Här kommer Elda 11 veckor, ca 4 kg

Idag har jag fortsatt Eldas klossträning, och vi har avancerat lite. Hon har börjat röra sig runt klossen med stapplade steg, och hon är verkligen jätteduktig!

Sedan har vi också påbörjat lite burträning. Jag klickar henne för att hon går in i buren, för att skapa en positiv bild av att gå in där. Jag kommer sedan att utöka tiden hon ska sitta där inne innan hon får belöning. Jag har tränat på samma vis med Milo när han var yngre, så jag fortsätter på samma linje med Elda.

Här kommer första passet:

Jag och Milo tränade också lite klossträning idag. Vi har inte tränat det på ett tag, utan har faktiskt tränat ingångar lite på annat vis. Men det skadar inte att träna lite bakdelskontroll lite då och då.

Senare under kvällen fick Elda följa med till djuraffären. Jag köpte en leksak som vi kommer använda i våran träning som belöning, och lite tuggben. Elda fick sig lite miljöträning, vilket är behövligt! Hon är en liten pipfia som inte tycker det är kul att "inte göra något" när det händer så mycket roligt runt omkring.

Milo och Elda ligger nu och sover tillsammans, mina älsklingar   

Ibland vill även Leo vara med på ett hörn. Han kan erbjuda allehanda beteenden, men han kan även dessa tre konster som är en del av det jag lärde honom när jag och han var yngre. Det sitter där som berget    och ibland är det kul att visa upp dem för andra.

Nu i mars blir Leo 9 år   

Jag får ibland frågan varför jag tränar som jag gör. Jag hör också ganska ofta att det viktigaste är att man uppnår resultat i sin träning, att det är just det som är huvudsaken.

Precis så har jag också tänkt, eller snarare gjort. Förr tänkte jag inte så mycket på varför hunden betedde sig som den gjorde, eller hur den mådde när jag tränade den, jag var mest inne på att få fram de beteenden jag ville ha och få bort dem jag inte ville ha.

Leo blev tränad med koppelryck, "nejande" och obehag. Han är en fin hund idag, inget fel på honom alls, men att jag aldrig någonsin stannade upp och frågade mig själv - hur mår Leo?

En dag för ca 3,5 år sedan kom jag i kontakt med en tjej som sysslat med klickerträning och positiv förstärkning under många år. Jag frågade om vi kunde träffas, jag blev intresserad av att se hur denna träning gick till. Efter att ha sett henne träna sin hund blev jag mycket intresserad av att ta reda på mer. Om det inte vore för henne hade jag kanske aldrig blivit så "klickerfrälst" som jag är idag, och det kommer jag vara tacksam för i resten av mitt liv   

Här började resan för mig, resan till mer förståelse för våra fyrbenta vänner. Jag läste en bok, läste massor på internet, och framförallt fick jag hjälp av erfarna klickerfolk att lära mig och utvecklas i min träning.

När jag väl började förstå hela "tänket" och filosofin bakom klickerträning och positiv förtärkning blev allt så klart för mig. Jag såg hela hundträningen från en annan synvinkel - HUNDENS 

Jag har en lång väg att gå och mycket att ännu lära mig. Men jag känner mig på god väg, och slukar all ny kunskap jag kan komma åt.

Idag tränar jag inte längre med syftet att bara uppnå resultat. Hela min träning baseras på att mina hundar ska få en rolig upplevelse och vilja göra som jag vill för att dem själva väljer det. Jag vill att mina hundar ska vara glad, frammåt och nöjda med allt i sitt liv. Jag vill inte ha en hund som lever i rädslan att få ett obehag om den inte gör det som människan tycker är rätt.

Jag har fått en större förståelse och respekt för hundar som levande och kännande varelser. För mig är det viktigaste i mitt hundägande att göra mina hundar lyckliga och nöjda med livet!

Jag tycker alla människor som tränar hund borde tänka mer på hur hunden uppfattar situationen och träningen. Varför hunden gör som den gör, och försöka hitta lösningar utefter det.

En lydig hund är inte alltid en lycklig hund.

Lyckan sitter inte i lydnaden, utan i vilken väg man valt som hundtränare att ta sig dit på.

Så min slutgiltiga slutsats är att den största skillnaden mellan mjuka och hårda metoder är hundens lycka och syn på livet.

Kloklippning med positiv förstärkning:

Första steget i vår träning går mest ut på att jag tar upp tassen i min hand och belönar för att hunden slappnar av och inte drar undan tassen igen. Jag upprepar detta flera gånger och med olika tassar. Drar hunden undan tassen så gör vi bara om det igen, och såfort den får ligga kvar kommer belöning. Här kör jag också med lite "självkontrollsträning" då fatet med godis ligger precis bredvid, och hon får inte gå dit och ta något själv, då lyfter jag undan fatet tills hon sätter sig ner igen och sitter stilla. För varje rätt beteende får hon en godis som jag plockar ifrån fatet och serverar i hennes mun.
Jag ökar successivt tiden som tassen skall ligga avslappnad i min hand. Gärna 15-30 sek innan jag går vidare till nästa steg i träningen.

Andra steget blir till att jag börjar pilla på tassen medan den ligger i min hand. Rör på klorna och grejjar med tassen. I början för bara någon sekund, för att sedan successivt öka tiden jag grejjar innan belöning kommer. Jag belönar bara om tassen är helt avslappnad, drar hon undan den eller spänner sig gör vi om hela proceduren igen. Målet är dock att gå så sakta fram att detta inte behöver hända speciellt många gånger.

Tredje steget blir sedan att ta med klosaxen i träningen. Jag för den mot tassen, klickar och belönar. Allt eftersom närmar jag mig klorna mer och mer, och börjar sedan att låta saxen nudda klorna innan hon får klick och belöning. Jag ökar sedan successivt hur många klor jag rör saxen med innan belöning kommer.
Sedan börjar jag "låssasklippa" genom att ta en klo och placera den mellan saxen precis som man gör om man skulle klippt, men klickar och belönar bara för att hon fortf är avslappnad.

Fjärde och slutsliga steget, börjar klippa och hon får klick och belöning efter varje klo jag klipper.

Man kan köra 1-2 klor åt gången i början, sedan ta en paus och klippa fler senare eller nästkommande dag. Allt eftersom ökar jag kraven och börjar kräva fler klor under samma träningspass.

Skulle hon börja rycka undan tassen här, har jag troligtvis gått för fort fram i träningen. Vid dethär laget ska hon vara helt avslappnad ända fram tills att jag klipper, och gärna också efteråt.

Under hela denna träningstid är det bra att ha ett fat med godis stående precis bredvid, därifrån hunden får sin belöning, och i slutet på varje träningstillfälle ger man hunden ett "varsågod" och den får lov att äta upp alla dem goda godisarna som finns kvar på fatet. Detta kommer få hunden att se framemot nästa träningstillfälle   

Denna träning kan ta någon eller några veckor, beroende på hur ofta och intensivt man tränar. Dock får man sedan en hund som näst intill hoppar och skuttar av glädje inför kloklippningen, eftersom det bara är sååå kul! För egen del föredrar jag detta, mot att bråka med hunden varje gång det skall klippas klor.

Nu har äntligen Elda börjat bli som en staff ska vara - morgontrött och sover gärna länge på morgonen   

Imorse blev det en snabbkiss klockan 07.00 sedan sov vi fram till 10.00

Strax efter 10.00 kom R med Snigel och Alva, dem ska spendera dagen med oss.

Milo är så snäll och go med dessa två tjejer, och de verkar gilla varann ganska så mycket. Snigel som är lite försiktigare av sig verkar ty sig lite grann till Milo och sitter gärna  intill honom   

Milo å andra sidan tycker mycket om Alva

Dessa tre gör verkligen sig ett omaka par, men de är gulliga tillsammans

Ju äldre Milo och blir och ju mer han träffas och umgås med andra hundar såhär under kontrollerade former desto bättre och lugnare är han. Jag gillar att han är så försiktig och trevlig mot dessa damer och lyssnar och läser deras kroppsspråk och signaler så fint. Han är verkligen en gentelman mot dem.

Något mer som överraskade mig igår var hur Milo betedde sig emot R:s mamma som vi spenderade några timmar med. Hon är enormt rädd för "kamphundar" och alla typer av hundar som ser ut som sådana. Hon har haft jätte dålig erfarenhet sedan tidigare av blandraser av denna typ som hoppat på och attackerat hennes hundar.

Igår frågade hon mig om jag ville ställa upp och hjälpa henne med att övervinna sin rädsla, då den börjat styra stora delar av hennes liv.

Självklart! Jag hjälper henne mer än gärna med detta, och hoppas att hon en dag kan se på våra raser såsom vi gör.

Vi bestämde att vi skulle börja med Milo och Elda, eftersom hon litar på att jag har årdning på dem.

När hon efter någon timme i samma rum kände sig redo att ta kontakt med Milo vände han försiktigt rumpan mot henne när hon närmade sig och stod helt stilla med svansen lite viftandes. Han var jättelugn och såg till att inte ta ögonkontakt med henne. Det var enormt tydligt att han på alla sätt han kunde visade hur vänlig han var och att han inte var ett hot mot henne. Han måste ha kännt av hennes osäkerhet och agerat på detta vis. Och såhär gjorde han alla tre gånger som hon klappande honom under kvällen. Är enormt stolt över honom!

Allt detta var så tydligt då han bara gjorde så när hon skulle klappa. När någon annan tog kontakt med honom var han sitt vanliga "staffiga" jag, med lite hoppande, pussande och svansen som går så att nästan kroppen går av på mitten.

Kanske kan Milo bli en bra terapihund för hundrädda i framtiden?   

Vi kommer fortsätta träffas och jobba på hennes rädsla gentemot mina hundar först och främst. Senaste hoppas jag kunna ta med henne på en av våra staffträffar, så hon får se och lära sig att inte bara mina hundar är snälla, utan också andra av denna typ.  

Även mot Elda är han en trevlig och snäll "lekfabror":

Sedan har vi en liten video på Elda som leker med Alva:

Och sist men inte minst, andra passet i våran klossträning.

Jag klickar fortf för att hon går upp på klossen och varvar med att träna mer stadga - att hålla sig kvar på den tills jag ger frikommando.

Hon är duktig och håller positionen riktigt bra tycker jag.

Nästa gång kommer vi börja klicka för att hon rör på baktassarna lite, känns som att hon förstår detdär med att hålla sig kvar på den nu.

Det är förskräckligt att se hur länder tror så fel och agerar så fel när det kommer till "farliga hundar" och lösningar till hundattacker.

Att tro att problemet kommer lösas i att förbjuda "muskelhundar" såsom min ras Staffordshire Bull Terrier, eller raser såsom American Staffordshire Terrier och Pitbull Terrier är idioti och tyder på stor okunskap inom ämnet hund.

Det finns en anledning till att bla våran Kennelklubb stöttar oss i denna fråga och det finns en anledning till att ett förbud inte är aktuellt i Sverige. Ett förbud kommer inte att stoppa de människor som använder sig av hundar i fel syften, som avlar på mentalt ostabila hundar och som föder upp blandningar av så olika raser att deras rasegenskaper krockar med varann - vilket resulterar i instabila och farliga hundar.

Våra renrasiga "muskelhundar" föds till större delen upp av seriösa uppfödare som värnar om rasen och dess mentalitet. Våra hundar är inte farliga, inte mer farliga än andra raser. Att vissa rasegenskaper skiljer sig mellan våra raser och andras stämmer, men inget som gör dem direkt farliga.

Det är men äkta sorg som jag lider för Danmark och alla uppfödare och hundägare av våra typer av raser.

Man vill införa ett rasförbud för vissa raser, alt. restiktioner som innebär att dessa hundar, såsom Staffordshire Bull Terriern, ständigt måste bära munkorg var den än befinner sig utanför hemmet. Hundarna måste alltid hållas kort kopplade och får inte lämnas bort till någon annan än ägaren. Detta kommer göra livet för dessa hundägare till ett rent helvete, för att inte tala om hundarna!!

Jag är så ledsen och så arg!!

Anser du också att detta är fel? Gå gärna in på länken nedan och klicka på "tummen upp" för att rösta emot lagförslaget! 

Når vi upp till 25.000 röster kommer tidningen ge dem förstasidan att skriva och berätta om våran fina ras och varför dessa lagförslag är galna! Detta är en enorm chans, Vi måste verkligen hjälpa Danmark med detta!!

http://ekstrabladet.dk/minsag/article1286950.ece?utm_source=tiny&utm_campaign=tiny

Idag påbörjade vi klossträningen som används för att lära hunden bakdelskontroll (att förflytta sig med hjälp av bakbenen). En hund är vanligtvis inte speciellt medveten om att de har en bakdel, vilket gör att de automatiskt använder sig mer av sina framben när de gör vändningar och likn. Genom att lära hunden att använda sig av sina bakben mer medvetet och aktivt, så får man mycket snyggare resultat i olika träningssammanhang och träningen blir framförallt lättare!

Vi kommer att jobba med denna metod för att bland annat få in fina utgångsställningar/fotpositioner i lydnaden.

Första steget i denna träning är att lära Elda att ställa sig på "klossen" med båda tassarna, samt kunna behålla denna position med båda tassarna på klossen = stadga, som vi har tränat på separat och som kommer behövas mycket i våran träning framöver. Nästa steg är att få henne att förflytta sig runt klossen med hjälp av sina bakben och hela tiden behålla båda framtassarna på klossen under tiden.  

Idag klickade vi för båda tassarna på klossen och även att hon höll positionen.  

Jag är så enormt imponerad på denna valp som lär sig så otroligt fort och kan behålla sin koncentration så enormt bra. I Videon början hon skälla vid något tillfälle då hon hör någon klampa i trappan. Hon blir alltså distraherad, men behåller ändå fokus och återvänder snabbt till sin uppgift utan att visa några tecken på att ha blivit störd eller förvirrad. Detta blev jag otroligt imponerad på! Hon är nog en undervalp!

Här kommer alltså dagens resultat: