Jag och Milo tog oss till fotbollsplanen för ett litet träningpass.

När vi tränar utomhus är motivationen och farten bara så mycket bättre,men det är ju klart, det är ju större ytor att röra sig på också!

Trotts två hundar som lekte längre bort ägnade han dem inte en sekund av sin uppmärksamhet. Fullt fokus, även om jag belönade mycket genom att slänga iväg korven ifrån mig så han fick springa och hämta den.

Bara detta är jag så enormt nöjd med, och jag känner verkligen en stor lycka över att ätnligen nått mitt mål i att kunna träna trotts stora störningar.   

"stå" funkar fint och går frammåt. Jag vill att han erbjuder stå framför mig, jag slänger en belöningen bort ifrån mig och sedan vill jag att han återvänder till mig och upprepar beteendet, och han gör det snyggt!

Lite apportering, som gick super, inget att klaga på där.

Lägganden - ja, han har inte riktigt den farten jag hade velat ha. Det är ju dock kallt på marken och han vill ju gärna inte ligga ner alls egentligen. Jag har börjat gå sakta bakåt när han kommer till mig och skall erbjuda ett ligg, och det går jättebra. Han erbjuder beteendet fint trotts att jag är i rörelse.

Det ända som inte funkade idag var "superligget". Att ligga ner på kalla marken var svårt nog för honom, han gillade inte tanken på att ligga ner med hakan i backen också! Jag såg hur låg han blev när jag inväntade beteendet, så jag bröt faktiskt där. Kanske ska man jobba mer på detta inomhus och invänta våren och lite värme innan man kräver det utomhus till en början. Träningen ska ju bara kul, inte en pina!

Imorgon blir det lite mer lydnadsträning och kantarellsök/specialsök på änggården med Madde & co.

Nu är jag hemkommen ifrån Linköping. Vi har haft två mysiga dagar tillsammans med valparna och tillhörande familj bestående av 1 st pbmix och 3 st staffar. Guuud vilka mysiga hundar, allihopa.

Lilla "Ettan" var över förväntan. En väldigt framåt tjej, som verkligen lever upp till just "ettan". Hon är först i allt och har redan en energi som överträffar sin syrras.

Igår lärde hon sig för första gången hur kul det kan vara att kampa med saker, och hon kampade för glatta livet med R:s stickade tröja! Det såg så otroligt töntigt ut, men kul hade hon allt.

Jag tror denna lilla tjej kommer bli en liten staff med mycket energi och en enormt vacker färg! Som det ser ut nu kommer brindleteckningen bli mer och mer, och hon kommer bara bli så enormt söt!

Milo och Leo skulle bara veta vad som väntar dem...

Här kommer lite bilder ni kan få dreggla över:

Nyfikna på vad pappa Aaron pysslar med:

Hälsar på pappa Aaron för första gången: 

Hela familjen, mamma Härja & pappa Aaron:

Ettan är nyfiken på pappa:

Finns det ett finare ansikte än detta?  

Lillsyrran Paletti:

Världens sötaste igen:

Oså världens sötaste lillsyrra igen:

Och vem kan motså en sådan blick???

Lek med pipis:

Kikat ut i den stora världen utanför valplådan:

Paletti:

"Ettan"

O här ser ni Ettan som precis alltså lärt sig det roliga i att kampa. När hon fick syn på det som hängde och dinglade på pappa Aaron var hon ju tvungen att ta sig en smakbit! haha, vilding!:

Finaste familjen:

Och sist med inte minst, Aaron med sitt enormt underba "smile". Och nej, han är inte arg på denna bild, han är GLAD! Såhär Ler han varje gång han blir glad och skall hälsa, underbart!

Japp...Nu är beslutet taget av uppfödaren till valparna. Peidtiken "Paletti" stannar kvar hos dem och lilla Prinsessan "Ettan" flyttar ner hit om 3 veckor och få bli en del i våran lilla familj   

Det känns helt rätt från min sidan, och jag längtar så tills imorgon. Vi åker upp till Linköping tidigt på morgonen och stannar fram tills söndag för att spendera lite tid med valparna.

Nu är det bara ett namn som återstår. Det är så svårt, men jag har några på lager. Vi får se vad det blir. Jag vill lära känna lill tjejen lite först innan jag bestämmer mig.

Puss till världens finaste tjej:

Nu är första kursen för 2010 anmäld och klar. Det blir tävlingslydnad för mig och Milo i mars, för Karin på "karins hundservice". Jag har länge varit  nyfiken på henne då vi har ganska liknande träningssätt och jag letar efter en riktigt duktig instruktör jag kan lita på. Så nu ska vi prova på och se hur det känns att träna för henne.

Känns bra att ha det klart redan nu, och vi har något att se fram emot.

Lilltjejen är ju hemma då, hon får följa med som "observatör", lite miljöträning och kanske kan hon lära sig något av storebror   

Idag tog vi med oss specialsöksbanan och kantareller bort till Änggården för att påbörja kantarellsöket igen. Bäst att vara ute i god tid med träningen!

Min plan är att börja nöta sittmarkeringar redan på banan, och träna, träna träna ett par veckor bara så, heeela, heela tiden!

När markeringarna sitter på banan så kan man börja sprida ut burkarna i rummet och fortsätta nöta där. Fram till våren/sommaren hoppas jag att jag har nötat in det så mycket att jag kan testa igen utan burk och se vad som händer. Men denna gången tänker jag skynda mycket långsamt med att avancera!!

Nåja...det gick jättebra idag verkligen. Han erbjöd sittmarkeringen redan efter andra rundan - han minns såklart. Dock såg vi snabbt att de fortf finns en tendens att dra sig mot mig innan han sätter sig. Han luktar i burken - flyttar sig några steg mot mig - och sätter sig sedan.

Detta vill jag ha bort såfort som möjligt, så jag testade faktiskt med att ignorera felsteget, klicka och sedan belöna precis vid burken så han fick gå tillbaka en bit för sin belöning.

Tror det räckte med 2-3 gånger så fattade han vinken och gjorde ett par SUPERFINA sittmarkeringar kvar vid rätt burk!   

Maddes Elsa skötte sig finfint hon också, även om hon slarvade lite i början. Det blir ju lätt så när man inte tränat på ett tag. Däremot lyckades ju Madde få Elsa så gott som färdig med sittmarkeringarna i höstas. Lilla Doris fick också en liten introduktion på specialsöksbanan idag, och Madde jobbade lite med att lära henne nosa i burkarna och att nosa i kantarellburken = goodiissss. Hon är duktig den lilla skruttan. Kul också att se lite valpträning, det är ju dags för oss också snart!

Vi avslutade så fint denna kväll med lite "stå" övning och gamla vanliga fotpositionen som börjar bli riktigt, riktigt bra. Har börjat lägga in kommando lite smått på båda beteenderna nu.

Vi nötar fakiskt potpositionen flera gånger per dag på vanliga promenader och till och med i trappuppgången gör jag några gånger innan vi går in. Grannarna tror nog jag är helt knäpp! Haha

Trevlig kväll ikväll, Milo ligger nöjt i soffan och jag ska käka lite middag! Ha en skön kväll allihopa!

Igen    snart 4,5 veckor:

Nyss hemkommen från Weight Pullen. Idag körde vi några kilometer DW och i omgångar går det bra, men Milo har fortf en tendens att konstra - Läs: stanna stup i kvarten.

Dock inser jag också att jag nog är den som påverkar honom mest, för om mitt humör inte är på topp blir han mycket jobbigare. Och hur lätt är det att hålla humöret uppe när hundskrället beteer sig som han gör?

Haha, inte lätt!

Efter halva svängen testade jag något nytt, att belöna med boll i snöre. Låta honom kampa lite och leka lite. Efter det fick han upp en bättre fart och bättre motivation på att jobba frammåt, samtidigt som jag försöker belöna mycket genom att slänga godis framför honom så han måste dra sig frammåt för att få belöningen.

Det är dock ändå mycket stoppande, och jag måste fundera ut hur jag ska lyckas motivera honom mer under träningspassen.

När vi tränar lydnad går allt mycket bättre om jag "leker upp" honom lite INNAN träningspassen, kanske ska jag testa med det i WP:n också? Lite kamp, jaga boll och få upp honom lite? Det är en tanke, jag tänker testa det nästa gång. Och framförallt, jag själv MÅSTE försöka hålla humöret uppe själv, inte tappa tålamodet och tänka positivt!

Så i det stora hela så inser jag att det är mest mig själv jag måste jobba med. Jag har ju en tendens att vilja skynda fram för att hamna på samma nivå som alla andra, men det funkar ju inte riktigt så, jag vet! Men det är svårt!

Nåja...Efter träningspasset fick vi riktigt bra tips på streching övningar som man borde göra efter varje träningspass och även de dagar då de inte jobbar.

Jag insåg hur lite jag faktiskt har tränat hantering med Milo, han vill gärna inte lämna ut sina kroppsdelar och blir illa till mods när man försöker hålla honom stilla ståendes. Så där har vi en till sak att sätta igång att träna.

Jag tänkte börja lite lätt med att börja dra lite i hans kroppsdelar när han ligger och vilar och är avslappnad, samt lära honom att känna sig bekväm i att stå still mellan mina ben samtidigt som man pillar lite på honom.

Så slutsatsen för idag är att vi har en del att jobba på!

Här kommer bilder på snuttetjejerna nu 4 veckor gamla.

En vecka kvar till jag får träffa dem och får veta vem som flyttar hem hit