Bilen är på lagning, och kommer inte bli klar förrän i nästa vecka! Känns riktigt surt...så här sitter man, och kan inte ta sig någon stanns i helgen...*suck*

Igår när jag och Lizzan var uppe i surtesjön för en promenad så parkerade jag bilen och lämnade sakerna kvar. Vi skulle ändå bara vara borta en liten stund, och klockan var 2 på dagen.

Efter 20-30 min kommer vi tillbaka och upptäcker att någon slagit in rutan och tagit mina pengar och alla mina kort!! fy f*n alltså!

Inte nog med det så punkterade de två däck också....

Så det gick inte att göra mer än att ringa bärgare och mamma fick komma och hämta mig.

Så jäkla surt....ca 4000:- kommer det att gå på allt som allt ungefär. Tur att man har helförsäkring iallaf...

Det är en punkt jag tror att de flesta når en gång i livet (kanske flera?), och något jag själv har funderat på en hel del de senaste veckorna. En skrämmande känsla många gånger....

En dag så inser man att man står vid ett vägskäl där man måste göra nya val i livet. Välja en väg som i framtiden kommer forma ens liv på ett ellet annat vis. Och samtidigt som man också väljer sin väg, så lämnar man på något sätt sitt "ungdomliga liv" bakom sig och tar steget in i "vuxenvärlden".

Vid denna tidpunkt kan man påverka sin framtid...Det är nu det är dags att göra viktiga val i livet.

Jag vet inte riktigt hur jag känner inför denna känsla. Känslan att stå just där...mitt emellan det man är så van vid, och det man inte vet något om.

En del av mig vill stanna i tryggheten man har i det man vet allt om, medan en del längtar efter att ta steget ut i det okända.

Jag har ju så många drömmar, drömmar som då och då känns så oändligt långt borta.

Jag vet att man aldrig ska tappa hoppet, men vissa dagar känner man bara för att låta livet leva åt en.

De senaste månaderna har jag lärt mig så oändligt mycket om mig själv. Det känns som om jag har vuxit inom mig mer än jag gjort under mina 20 år på denna jord. Jag har fått nya synvinklar i livet, träffat människor som påverkat mig otroligt mycket och fått mig att fundera kring massor av saker, och som jag också tror gjort mig klokare.

Känner ni också dagar, då ni övervälls av en oändlig sorg? Att ni bara har lust att gråta, gråta, gråta. Man vet egentligen inte varför...känslan bara finns där. Kanske är det för allt jobbigt man stoppar inom sig, jobbiga saker som man möter ute i världen varje dag. Det gömmer man undan, sparar till en annan dag. Sedan kommer det, allt på en gång...

Just nu är jag förvirrad...För jag vet inte riktigt vad jag vill. Inte bara om jobb och karriär, för dom drömmarna är redan färdiga. Jag vet vad jag vill bli, en dag...någon gång...i framtiden. Tills dess...får jag kämpa på och jobba mig upp. sakta men säkert.

Men andra saker, såsom kärlek te.x Har man blivit djupt sårad av någon tidigare, så är det nog lätt att stänga av sina känslor och försöka att inte släppa in kärleken in på livet. Att inte tillåta sig själv att bli kär, eller att känna. Kanske vågar man inte riktigt...Och kanske behöver man tid.

Men hur vet man att man gör rätt val? Kan man veta det?

Jag kanske ska stå över kärleken ett tag till. Och känna efter hur jag känner igen om ett tag. För jag tror inte jag är riktigt redo för det än. Att läka tar nog tid....

Ja, det gjort vi idag igen. Jag, lizzan och hundarna.

Blev jättemånga fina bilder på Lizzans kamera som jag lägger ut här sedan, sålänge får ni hålla tillgodo med halvsuddiga ifrån mobilen:

Bästisarna:

Milo:

Som ni ser på bilderna så var det väldigt dimmigt och fuktigt i luften, men ändå jätteskönt och vara ute. Inte för kallt och inte för varmt.

Hundar var lösa under hela promenden på 3 timmar :)

Lät Milo gå ett spår också, vilket gick jättebra. Han tappade bort sig lite en gång men hittade snabbt tillbaka igen.

Det är så underbart att Milo och Vincent är så enormt goda vänner, trotts att de är jämngamla hanhundar. Aldrig något gruff, och de delar på allt ifrån leksaker till pinnar i skogen. Idag sprang de jämsides och höll en och samma pinne i var sin sida, såg jättekul ut :)

De små prinsarna :)

Äntligen har jag fått klartecken att få lov att sno ett par bilder ifrån träffen. Hade ju själv ingen kamera med mig. Här kommer de:

Hela gänget: 

Början av promenaden:

Många var vi!

 Supersöt valpis (minns ej namn)

Drickpaus för vissa:

 Staffen Kaxig bjöd på dagens häftigaste pose! haha:

Smaka macka såklart! :)

Jag och Milo under fikapausen:

Jag och Milo promenerar: 

Jag och Milo (jag vet, min min är inte den bästa, men Milo blir supervacker!) :

Gruppfoto igen:

Ja, det är min dröm, och har varit min dröm sedan länge. Detta är målet jag satt upp i mitt liv, att en dag bli en riktigt duktig hundtränare och att syssla med problemhundar på en mer professionell nivå än vad jag redan gör idag. Att lära mig mer, mer och mer.

Förutom det vill jag även riktiga in min på andra specialområden inom hund.

En lång process, men någonstanns måste man ju börja, och när det gäller hundar och hundträning så anser jag att erfarenhet är nyckeln till allt.

Erfarenhet och utbildning såklart, att lära sig av dem som kan bäst.

Har kikat på en speciell utbildning under lång tid, men eftersom den ligger så långt hemifrån har det varit ett väldigt långsiktligt mål.

Men igår bläddrade jag i en tidning som jag egentligen inte hade tänkt bläddra i alls, och föll över en annons om just denna utbildning, som nu ska hållas i GÖTEBORG januari 2009.

För mig känns det som en stor chans som jag borde ta! Dock finns det mycket som går emot mig. utbildningen i sig är 1årig och kostar närmare 100 000 kr. Dessa pengar är inte omöjligt att fixa fram, dock finns det andra frågetecken. Hur ska man försörja sig under tiden?

Dessa utbildningar stödjs inte av CSN, så några studielån går inte att få. Det fanns iallaf inte för ett år sedan när jag senast kollade upp det.

tankar och funderingar börjar ta form i mitt huvud. Detta är verkligen det jag vill göra. Detta är den ända som jag verkligen brinner för och vill utvecklas i. Jag borde försöka ta chansen nu, annars kommer jag att ångra mig. Och jag kommer att forska vidare i detta under dagarna och ringa runt lite med frågor och förhoppningsvis kunna lista ut ett sätt att lyckas ta ännu ett steg mot min stora dröm och mitt stora mål i livet.

Vissa av mina vänner och bekanta anser att detta är något jag borde hålla mig till att göra som fritidsintresse. Vissa anser att jag överdriver och anser att hela mitt hundägande håller på att bli överdrivet.

Det är synd när man blir motarbetad, men jag kommer inte att ge upp för det. Jag känner att jag kan utvecklas och bli något bra inom hundvärlden. Att jag kan bli duktig, och jag vill ju lära mig så mycket jag bara kan.

Och en dag vet jag att jag kommer lyckas med mina drömmar, allt är bara en fråga om tid. Och OM jag nu skulle lyckas komma in på denna utbildning och lyckas lösa allt runtomkring...så är det en stor, stor, stor början till något som kan utvecklas till något större.

Håller er uppdaterade...

Idag gick jag och Milo på en staffeträff i slottskogen. Totalt 22 staffar var vi! Helt underbart och trevligt tyckte både jag och Milo.

Måste sätt rätt häftigt ut med så många livfarliga bästar komma gåendes jämsides med varandra i en stor klunga :P

Ska se om jag får tag i några bilder, återkommer!