Idag på morgonpromenaden gick vi längs havet vid rödasten. Påväg hemmåt går vi alltid förbi ett ställe där alkisarna brukar sitta och hänga på sommaren. De flesta är trevliga, har sina hundar kopplade och det har aldrig varit några problem att passera med mina hundar.

Idag dock, hade de en större dobermann eller rottis blandning med sig, som slet sig från kopplet när vi närmade oss. Den fick syn på mig och mina hundar och började springa emot oss.

Jag skrek åt den att stanna, vilket den också gjorde.

När ägaren närmade sig hunden så började den återigen närma sig oss, så jag skrek åt den igen.

Kvinnan blev förbannad över att jag skrek åt hennes hund och började gorma och skrika på mig. Tala om för mig att jag inte borde ha hund, och att jag ska passa mig för att skrika på hennes hund.

Jag försöker förklara åt henne att jag skriker på hennes hund för att hindra den från att komma fram till mina, inget annat.

När hon kopplat sin hund och går bortåt igen så kommer en man ifrån alkisgänget gåendes hotfullt mot oss med ett järnrör i handen.

Jag står kvar och frågar honom om han har tänkt att slå oss med sitt järnrör?

Han ställer sig framför mig och säger att ommina hundar attackerar honom så har han rätt att försvara sig, och då tänker han allt slå ihjäl dem.

Sedan börjar han hetsa och provocera hundarna genom att slå mot dem, slå mot mig och vara allmänt hotfull, allt för att få dem att attackera så att han kan slå dem.

Självklart blir jag rädd! Jag försöker gå undan, men han cirkulerar runt oss samtidigt som han slår med järnröret. Folk passerar, ser vad som händer, men bara EN person reagerar genom att gå fram till mannen och tala om för honom att lägga ner järnröret och gå därifrån. Mannen blir då hotfull mot honom, vilket gör att han backar undan.

Trotts att folk stannar, är det INGEN som vågar ingripa!

Jag tycker det är SJUKT att folk är så fega och rädda om sitt eget skinn att de inte vågar ingripa i sådana här situationer. De flesta människor verkar bara vara måna om sitt eget väl befinnande, ingen vågar riskera något för någon annan. Mänskligheten skrämmer mig ibland....

Där stod vi iallaf, och jag skrek på mannen att flytta på sig så jag fick gå därifrån. Men han fortsatte envetet att försöka göra mina hundar aggressiva. Mest koncentration lade han på Milo, eftersom han är en "kamphund". Men han backade bara undan, höll sig strax bakom mig och förstod inte alls vad mannen var ute efter.

Jag är glad att mina hundar inte reagerade tvärt emot. Hade de börjar försvara mig, istället för att jag försvarade dem, så hade mannen helt klart börjat slå dem på riktigt - i "självförsvar".

Tillslut kunde jag inte hålla emot min chock och ilska längre, och började gråta. Jag ville bara därifrån! Då reagerade kvinnorna i alkisgänget och bad sin vän att sluta - det räckte nu!

Så när jag väl blev ledsen var det inte roligt längre antar jag. Mannen drog sig undan, och jag kunde gå därifrån.

Just nu är jag både arg, chockad och ledsen. Att vuxna människor faktiskt kan betee sig sådär? Pga att jag skrikit på deras hund för att den inte lyssnade på dem? Är det inte dem som brister i deras ansvar? Som om jag gjorde något fel.

Dessa människor är ju inte helt riktiga. Vem vet vad mannen var hög på.

Men det som skrämmer mig mest, är att allmänheten inte vågade ingripa.Mot en människa som gick på en ung, liten tjej.

Höjden av feghet, och jag skämms över att vara människa själv just nu.