Idag hade vi en riktigt trevlig söndagspromenad uppe i skogen med kompisen och hennes dvärgpincher. Vi satt länge uppe vid sjön och samtalde medan hundarna lallade omkring för sig själv eller sov i våra knän :) Sedan tog vi en sväng till pizzerian där vi ännu en gång fick tränat lite passivitet, vilket Milo är riktigt duktig på. Han låg på min tröjja största delen, den andra delen antog han sig uppgiften att jaga myror och också döda dem :D haha. Han gillar uppgiften och jag tror att han på något sätt insett att det är hans "mening med livet", gulligt va? :)

Något som dock gör så ont i mig är att Leo inte längre kan få lov att njuta av dessa promenader till sjön, då dem förbaskade människorna på skytteklubben envisas med att skjuta VARJE DAG! undandaget är vissa fredagar! Leo som är skotträtt klarar inte detta, och promenaderna blir som en pina för honom, vilket inte är rätt. Jag lider med honom och jag är oändligt trött på allt detta skjutande! Finns det ingen medkänsla för alla rädda djur längre???

En bekant till mig har även hon en skotträdd hund, dock tar han det värre än Leo som endå är lugn och trygg inne. Men hennes hund är livrädd inne som ute och vägrar röra sig i hemmet. De har bestämt sig att flytta, just för denna anledning! ska det verkligen få vara så??

Vi flyttar också snart, och då äntligen slipper Leo denna leda...min älskade prins.

Men min älskade mamma tog med sig Leo över till kommunen bredvid och tog milen med Leo, där han njöt och även han är nöjd här hemma nu. Men att man endå ska behöva förflytta sig långt bort för att ens hundar ska få njuta och må bra av livet, det kan jag bara inte förstå...det är sorgligt och riktigt irriterande! *arg*