Idag började nedräkningen och den verkliga, nervösa väntan på valparnas nedkomst.

Har inte skrivit om det här i bloggen tidigare, men kan bara inte hålla tyst längre då det bara är sååå enormt nervöst just nu.

Om allt går som det ska så blir det tillökning av flocken i januari, en liten staffetös som jag har fått äran att bli fodervärd till. Detta känns så enormt kul och spännande - och jag som aldrig varit tikägare innan.

Men det ska bli roligt att testa på det, och jag ser fram emot att träna en tik. Nu när jag levt lite närmare tikar genom mina vänner så ser jag många fördelar med detta kön, tex i tränings sammanhang.

Föds det en tik som får komma hit har jag stora tankar och förväntningar på att faktiskt inte bara träna, utan också tävla. Lydnad står högst på listan!

Kombinationen är och har sedan jag kommit in i staffvärlden alltid varit mina två favoritstaffar. Tänka sig då att jag också faktiskt kan få chansen att få en valp ifrån båda! Helt otroligt, och jag har ännu inte riktigt fattat att det är sant. För mig känns det som en enorm ära!

Jag tror jättemycket på dessa valpar, och tror att de verkligen, verkligen kan "bli något". Vi får hoppas att det stämmer.

Men nu så...nu är det dags för tiken att valpa snart. Beräknad valpning är mellan tisdag och torsdag nästa vecka, med +/- 5 dagar, vilket betyder att de kan komma nu när som!

Just nu är detta det ända jag kan tänka på som ni kanske förstår!

Jag ber till gudarna att det föds en frisk och fin tikvalp, gärna flera!

Håll tummarna för mig, så håller jag er uppdaterade om vad som händer i dagarna framöver!

Här kommer en länk med bilder och info på båda föräldrarna:

http://www.infoom.se/mysite/index.php?sida=19658&user=5179

   Idag promenerade vi tillsammans med Rebecka, hennes två Italienska vinthundstikar och hennes daghund (pudeltik). Vi tog oss upp till sjöbergen här i majorna och släppte hundarna för lite lek, sedan promenerade vi vidare i ca en timme innan vi sa hejdå.

Jag är så glad att Milo fått chansen att lära känna fler tikar. idag har han till och med fler tikvänner än hanhundskompisar. Han sköter sig helt exemplariskt enligt min mening nu även i tiksällskap och han är både lugn och kontaktsökande.

Jag kan verkligen inget annat än att vara stolt över min prins och den han har blivit

Jag tror helt klart att han är redo för en lillasyster, och jag känner mig också redo för en valp, då jag är mycket nöjd med Milo och den han är, och det känns som om han kan bli en god förebild.