Idag har vi kört två pass med markeringsträning - dvs en sittmarkering som Milo ska använda sig av när han sökt upp och hittat kantareller.

Vi har börjat inomhus, där jag helt enkelt ställt ner en burk vi använder i specialsöksbanan med en kantarell i, han får lukta och sedan inväntar jag att han självmant bjuder på "sitt" = klick och belöning.

Tidigare under träningen har vi nötat in "kantarell-lukt" = "belöning", "kantarell-lukt" = "belöning", nu kommer vi nöta in "kantarell-lukt" = "sitt" = "belöning".

Nu kanske ni undrar varför man inte gjort så från början? Jo...för om man i ett tidigt stadie skulle invänta att hunden skulle markera kantarell-lukten tex med ett sättande, innan lukten riktigt, riktigt sitter där som den ska, så är risken stor att hunden helt enkelt skulle sätta sig någonstans mitt inne i skogen för att få en belöning

Det viktiga är alltså att kantarell-lukten är ordentligt innötad i hundens hjärna innan man kräver av dem att markera lukten. Lukten skall vara det allra viktigaste, och när hunden är helt bombsäker på vad det är den ska leta efter och vad den faktiskt får belöning för - ja, då kan man börja lägga in markering.

Imorgon hoppas vi kunna träna med Elsa med Matte igen!