Jaa, han är så underbar min lilla ulmekott. Förutom att han är så otroligt söt som en nallebjörn så verkar han ha en otroligt lugnande effekt på människor - eller snarare hundrädda människor.

Han har under åren hjälpt flera personer att bli kvitt sin hundrädsla, och endå är han inte speciellt lugn av sig. Så varför vet jag inte riktigt, men visst är det kul!

Senast förra veckan hade jag min pojkväns mamma på besök här hemma, och hon skulle även sova över, och hon om någon är rädd för hundar! Besöket var inte planerat utan det var bara tvunget att bli så, därför bestämde vi oss för att sätta upp kompostgaller för att hon skulle slippa bli rädd. Men det tog inte många minuter innan Leo endå fick vara fri i hela lägenheten och det verkade kännas rätt okej för hennes del.

Dagen efter skulle jag till jobbet och när jag kom hem insåg jag att hans mamma nu faktiskt satt och klappande och pratade till Leo som ingenting! Helt otroligt!!

Efter detta har hon kommit på besök två gånger, vilket är de första tre gångerna under de tre år som jag och pojkvännen varit tillsammans. Så jag inser att Leo faktiskt har "helat" hennes hundrädsla lite - även om det säkert bara är just honom hon inte är rädd för.

En andra person på kort tid är min mammas killes 8 åriga son. Han har varit enormt rädd för hundar, men efter att ha träffat Leo så säger han: "guuud vad jag ääällssskkkaaarrr hundar"! haha. Men mest älskar han stora, lurviga hundar, och han pratar ofta om "den vita hunden" som han gärna vill hälsa på!

Idag har jag och Milo tränat lite på ingångar, backa och ligga på filt. Sedan har vi också födrivit tiden med att gömma boll som han sedan får leta efter. Jättekul tycker han :)

Och ännu en positiv uppdatering om burträningen, 25 minuter idag!! Imorgon ska vi öka med 30 minuter, sedan planerar jag att placera min mamma i soffan medan jag och Leo tar en sväng ut, så får vi se om han gnäller när han hör oss gå iväg. Om inte, ja...då har jag nått en del av mitt stora mål - att kunna gå ut med hundarna en och en! *hoppas, hoppas*

 

Lin

2 augusti 2007 20:40

Vad härligt att han funkar så bra med din "svärmor", skönt för en hundrädd människa att kunna vara trygg med en hund!!!
Leo är ju otroligt snäll tycker jag, en speciell hund:)

 

Bacillen

3 augusti 2007 00:39

men! vilken go nalle! förstår väl att ingen kan va rädd för en sån goding!!

http://bacillen.wordpress.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Inte helt planerat, men tillslut blev det så ändå   Elda födde 7 valpar för 2 månader sedan. 6 tikar och 1 hane. Den förstfödde lille prinsessan fick bli en del av vår familj, och heter nu Pretty Angel´s Cold Asches Of Fire a.k.a "Aska".   Hon ha...

Oj, här ser jag att det har varit tyst allt för länge sedan sist! Konstigt detdär, med att man i perioder helt tappar lusten av att skriva!? Jag som annars älskar just detta, och att dela med mig av tankar, tips, träning, vinster, förluster, glädje o...

I oktober 2009 blev vi medlemar i Swedish Working Bulldog Göteborg, som är en lokalgrupp under Swedish Working Bulldog Association. Resan har gått ganska snabbt, och nu, snart två år senare är jag själv kassör och träningsansvarig i föreningen, och...

Idag åkte jag och Elda iväg och tränade lite inför tävling med M och Elsa. Vi kommenderade varann, och gick igenom alla momenten i lydnadsklass 1.   Kändes bra att göra detta, så man vet lite vart man står i dem olika momenten "på riktigt".  ...

Jag har fortfarande varit enormt dålig på att uppdatera bloggen. Det har varit så mycket runtomkring, och alla har vi väl perioder då man inte har lika stor motivation till skrivandet antar jag.   Nåja, hundarnas träning har inte trappats ner, sn...