills hon är lugn och passiv (spelar ingen roll om det är ståendes, sittandes eller liggandes, sålänge hon är passiv), och gå sedan vidare som belöning.

• förlänga tiden allt eftersom, som ni sitter stilla och gör ingenting innan det är dags för att gå vidare.

Det viktigaste i denna träning är att INTE ge valpen uppmärksamhet om den kräver det, genom att tex gnälla eller skälla. Den måste snabbt lära sig att det inte lönar sig, och det gör den bäst genom att bli ignorerad vid sådana beteenden.

Är valpen lugn och tyst, är det dock ett ypperligt tillfälle att ge den en klapp, ett snällt ord och gärna en liten godis.

Med envis träning, och ingen uppmärksamhet vid fel beteenden, så kommer ni snabbt ha en hund som har tålamodet att "bara vara" även utomhus. Glöm inte att träna i olika miljöer, lätta som svåra!

Lycka till!

Att ha en god kontakt med sin hund är A & O i all form av träning, annars kommer man inte speciellt långt. Kontakt är grunden till ett bra sammarbete ihop med din hund, och därför bör det vara ett av dem första sakerna man börjar träna med sin valp, och en av dem sista sakerna man någonsin slutar att belöna.

Förutom alla dem olika kontaktövningarna man kan göra, som man ofta lär sig på valpkurser och vardagslydnadskurser, så finns det en annan form av kontakt, som jag själv anser är den allra, allra viktigaste att belöna och jobba med från dag 1  - och det är just spontankontakten.

Med spontankontakt menar jag alltså när hunden självmant väljer att söka din kontakt när ni är ute - lös som kopplad, gåendes eller sittandes på en buss/spårvagn/bänk.

Varför är den viktig?

Hundar gör enbart det dem själva tjänar på, ingen hund gör alltså något som den själv inte får ut något av. Detta är ett faktum, oavsett vad man själv önskar eller vill tro på. Tyvärr är våra hundar egositer, precis lika mycket som vi människor är det. Därför är det också himla effektivt att träna med belöningar för att få hunden att göra det man vill, för det gör den gärna - om den vinner något på det vill säga   

Låter man också hunden själv tänka ut vad den skall göra för att få sin belöning, så blir träningen mycket, mycket mer effektiv, och jag själv upplever att den sitter mycket bättre när den väl sitter där.

Inser hunden också att ett visst beteende lönar sig, så kommer den med all säkerhet att upprepa detta beteende fler gånger, vilket är precis det vi vill!

Om vi återgår till den spontana kontakten, så anser jag att om hunden själv får komma på att det lönar sig att titta upp på matte eller husse då och då, så kommer den göra det oftare och oftare allt eftersom.

Genom att belöna detta beteende, lär man inte bara hunden att söka kontakt, utan också vikten vid att hålla sig nära. Du gör dig själv viktig för din hund, och hunden kommer automatiskt att vilja vara nära, eftersom att den tjänar på att vara det. och det är det, som är så viktigt för mig!

Hur/när tränar man spontan kontakt?

• Koppelpromenader:

     Belöna hunden med godis/klapp/röstberöm (gärna med godis till en

     början) för varje gång den självmant söker din kontakt. Var inte

     rädd för att belöna mycket, då hunden troligtvis kommer kolla upp

     väldigt ofta när det väl inser att den får något gott för det. Med

     tiden byter man ut godis mot annat beröm då och då, och varierar

     belöningarna. Du kommer snabbt märka att du och din hund får en

     mycket bättre kontakt, där hunden oftare och i flera olika

     situationer söker upp din kontakt.

• Lös:

     När din hund springer lös i skogen, har du ett ypperligt tillfälle att

     lära den vikten vid att hålla sig nära dig, och belönar du spontan

     kontakt med din hund när den är lös, får du senare en hund som

     självmant väljer att inte springa så långt bort - eftersom den tjänar

     på att hålla sig vid dig.

     Om hunden springer mot dig (självmant), beröm och belöna. Om

     den stannar till längre bort och kollar mot dig, beröm, och då

     kommer han med all säkerhet springandes emot dig så du kan

     belöna. För varje beteende som är riktat MOT dig, så skall hunden

     få sig en belöning. Alltså - kollar på dig, springer mot dig, stannar

     upp längre bort och söker kontakt, allt detta skall löna sig för

     hunden.  

     För att slippa ropa på hunden om den springer för långt bort, har

     jag här jobbat med samma principer - lära hunden att det lönar sig

     att hålla sig nära, och att det inte lönar sig att springa för långt

     bort. Detta genom att helt enkelt vända och gå åt andra hållet

     om man anser att hunden sprungit längre än vad som är ok.

     Hunden kommer upptäcka att du försvinner ur synhåll, och kommer

     springa efter dig - och där ska du belöna, massor!

     Jag gömmer mig aldrig för hunden, utan låter den se att jag

     försvinner bortåt, och ger den en chans att själv komma på vad jag

     vill att den skall göra. Och tränar man såhär, varje gång hunden

     sticker för långt bort, så kommer den snart lära sig vart gränsen

     går. Var bara kosekvent med vilken radie du vill att hunden skall

    hålla sig i.

Mina hundar belönas för all denna kontakt, från den dagen dom äntrar mitt hem. Det tar inte många dagar innan valpen inser hur lönsamt det är, och fortsätter med att söka kontakt under hela uppväxten.

Som vuxna hundar, har detta beteende sedan blivit ordentligt inlärt, och dem gör det mer av en vana än något annat. Min 9 åriga och 3 åriga hund behöver jag egentligen inte belöna med godis speciellt ofta längre, dock gör jag det ändå, mest för att jag känner att jag vill. Dock är det egentligen inget måste, förutom att göra det då och då för att uppehålla motivationen.

När hundarna är lösa, springer de max 20-30 meter innan de vänder tillbaka till mig för att söka kontakt. Det går aldrig mer än 10-15 sekunder mellan att dem kommer tillbaka. Detta underlättar enormt för mig, då jag har en helt annan kontroll på mina hundar när dem är lösa, och kan upptäcka andra hundar långt innan dem själva. De håller sig nära, och vi har kontakt ständigt. Och allt detta, utan att jag behöver säga ett ljud!   

Lyckas man med detta, har man en hund som håller koll på dig, så du slipper hålla koll på honom!

Så för mig är den spontana kontakten så mycket mer än bara kontaktövningar - det är grunden i hela mitt sätt att forma mina hundar och vårt samarbete ihop.

Lycka till, och tveka inte att skriva om det är något som verkar oklart, eller om det är något du undrar över.

Kloklippning med positiv förstärkning:

Första steget i vår träning går mest ut på att jag tar upp tassen i min hand och belönar för att hunden slappnar av och inte drar undan tassen igen. Jag upprepar detta flera gånger och med olika tassar. Drar hunden undan tassen så gör vi bara om det igen, och såfort den får ligga kvar kommer belöning. Här kör jag också med lite "självkontrollsträning" då fatet med godis ligger precis bredvid, och hon får inte gå dit och ta något själv, då lyfter jag undan fatet tills hon sätter sig ner igen och sitter stilla. För varje rätt beteende får hon en godis som jag plockar ifrån fatet och serverar i hennes mun.
Jag ökar successivt tiden som tassen skall ligga avslappnad i min hand. Gärna 15-30 sek innan jag går vidare till nästa steg i träningen.

Andra steget blir till att jag börjar pilla på tassen medan den ligger i min hand. Rör på klorna och grejjar med tassen. I början för bara någon sekund, för att sedan successivt öka tiden jag grejjar innan belöning kommer. Jag belönar bara om tassen är helt avslappnad, drar hon undan den eller spänner sig gör vi om hela proceduren igen. Målet är dock att gå så sakta fram att detta inte behöver hända speciellt många gånger.

Tredje steget blir sedan att ta med klosaxen i träningen. Jag för den mot tassen, klickar och belönar. Allt eftersom närmar jag mig klorna mer och mer, och börjar sedan att låta saxen nudda klorna innan hon får klick och belöning. Jag ökar sedan successivt hur många klor jag rör saxen med innan belöning kommer.
Sedan börjar jag "låssasklippa" genom att ta en klo och placera den mellan saxen precis som man gör om man skulle klippt, men klickar och belönar bara för att hon fortf är avslappnad.

Fjärde och slutsliga steget, börjar klippa och hon får klick och belöning efter varje klo jag klipper.

Man kan köra 1-2 klor åt gången i början, sedan ta en paus och klippa fler senare eller nästkommande dag. Allt eftersom ökar jag kraven och börjar kräva fler klor under samma träningspass.

Skulle hon börja rycka undan tassen här, har jag troligtvis gått för fort fram i träningen. Vid dethär laget ska hon vara helt avslappnad ända fram tills att jag klipper, och gärna också efteråt.

Under hela denna träningstid är det bra att ha ett fat med godis stående precis bredvid, därifrån hunden får sin belöning, och i slutet på varje träningstillfälle ger man hunden ett "varsågod" och den får lov att äta upp alla dem goda godisarna som finns kvar på fatet. Detta kommer få hunden att se framemot nästa träningstillfälle   

Denna träning kan ta någon eller några veckor, beroende på hur ofta och intensivt man tränar. Dock får man sedan en hund som näst intill hoppar och skuttar av glädje inför kloklippningen, eftersom det bara är sååå kul! För egen del föredrar jag detta, mot att bråka med hunden varje gång det skall klippas klor.

Mina allra bästa resultat vid hundmöten har jag fått genom skvallerträning

Det hela går ut på att när hunden ser en annan hund så kopplar den det till att söka kontakt med dig - självmant

Hur går man tillväga?

Steg ett: I precis den sekund hunden får syn på en annan hund, klicka (alt. säg "bra") och belöna med godis. Man matar i stort sätt hunden under hela hundmötet. Det viktigaste i detta läget är inte att hunden kollar på dig, bara att den äter godiset. Alltså: "klick" -godis, "klick" - godis, "klick" - godis, hela, hela tiden, sålänge hunden ser den andra hunden.

Har man problem med att hunden "blockerar" sig så mycket att den inte vill äta godiset, så har jag med goda resultat på min äldsta hund helt enkelt stoppat godiset i munnen på honom = han tuggar det. Efter ett par gånger blev han mer mottaglig för godiset och valde att äta det.

Man måste också tänka på att inte möta en annan hund för nära, utan hålla sig på ett sådant avstånd i början att hunden inte blockerar sig så mycket att den inte vill ha godis. Så är det möjligt, öka avståndet såppas mycket under hundmöten i början.

Det är såklart också viktigt att erbjuda godis som är riktigt gott för hunden, såsom korv, köttbullar, leverpastej, kyckling, blodpudding eller något annat hunden tycker är gott.

Steg två: När man tränat detta konsekvent, vid varje hundmöte, en tid så testar man att avvakta med klicket och belöningen när hunden får syn på en annan hund. Förhoppningsvis får man då det beteende man vill ha - vilket är att hunden kollar upp på dig och undrar: "vart är godiset"?

Om hunden söker din kontakt, så gäller det att vara snabb med DUNDER BELÖNING! För detta är precis det man vill ha!

Sedan är det bara att nöta, nöta, nöta in detta beteende, och du får en hund som "skvallrar" till dig varje gång den ser en annan hund = kommer till dig och söker din kontakt.

Steg tre: Förläng tiden hunden ska söka din kontakt innan belöning kommer. Slutmålet är ju att hunden ska kunna bibehålla kontakten utan avbrott under hela hundmötet. Öka med sekunder, belöna - invänta nästa kontakt - vänta lite längre - belöna, osvosv.

Steg fyra: När detta sitter ordentligt så minska avståndet till andra hundar. Målet är att kunna passera med någon/några meters avstånd och ändå ha en hund som söker din kontakt under hela hundmötet.
Om hunden har svårt att erbjuda beteendet vid ett närmare möte kan det betyda att du gått för fort fram, då är det bra att backa lite i träningen och nästa gång inte gå lika nära. Man får minska avståndet successivt, alla hundar är individer och lär sig inte lika snabbt. Lägg upp kriterier som passar dig och din egen hund.

Det är viktigt att fortsätta belöna kontakten efter varje hundmöte en bra tid efter, så beteenden verkligen sitter. Sedan kan man successivt klara sig utan belöning också, men man får aldrig glömma att belöna då och då, så hunden inte tappar intresset.

Jag fortsätter gärna att belöna ofta även fast hunden kan det.

Detta är en ganska tidskrävande metod, som också kräver att man har bra timing = lyckas belöna vid rätt tillfälle.

Man får träna upp sig själv helt enkelt, för med bra timing och konsekvent träning tar det inte speciellt långt tid. Med mindre bra timing tar det såklart längre tid, men var i början koncentrerad på att se exakt när hunden får syn på den andra hunden och klicka och belöna SNABBT! Hunden kommer då ganska snart koppla andra hundar till godis ifrån dig.

Lycka till!

När Milo kom till oss som 10 veckors valp visade han tendenser på att få en väldig ångest när han blev lämnad ensam eller när han blev instängd. Därför bestämde jag mig fort för att burträna honom/ensamhetsträna honom med klickern, för att inte skapa mer ångest i samband med ensamheten.

I början gick det mycket sakta.

Steg 1: klicka varje gång han frivilligt gick in i buren.

Jag började genom att klicka för att han närmade sig buren, för att sedan fortsätta så tills han gick ända in.

Steg 2: Stänga burdörren, öppna igen - klick och så godis.

Detta gjorde jag många, många gånger för att han skulle tycka det var okej att dörren stängdes utan att få panik och vilja ut + att han var lite osäker på ljudet när man stängde till.

Steg 3: Ha honom instängd i buren korta, korta stunder och öka succesivt. Första gången bara 2 sekunder, sedan öppnade jag dörren, klickade och belönade (i buren), sedan ökade vi succesivt tiden sakta med säkert. Hela tiden satt jag bredvid så att han såg mig.

Efter ett par veckors träning så kunde han sitta i buren i stort sett hur länge som helst - sovandes såklart :)

Steg 4: Förflytta mig i rummet och gå runt i rummet medan han sitter instängd.

för att höja svårighetsgraden lite. Jag satt alltså en stund, reste mig upp, gick runt lite, pillade med något, gick tillbaka och satte mig, osv.

Steg 5: Förflytta mig bort från hans synfält.

Nu kände sig Milo trygg instängd i buren, sålänge jag syntes utanför. Därför la jag en filt över buren och började sitta i min säng som står bredvid buren där han inte kunde se mig längre. Självklart kände han min närvaro, men han kunde ju inte se mig, vilket försvårade det ännu en liten bit för honom. I detta steg var jag också tvungen att successivt öka tiden från noll igen, fast det gick betydligt fortare att uppnå målet, grunden var ju redan lagd.

Steg 6: Lämna honom ensam i buren och gå ut ur rummet.

Ja, det är alltså här vi är nu, det sista och svåraste steget. Här måste man som innan börja från noll och öka tiden succesivt och väldigt sakta. I alla fall om man har en hund som har väldigt svårt att skiljas ifrån flocken.

Jag började genom att bara gå ut ur rummet, stänga dörren och sedan gå in igen - öppna burdörren, klick och godis.

Här har vi alltså fått gå mycket sakta frammåt, och har uppnått 7 minuter. Jag kommer fortsätta mycket sakta, för att inte riskera att behöva backa i träningen om han börjar yla och skrika.

Övrigt: När hunden kan allt detta kan man ju också börja flytta runt buren till olika platser i sitt hem eller ta med den till andra när man är på besök, för att också vänja den vid att vara instängd/ensam även i andra situationer och miljöer! Jättebra om man te.x ställer ut mycket.

Vi började med detta när Milo var cirka 12 veckor, vilket betyder att vi nu har hållt på i 6 veckor. Oftast tränar vi 2-3 ggr/dag, dock inte alltid helger.

Det betyder i sin tur att detta helt klart är en tidskrävande metod som också kräver oändligt med tålamod! Däremot är jag fullständigt övertygad om att jag, när vi har uppnått målet, kommer att ha en hund som är fullständigt trygg i buren och att bli lämnad ensam i den.

För visst måste det väl vara skönt för hunden att slippa all dendär ångesten som många gånger förkommer i samband med ensamhets och burträning? Det tror jag i alla fall, så vi kör på!