Mitt hjärta blir så varmt när man upptäcker hur mycket hundarna faktiskt tycker om varann, och saknar den andres frånvaro.

Leo, som aldrig ligger i soffan annars pga värmen, hoppas nyss upp och la sig bredvid milo som tuggade på ett ben.

Det känns på något sätt så skönt och roligt att hundarna faktiskt får ut något av varann, även om jag vet att Leo också tycker att Milo är en riktigt "pain in the as" ;)

Idag har vi hållt oss till korta promenader, Milo är ju sjuk, och Leo är skotträdd som sagt, och skulle det börja smälla vill jag inte vara allt för långt hemmifrån, för hans skull.

ha en bra måndag!