De senaste dagarna har vi stött på en del motgångar som har gjort saker o ting mycket svårare för mig. Prins lärde sig fort att hoppa över grinden från vardagsrummet till resten av lägenheten, vi byggdepå den med ett kompostgaller, vilket inte hjälpte. Vi byggde då på det med ännu ett komposgaller, vilket heller inte hjälpte, han hoppade över det också! (säkert 2 meter högt!). Nu har vi byggt på med ÄNNU ETT kompistgaller, detta gör att hela dörröppningen är täckt av galler...nu får vi se hur lång tid det tar innan han finner en lösning.

Och ja...det känns jätte jobbigt att han faktiskt försöker ta sig ut...det betyder ju att han tycker det är jobbigt att vara där inne, han vill ju hellre vara med oss hela tiden...Men detta är ju den ända lösning som jag kan åstakomma just nu...

Inte nog med detta har nu någon granne klagat till hyresvärden om att Milo skäller/gnäller på morgonen. Jag är medveten om att han gör det, men mellan 05.30 och 06.00 på morgonen MÅSTE jag gå ut med Prins innan vi sticker till Jobbet, jag bara måste. Och pga detta har jag inte kunnat fortsätta med bur och ensamhetträningen utan måste helt enkelt stänga in honom och lämna honom ensam...Känns sååå jobbigt..speciellt när någon har klagat, utan att komma till mig heller personligen! usch vad ledsen jag är nu...

Hyrevärden var dock jättetrevlig och berätta att han själv hade hund och visste hur det var. Jag förklarade läget och berättade också att Prins bara vara här under en begränsad period. han skulle vidarebefodra detta till grannen och hoppas att han godtog detta också....Frågan är om denne är lika tillmötesgående...

jag kan förstå grannarna som blir väckta på morgonen, även om det handlar om 30 minuter...Och just därför känns det ännu jobbigare.

jag funderar på att skriva en lapp som jag tänkte hänga upp på anslagstavlan där jag förklarar läget med Prins, varför han är här, och att be dem snällt att ha tålamod. Kanske kan det funka? vad tror ni?