Idag tog jag och mamma en mysig promenad i slottskogen med hundarna. Milo fick se pelikaner och pingviner. Pelikanerna var aningen läbbiga, även om nyfikenheten allt tog överhanden i slutändan :) haha, gullegubben.

Vi mötte tiotal hundar under vägen, och Milo sökte fin kontakt vid VARJE hundmöte! Det känns som om man faktiskt har lyckats bra med den biten, då det är enormt sällan Milo yttrar ett ljud. såååå otroligt skönt :)

Nu ligger hundarna och sussar gott.

Från min och Lizzans skogpromenad med hundarna förra veckan. Lite sent, men bättre den än aldrig :)

En skön dag som vi gör om snart hoppas jag!!

Full fart! 

 jippieee!

 Bästa polarna, helt klart :)

 Milo, så fin!

 Fina pojkar. Skulle fota fina bilder på Milo och vincent ville bara med på ett hörn :P

 Sitter så fint på stubben

 Vincent likaså!

 Närbild, Milo 1,5 år

 Min prins

Dagen efter hade svullnaden gått ner och hälsan var över. Så nu frågar jag mig....kunde det ha varit ett ormbett? I så fall...tänk om det hade gått riktigt illa? Finns det inte hundar som dött av ormbett?

Eftersom han inget sa när det hände så kunde man ju heller inte veta när eller hur han fick ont...

För en stukning bör ju inte gå ner efter ett par timmar?

Skumt iallaf...men tur att allt gick bra, det är ju huvudsaken.

Igår stack jag och en kompis ut med våra hundar med en ordentlig långpromenad. I hela 2,5 timmar var vi ute och gick, runt en sjö. Hundarna sprang lösa under i stor sätt hela promenaden, och de lekte, brottades, klättrade i bergen, racade och återigen lekte massor. De hade verkligen jättekul, och även vi mattar hade väldigt trevligt + att vi hade sol under hela promenaden.

Men...som den staffe han är, så är han förutom väldigt oförsiktig i sina lekar, också hård som sten. Han verkade helt okej under hela promenaden, jag upptäckte aldrig att han skadade sig, och han visade inga tecken på det över huvud taget. Inte förrän vi steg ur bilen hemma igen, då han gått ner i varv och vilat en stund så såg jag att han var enormt halt. Benet är svullet, han stödjer helst inte på det, men ändå inte ett ända ljud. Han sa inget när han skadade sig, och han klagar inte ett ända dugg äver att det gör ont. Han bra finner sig i smärtan som säkert finns där.

Gubben min...dessa staffar alltså. Detta är inte första gången han skadar sig utan att "säga till".

Nu blir det bara vila ett par dagar, och jag hoppas innerligt att hältan går över av sig själv, och att det bara varit en liten stukning av något slag.

Fina bilder tog jag också, de kommer ut på sidan såfort jag hinner!

Här kommer lite nya bilder på staffe-prinsen som nu är hela 1,5 år gammal! Tiden flyger fram. Nog har han breddat till sig en del, blivit grövre om huvudet framförallt.

Med sitt nya fina halsband :) (han har nu åtta stycken, haha!)

Spanar så fint 

 Så otroligt vacker tycker jag!

Milo med sin allra bästa kompis vincent, jämngammal australian sheperd.  

Idag vaknade vi av en strålande sol, underbart!

Tog bilen till mammas nya hus, vilket ligger precis bredvid slottskogen. Sedan tog jag och hundarna en helt underbar morgonpromenad där. Så mysigt, helt underbart att dom flyttat så nära, och bara 15 minuters gångväg från mig också :)

Nu är hundarna nöjda och glada, och ligger och tuggar på var sitt märgben. För mig är det städning och tvättning på schemat ca 3 timmar frammåt. Sedan får vi se vad resten av dagen bjuder på.

Ha en bra dag!