Idag har jag och Milo stuckit ut på lite träning ensam på fortbollsplan. Vi har ju fått in en fin rutin på träningsträffarna där vi tränar, men nu föröker jag få in en bra rutin på tränandet hemma också, så vi kommer någon vart.

Varje promenad kör vi lite ingångar då och då, men träningspassen behövs ju också.

Idag tränade vi lite ingångar, lite snabba lägganden och lite apportering.

Jag tror faktiskt att jag äntligen kommit underfund med hur jag lättast ska få bort tuggandet på apporten och trampandet undertiden har har apporten i munnen.

Vi har ju en tid tränat sitt/sittkvar där han måste sitta kvar trotts klick och belöning. Vi har alltså lagt stor tyngd vid att klicket inte ska betyda att han får gå ur position.

Så idag testade jag att invänta ett sitt och sedan erbjuda apporten. "sitt kvar" sitter även där och han sitter stilla med apporten i munnen = mer fokus och inget tuggande eller trampande! ÄNTLIGEN :)

Ingångarna går finfint, är riktigt nöjd med våra framsteg.

Det ända kluriga är de snabba lägganderna. Har testat de tips jag fått, men inget jag känner mig nöjd och bekväm med. Vill helst jobba med så lite hjälper som möjligt, och den metod jag testat är helt enkelt för mycket hjälper och Milo verkar inte heller svara på den speciellt bra.

Idag testade jag att fiska fram älsklingsleksaken som är en boll i ett långt snöre. Med den blir det mycket jage och lite kampande, och den kombinationen verkar vara Milos favorit!

Så jag "lekte upp" honom lite och gömde sedan leksaken bakom ryggen, inväntade ett läggnade och belönade sedan igen med leksaken en kort stund. Gömde den igen och gjorde så ett par upprepade gånger.

Läggandet blev snabbare på detta sätt, så denna metod verkar ganska lovande och verkar funka bra på honom.

Hur låter det?

Några andra tips på metoder att träna in snabba lägganden utan speciellt mycket hjälper? Tar gärna emot tankar och idéer!