Idag roade vi oss med att promenera i skogen.

Milo fick springa lös ett tag och röja, men med tanke på årstiden (alla djur med ungar) så blev det inte under hela promenaden.

Körde lite inkallning, och vid ett tillfälle (lukt på god fläck) fungerade det inte. Jag inser att jag måste träna ÄNNU mer inkallning, helst med störningar, annars går det super.

Kanske måste jag också jobba på att göra belöningarna ännu bättre!?

Det märks att Leo börjar bli gammal. I slutet av promenaden sackade han efter en hel del och lunkade på i sin egen takt. Han blev trött stackarn.

Man vill lixom inte se det, men jag har verkligen insett nu att Leo blir äldre, och att han inte kommer finnas för evigt. Det slog mig idag, och kroppen fylldes av en såndär jobbigt sorglig känsla. Älskade Leo har funnits hos mig sedan jag var 13 år gammal, nu är jag 20. Han har funnits vid min sida genom hela min ungdom, och bara tanken på att han kanske är borta om 3-5 år...det är oförståerligt...och jag önskar att det inte behövde hända.

Jag har redan tagit adjö av tre älskade hundar i mitt liv, men man vänjer sig aldrig. Varje gång är precis lika smärtsam, även om vissa hundar fastnar djupare i hjärtat än andra.

Leo är dock den hund som jag uppfostrat från start, haft sedan valp, och som är helt och hållet präglad på mig. Han är en del av mig helt enkelt...och vad ska jag göra utan honom? Han finns ju alltid där...eller?

Idag var näst sista gången på kursen med omplaceringen Bamse. Jag minns så väl första kurstillfället, då han var överallt och ingenstanns, ylade, tjöt och slängde sig fram i kopplet mot de andra hundarna. Ingen fokus, dålig kontakt och stress, stress, stress och drog i kopplet som en GALNING.

Idag...Ja, han är en helt annan hund. Jag blev nästan förvånad över hur enormt mycket han verkligen har utvecklats på 7 veckor.

Kontakt, kontakt, kontakt! Han bjuder på sitt och ligg masssoooor :)

Föjsamhet = SUPER!

Och...Han drar inte i kopplet längre. Detta är inte något vi har lagt något större vikt på, men det har lixom kommit av sig själv.

Han är en enormt lättlärd hund, och jag önskar så innerligt att jag kunde behålla honom själv. Detta är verkligen en SUPERHUND!

Ska försöka fota honom på fredag! lovar :)

På jobbet. Lunchen bestod av träning och lek.

Omplaceringen Bamse gör framsteg, sakta. Han är ju som sagt i sin könsmognad och har nyligen börjat upptäcka all världens lukter. Fokusen har han de första fem minuterna, sedan tar nyfikenheten över allt annat överhanden.

Vi har, med många pauser, iallaf lyckats träna lite "stanna träning" med stora framsteg, inkallning och klickat lite på "backa" :)

Han är en enormt följsam kille, inga problem att ha lös! Den person som någongång kommer få leva ihop med denna underbara hund kan skatta sig lycklig. Jag hoppas bara innerligt att det inte ligger allt för långt bort i framtiden. Han behöver ett nytt hem, han behöver få mer träning och han behöver framförallt ordentligt med kärlek!

Planerar att fota honom nästa gång, så får ni se på underverket! :)

Sålänge, får ni hålla tillgodo med lite fler bilder på Milo ifrån idag. Vi hade också ett 30 minuters långt träningspass idag där vi faktiskt koncentrerade oss mest på stanna-träningen. Detta har vi inte behövt använda oss av innan, men ska jag kunna fota honom måste han ju sitta/ligga still ju! Haha.

Han förstod snabbt vad jag ville utav honom.

I slutet av träningpasset kunde jag till och med gå så långt bort att jag gömde en leksak i höga-gräset som han fick söka efter :)

Här ser man lite glad ut :)

Spanar på något: 

Stor käft har han också: 

Njuter i solen: 

Idag stack jag och Milo till Sannabacken igen för lite träning med störning. Nu på sommaren är det enormt mycket folk, och idag var det massor med folk som låg och solade på gräsmattan, folk som spelade fotboll, barn som cyklade, barnvagnar, skrik och skratt. Hundar också såklart, i massor.

I 1,5 timmar varvade vi träning, lek och vila. Och det vi koncentrerade oss mest på var filtträningen som vi höll på med mycket när han var valp, men som vi slutade med. Går helt enkelt ut på att han ska lägga sig på filten för ett klick.

Eftersom han kunnat det innan så var det ju inga problem, men störningarna gjorde ju sitt.

Jag tänkte ta tag i denna träningen igen just pga sommaren. Det kommer ju bli mycket strandvistelse, caféer och annat där det är jättebra och kunna lägga ut en filt och Milo vet att han ska ligga på den.

Utöver detta körde vi apportering såklart, och massor med lek, lek, lek.

Hundar är fortf väldigt intressant, men människor går att träna bland utan problem. En gång försökte han springa fram till en, men jag hade ju linan på! På hemvägen gick han sedan "lös" (med linan på) genom allt folk och fotbollar och barn. Jag klickade på kontakt och gick han före stannade jag bara tills han upptäckte det och kom tillbaka. Sista biten gick vi med kontakt hela tiden. *duktig pojke*

Det är bra att ha sådana här ställen att träna på!

Om någon timme när Milo vilat upp sig lite tänkte jag sedan ta med mig båda två på en långis =)

Idag jobbade vi igen, varmt och skönt att kunna vara ute hela tiden.

På lunchen tog jag och Milo ett träningspass på apellplan, det gick superbra! Trotts värmen är det fullt ös hela tiden, vi tränade dock bara en kort stund, så han inte skulle bli överhettad.

Här kommer lite sommarbilder:

Innan träningen, sitter fint

Inkallningen går finfint ;)

Ännu en bild påväg till matte för lite godis:

Börjar bli lite varmt:

Fast det går ann att springa lite till dock:

Men det behövs lite vilopauser också:

Väl hemma så måste man ju passa på att ha lite roligt medan matte lagar mat, eller hur? Det är ju hennes fel att hon glömde stänga toalettdörren, haha!

Sedan avslutar man dagen med att sola i soffan i den alldeles egna, speciella sovstilen :D

Idag har det varit kokhett och vi har varit på jobbet hela dagen. Hade ett träningspass med omplaceringshunden, vilket gick sådär. Han är nu 8 månader och väääädligt okoncentrerad på träningen, vilket är förståerligt. Vi tränade lite "stannaövningar" och inkallning. 15 minuter fick räcka.

Han är ju en blandning på Dobermann/beuceron/border collie, vilken blandning va? Det är dock Dobermann som har slått igenom mest i honom, flamspojken. Men jag har dock börjat få känslor för honom, pga vi är så tajta tillsammans. Annars brukar man alltid hålla ett litet avstånd med omplaceringhundar när det gäller känslor, för att det inte ska bli så jobbigt när dem åker. Visst fastnar man extra för vissa, så är det ju, men denna "lilla" kille har jag fallit för! Hade jag inte redan haft två hundar så....*suck*

I början av våran träning var han hemsk i koppel, och hade ingen kontakt alls. Idag går han såååååå fint, är avslappnad på promenaderna och är superduktig på kontakten!! Och vilket LÄTT hund att träna!

Ingen har heller visat något intresse för honom, trotts månaderna han varit hos oss. Det är tråkigt...Sedan kommer det vara svårt att hitta någon som vill fortsätta med min träning och har kunskaperna och tiden till att faktiskt göra det. Men ,men...

Tanken är att jag om 1-2 veckor kommer att starta upp med en ny hund, en schäfertik på ett år som också behöver enormt mycket grundträning och uppfostran. Det är kul att få träna olika hundar och känna på olika raser. Jag känner på mig att denna dam kommer vara lättare än vad Bamse har varit.

När jag slutat för dagen tog jag sedan ut Milo för ett litet träningspass på apellplan. Han har däremot full fokus på mig heeeela tiden, och vill jobba, jobba, jobba :)

Vi körde lite ingångar, vilket börjar släppa jättebra nu! Han är duktig!

Lite lägganden, och hopp över hinder :) Han tycker det är KUL! Så agillity hade varit kul att testa på, måste bara göra en ad/hd röntgen först när pengarna räcker till!

Efter 30 minuter på plan var vi båda för trötta, så vi avslutade med att kyla ner oss på kontoret med lite vatten innan vi tog bussen hem.

En lyckad dag för alla tycker jag :)

Ja..det blev allt två långpromenader idag. Mamma tittade förbi och vi tog en 1,5 timmars promenad längs med havet.

Båda hundarna skötte sig utmärkt, även vid hundmöten :) Mycket folk var det ute också, mycket springande barn, cyklar, barnvagnar...och Milo var såå duktig och höll kontakt med mig vid varje sådant möte. Detta är egentligen inget jag tränat in, men på något sätt så kanske det blir hans trygghet att göra så? För oftast söker han kontakt såfort vi får ett människomöte, och självklart blir det klick och belöning efteråt!

Eller så har det blivit att jag lärt in det omedvetet? hur man nu gör det...aja...det är bra att han gör det iallaf!

Vi har fortsatt träna lite på att Milo ska sätta sig ner såfort jag stannar. Det har gått jättebra, och han sätter sig blicksnabbt.

Väl hemma väntade jag utanför affären med båda hundarna när mamma var inne och handlade. Då hände en lite rolig grej. Leo började bjuda på beteenden, och självklart passade jag på att belöna. Han körde lite backa och snurra runt :) Såg kul ut, och folk stannade för att titta. Samtigt så började såklart Milo också bjuda på beteenden, han ville ju inte vara sämre han. Där fick vi backa och ligg :) Haha, och jag kunde inte låta bli att belöna även honom. Sötnosar!

Promenaden avslutades sedan med en framspringandes lös border terrier! Både Milo och Leo blev överraskade och dem röt till riktigt ordentligt åt den lilla hunden. Då fick allt hussen fart i baken och sprang och hämtade upp sin hund, innan dess stod han bara och såg på.

Jag försöker att inte låta mig påverkas av detta, det får inte förstöra min underbara dag! Men man kan helt enkelt inte låta bli att bli arg!!

Idag vaknade vi av ett strålande fint väder, vilket fick mig på ett väldigt gott humör. Så vi steg upp rätt tidigt och gick en långis på 1,5 timmar.

Lite i skogen och lite vid havet. Mysigt var det, och vaaarmt!!

Äntligen har sommaren kommit, för så känns det, även om det snarare är vår.

Här har ni föresten bild på Milos nya, fina halsband + några till bilder:

Leo snyggingen:

Och några fina bilder på fina Milo 1,2 år gammal:

Njuter av solen 

Spanar in en hund lite längre bort: