Jag borde inte bli förvånad över att bli väckt klockan 08.00 på en lördag. Men den som BORDE väcka mig är ju självklart valpuslingen Elda. Det är väl så det är? Valpar måste upp tidigt för att kissa, när dem blir äldre sover dem gärna längre. Ja...så trode jag iallaf, och så har det alltid varit här innan.

Men icke. Elda sover som en stock, tryckt tätt intill mig, och vill helst inte röra sig eller ens öppna ögonen.

Milo däremot, han är uppe med tuppen och försöker väcka mig genom att puffa på mig, slicka mig i ansiktet och vara allmänt skitjobbig!

Jag drar täcker över huvudet och han ger upp för stunden, men 20-30 minuter senare är det igång igen.

VARFÖR? Tidigare har han kunnat sova fram till 12.00 utan protester, nu ska han helst upp 07.00

Milos nya, smarta, taktik för att få mig ur sängen om jag inte ger mig när han terroriserar mig själv är att väcka Elda. Han börja leka och terra henne en stund, tills hon blir leksugen och klarvaken, sedan sätter båda såklart igång att jobba sig på mig. När jag väl rest mig upp sedan, ja, då går Milo och tar min plats - lägger sig på min kudde, och där ligger han och bundar och kopplar av.

Jag klär på mig, tar på mig ytterkläder och ropar på hundarna - ingen kommer. De ligger i sängen och vilar igen...

Alltså...jag FATTAR INTE? Va e d för fel på mina hundar??   

Haha, nåja, jag älskar dem ändå. Och på något underligt sätt är det faktiskt skönt att vakna tidigt. Speciellt om solen skiner.

Här bjuder jag på tre bilder. En från förra helgen och två stycken tagna nu på morgon promenaden. Solen var så härlig!

Storebror och Busfrö

Så söt i sin nya tröja

Båda njuter av solens värme