Eftersom att Milo är med på jobbet så har jag fått en hel del miljöträning gratis. Han har fått åka spårvagn, gå i stan, åka buss och tränat mycket passivitet när vi väntat på bussar. I fyra månader har han nu varit med mig och jag ser stora framsteg.

Vissa dagar har han svårare att slappna av dock, medan andra dagar kan han vara totalt avslappnad. Men det går hela tiden frammåt, och idag blev jag så glad och stolt över att ha en hund som är så duktig :)

På både spårvagnen och bussen hem var det fullpackat och Milo låg och sov hela resorna. I spårvagnen la han sig ner på sidan och sov så gott så, även fast folk trängdes, barn skrek, folk skrattade och pratade. Vid hållplatserna när folk gick av och nya kom på kikade han lite, men somnade sedan om.

Vid sådana tillfällen känns det bara sååå bra!

 Vi har fortfarande väldigt bra kontakt i stan, och våran träning att gå genom hela centralstationen med kontakt går frammåt. Han kan gå ett par meter med full kontakt, och jag tränar mycket på att sakta in, öka farten, och att han samtidigt fortf ska behålla kontakten och följa mig. Jätte bra då det är mycket folk och trängsel. Man slipper använda kopplet över huvud taget, utan styr hunden med sin egen kropp.

Har också börjat med att klicka in att när jag stannar så ska han sätta sig ner, vilket också går frammåt. Känns som en bra grej om man blir tvungen att stanna och prata med någon eller så.

Under våra månader med resor har jag också märkt att Milo är väldigt känslig när det kommer till konsekvens. När han var liten fick han sitta i mitt knä eller i sätet bredvid på en filt, när jag sedan slutade låta honom göra detta hade han mycket svårt att slappna av på golvet. Ibland stod han hela resorna. Det gick ett par dagar tills hans tillslut kunde börja acceptera sin plats på golvet och slappna av även där.

Jag testade sedan att låta honom sitta i mitt knä igen en dag, för att se hur reaktionen blev dagen därpå. Och ja...han hade jättesvårt att slappna av på golvet igen. Därför har jag börjat med att vara totalt konsekvent med den biten. Men väldigt intressant tycker jag, då Leo absolut inte har några problem med sådant!

Sedan testade jag att ha en filt som han fick ligga på enbart i spårvagnen, men inte på bussen. Han lärde sig fort att slappna av på filten i spårvagnen och utan filten i bussen. När jag sedan plockade bort filten när vi åkte spårvagn kunde han absolut inte slappna av där utan den. Men i bussen gick det lika bra som vanligt utan något att ligga på. Det tog säkert en vecka innan han började slappna av även på spårvagnen.

Intressant att han lärde sig att skilja på dem båda, och att han acceoterade att ligga utan filt på den ena men inte på den andra.

Så efter mina tester känner jag nu att det blir att ligga på golvet, utan filt - alltid. Har jag filt så blir ju risken att när jag glömmer den så får jag en orolig hund som inte kan koppla av alls. Så det känns bäst utan något alls.

Tycker det är intressant hur olika våra hundar är. Som sagt, så är Leo inte alls känslig för sådana saker, utan accepterar situationer så som dem är just då...Medan milo verkar vilja ha det "som alltid" för att känna sig trygg.

Bra att veta!