http://st.nu/opinion/ordetfritt/1.2146440-olampliga-hundagare-det-verkliga-problemet

"Olämpliga hundägare det verkliga problemet

Genom bl.a ett införande av ett rasförbud i Danmark, gällande tretton hundraser, där det i svensk media refereras till ett kamphundsförbud, tycker vi det är på sin plats att gå ut på bred basis med information baserad på fakta istället för som så ofta på tyckande och sensationsmakeri.

Det är vår önskan och förhoppning att fokuseringen skall riktas på det verkliga problemet, de olämpliga hundägarna. Undersök och skriv om de samhällsproblem som finns i våra större städer, och den sociala bakgrund dessa företrädesvis unga killar har, som vill hålla sig med kraftiga, respektingivande hundar. Hundar som i de allra flesta fall inte är rasrena utan av blandningar med egenskaper som man inte bör förena. Det är synd om dessa hundar! Alla hundar, oavsett ras, kan fostras till ett aggressivt beteende. Låt inte hundarna behöva ta ansvaret för sina ägares tillkortakommanden.

Lagen om tillsyn över hundar och katter, (2007:1150) trädde i kraft den 1:e januari 2008.

Denna ger Polisen större befogenheter att beslagta en hund och även att utfärda hundförbud för den som visat sig inte kunna hantera sin hund. Se till att denna verkligen tillämpas.

Förbud

Rasförbud hjälper inte. Det kan få rakt motsatt effekt, att det blir ännu mer intressant för ett visst klientel att skaffa något som är förbjudet. Vilka värstinghundar skulle ersätta de förbjudna? Om hundinnehavet alls registreras, blir det som blandras. Vad kommer härnäst? För att exemplifiera med två europeiska länder, där man haft förbudslagstiftning, Italien och Nederländerna, har där förbuden upphävts, då man ansett dem verkningslösa. I april 2009, respektive juni 2008. Se gärna SKK:s ställningstagande till förbud, på:

Kamphundsbegreppet

När uttryck som kamphund används finns hos allmänheten rädslan för hundar som tidigare avlats för att slåss och som utstrålar styrka. Det ligger nära till hands för media att väcka uppmärksamhet genom att utnyttja den rädslan och resultatet blir att den förstärks, sprider sig och byggs på.

Av de i Danmark förbjudna tretton raserna kan endast två hänföras till dem som brukar innefattas i kamp- hundsbegreppet. Övriga är, per definition, herde-, jakt- och vakthundar. Ändå används i media begreppet kamphundar om dem alla. Varför?

Citerat, men översatt till svenska, uttrycker sig DKK (Danska kennelklubben) ".....medan andra en gång var kamphundar, där det i många år skett en annan (familjehunds)avel på dem (t.ex. staffordshire bull terriers og amstaffs)." Kamphundarna är sällan rasrena. Realiteten i dag är, att i stort sett ingen av gärningshundarna är rasrena.

Hundar av kamphundsras

Hundar av kamphundsras kan i sig själva inte utpekas som farliga. Det rykte dessa, framför allt pitbull, fått beror istället på att de dragit till sig olämpliga ägare. Alla nuvarande hundraser med bas i tidigare Bull & Terrier dogs har det gemensamt att de är mycket vänliga och älskvärda mot människor. Ett bra sätt att exemplifiera att det inte är hundarna i sig som är farliga, är genom att hänvisa till schäfern: För 20 år sedan hade denna ras rykte om sig att vara farlig. I dag är det få som ställer upp på detta omdöme. Det beror inte på rasen. Det är viktigt att påpeka att precis som inte alla schäferägare för 20 år sedan var olämpliga är inte heller alla ägare till hundar av kamphundsras i dag, olämpliga. Efter schäfer har det varit rottweiler och dobermann som framställts som farliga raser.

Mentala egenskaper

Erfarna mentalbeskrivare och etologer anser dessa hundar vara mycket stabila och trevliga. I Sverige, under 2009, genomförda mentalbeskrivningar visar att av 372 testade american staffordshire terriers endast 1 visade oacceptabelt beteende. Av 444 staffordshire bullterriers var antalet 0. Det säger en del om stabiliteten! (Testförfarandet framtaget av Svenska Brukshundsklubben) En person med lång erfarenhet av att utföra sådana tester säger: Variationen inom samtliga raser är sådan att man inte kan säga att någon ras är mer aggressiv än någon annan. När en hund reagerar med aggression mot en människa handlar det nästan uteslutande om rädsla av något slag. Det är något den tar till som en sista utväg, och inte ett naturligt beteende bland flockdjur.

Thorleif Wallqvist

Djurens Jurister"

Kommentar: Äntligen börjar man faktiskt se och höra allt fler som tar "vår" sida i kampen mot ett rasförbud i Sverige. Jag kan inte ens beskriva hur glad jag är att det finns dem där ute, som faktiskt får sin röst hörd, som står upp för våra hundar och ser dem för det dem verkligen är.

Jag har också lagt märke till att blandrasfrågan tas upp mer och mer, vilket är det allra, allra viktigaste för mig. Det är det problemet som MÅSTE ut, som folk MÅSTE förstå.

Missförstå mig rätt nu, för blandraser är inte mindre värda i mina ögon än någon renrasig hund med stamtavla. Det handlar inte alls om det. Men problemet ligger precis i det som även Thorleif nämner, att vissa raser med vissa särkilda rasegenskaper, som blandas ihop och bli katastrof. Detta är ett faktum, och det är dessa hundar man bör vara mest rädd för - för det är dem som skapar mest problem i fel händer.

Tack Thorleif, för en jättebra artikel!

I ett tidigare inlägg skrev jag bla om vad ministern Mats Odell skrivit och pratar om ang ett rasförbud i Sverige, och att förbjuda vissa typer av hundraser. Det stod bland annat såhär:

"Kommunminister Mats Odell vill förbjuda så kallade kamphundar i Sverige. Ministern säger till TV4Nyheterna att han är beredd att förbjuda ett tiotal hundraser - eftersom kamphundarna blivit ett problem för säkerheten för många som bor i större hyreshus."

Idag, i en debatt på TV4 säger han såhär:

http://www.tv4play.se/aktualitet/nyhetsmorgon?videoId=1.1739878

Jag vill börja med att säga hur enormt mycket jag tänker och känner för Mia, som fick utsättas för detta skräckscenario - att bli anfallen och svårt biten av en så stor och stark hund. När jag hörde hur hon brättade om sin upplevelse, fick jag tårar i ögonen, och jag kan inte ens föreställa mig hur hon måste ha känt. Mina tankar går till dig Mia.   

Om vi återgår till Odell, så har han här verkligen visat vilket ogenomtänkt och okunnigt uttalande han gjorde förra gången. Redan nu, har han börjat ändra åsikt ang rasförbud, och börjat inse vad som egentligen är problemet - blandrasaveln och oseriösa hundägare. Det är omöjligt att på något sätt förhindra att människor attackeras av hundar, genom att förbjuda vissa renrasiga hundar. I så fall måste vi förbjuda ALLA stora hundar, som kan göra större skada på en människa eller annan hund.

Fredrik Steen pratar om utbildning - vilket är något jag själv pratar om under lång tid. PRECIS den åsikten har jag också. Folk måste lära sig vad det innebär att äga hund, och att olika raser är olika och kräver olika mycket av sin ägare. Det ska inte vara så lätt att skaffa sig en hund som det är idag!

Som kamphundsägare måste jag ständigt se till att mina hundar sköter sig exemplariskt, för att inte få andra att tro att dem är farliga bestar. Om en av mina hundar skäller på en annan hund, tror genast någon att hunden i fråga är farlig och vill attackera. Sådant får man stå ut med varje dag - arga blickar, fördomar och okunskap. Men genom att mina hundar beteer sig fint och sköter sig ute i samhället, ser folk hur våra hundar faktiskt är, och att problemet inte ligger i rasen. Detta gör att vi som äger kamphundsraser måste vara extra noga med vardagslydnad, och att våra hundar sköter oss utåt, allt för att inte göra fördomarna värre än vad dem redan är. Ett stort ansvar axlar vi när vi väljer denna typ av ras, vilket för mig är helt ok! Dock är det något som kanske inte alla förstår eller bryr sig om.

Många av mina grannar vet hur mycket tid och arbete jag lägger ner på hundträning och nu också tävling. Dem är inte rädda för mina hundar, för dem vet att jag har koll på vad jag gör. Dock kan jag inte heller säga att alla mina grannar känner så. Finns det folk härute som verkligen känner sig otrygga i att jag har två kamphundar i samma hus som dem? Om så är fallet, gör det ont i mitt hjärta, att det skall behöva vara så. Det måste vara enormt jobbigt att få runt och vara rädd, för något som man egentligen inte behöver vara rädd för! Jag hoppas att inga av mina grannar är rädda för mina hundar, det hoppas jag verkligen.

Att alla blivande hundägare skall gå en utbildning - det borde vara ett KRAV! På så sätt kan fler lära sig mer, innan de bestämmer sig för att bli hundägare, och på så sätt kan dem också få hjälp påvägen att hitta sig rätt ras. Förhoppningsvis skulle också detta leda till att fler oseriösa hundägare väljer att inte skaffa sig hund.

Jag måste tacka Fredrik, som står bakom oss i denna frågan och hjälper oss att få vår röst hörd! Debatten här ovan, var den bästa hitills, där den viktigaste punkten äntligen togs upp - blandraser!

Såhär skriver Fredrik Steen i sin blogg efter debatten:

Vår jordbruksminister har oxå via brev meddelat att Centern eller regeringen inte tror på ett rasförbud.

Jag pratade igår eftermiddag med Mona Sahlins pressekreterare och dom låter oxå meddela att man i dagsläget inte har funderat omkring ett rasförbud.

So far so good..... Men nu kan vi inte på något sätt somna om. Nu har vi en lugn period framför oss innan det kommer upp på tapeten igen, och det är då alla måste ta sitt ansvar. Ansvaret måste tas från den enskilda hundägaren och uppfödare till rasklubbar, SBK, och SKK.

Skål på er alla som kämpat för detta. I dag kan vi fira, men i morgon börjar det långsiktiga arbetet igen "

Och idag firar vi, en liten seger! Det är vi värda!   

   Fokusen i förra veckans lydnadträning med Elda har legat på stadga i sitt och ligg. Eftersom att hon har sådan enormt fart och iver, brister det just i den biten att kunna vara stilla. Jag har därför sakta börjat vänja henne vid att sitta eller ligga medan jag själv rör mig runt henne. Hoppas, studsar, klappar händer, leker med en leksak, och också slänger leksaker runt henne, retar henne med leksak och retar henne med godis. Vad som än händer, så ska hon ligga kvar, tills hon får frikommando.

Det har gått förvånansvärt bra faktiskt, och vi gör framsteg.

Denna veckans träning kommer jag fortsätta lägga störst fokus på detta. Vi kommer också fortsätta träna apportering, samt träna in lite grunder på ställande under gång.

Som jag skrivit i tidigare inlägg har jag lagt lägganden lite på hyllan för ett tag, just för att vi tränat så mycket på detta att det är det ända hon erbjuder för tillfället. Så vi tänker fokusera på andra beteenden ett tag, och sedan börja lägga in läggande-träningen lite längre fram.

fotgående kommer vi också fortsätta med, träna på vändningar och att Elda ska följa med snyggt.

Vi har mycket att jobba på, och kul är det! :)

Det har vi roat oss med idag, hela gänget.

Milo fick dra vagn, med maxvikt på 570kg. Han gjorde det himla bra, med tanke på hur tung banan var. Vi fick till några riktigt bra drag, och tränade mycket på att stå stilla framför vagnen innan start.

Här kommer även några bilder på de andra hundarna som vi tränade med

Efter att Milos träningspass var över, fick Elda träna lite på start och stopp

Elda och Pheobe är nästa generations tävlingshundar för SWBG

Och sist men inte minst, underbara Bästa Basta, am staff tiken som vi passar i två veckor framåt. Hon fick spendera dagen med att kika på när vi tränade, och hon verkade trivas ganska bra med det.

Att ha en god kontakt med sin hund är A & O i all form av träning, annars kommer man inte speciellt långt. Kontakt är grunden till ett bra sammarbete ihop med din hund, och därför bör det vara ett av dem första sakerna man börjar träna med sin valp, och en av dem sista sakerna man någonsin slutar att belöna.

Förutom alla dem olika kontaktövningarna man kan göra, som man ofta lär sig på valpkurser och vardagslydnadskurser, så finns det en annan form av kontakt, som jag själv anser är den allra, allra viktigaste att belöna och jobba med från dag 1  - och det är just spontankontakten.

Med spontankontakt menar jag alltså när hunden självmant väljer att söka din kontakt när ni är ute - lös som kopplad, gåendes eller sittandes på en buss/spårvagn/bänk.

Varför är den viktig?

Hundar gör enbart det dem själva tjänar på, ingen hund gör alltså något som den själv inte får ut något av. Detta är ett faktum, oavsett vad man själv önskar eller vill tro på. Tyvärr är våra hundar egositer, precis lika mycket som vi människor är det. Därför är det också himla effektivt att träna med belöningar för att få hunden att göra det man vill, för det gör den gärna - om den vinner något på det vill säga   

Låter man också hunden själv tänka ut vad den skall göra för att få sin belöning, så blir träningen mycket, mycket mer effektiv, och jag själv upplever att den sitter mycket bättre när den väl sitter där.

Inser hunden också att ett visst beteende lönar sig, så kommer den med all säkerhet att upprepa detta beteende fler gånger, vilket är precis det vi vill!

Om vi återgår till den spontana kontakten, så anser jag att om hunden själv får komma på att det lönar sig att titta upp på matte eller husse då och då, så kommer den göra det oftare och oftare allt eftersom.

Genom att belöna detta beteende, lär man inte bara hunden att söka kontakt, utan också vikten vid att hålla sig nära. Du gör dig själv viktig för din hund, och hunden kommer automatiskt att vilja vara nära, eftersom att den tjänar på att vara det. och det är det, som är så viktigt för mig!

Hur/när tränar man spontan kontakt?

• Koppelpromenader:

     Belöna hunden med godis/klapp/röstberöm (gärna med godis till en

     början) för varje gång den självmant söker din kontakt. Var inte

     rädd för att belöna mycket, då hunden troligtvis kommer kolla upp

     väldigt ofta när det väl inser att den får något gott för det. Med

     tiden byter man ut godis mot annat beröm då och då, och varierar

     belöningarna. Du kommer snabbt märka att du och din hund får en

     mycket bättre kontakt, där hunden oftare och i flera olika

     situationer söker upp din kontakt.

• Lös:

     När din hund springer lös i skogen, har du ett ypperligt tillfälle att

     lära den vikten vid att hålla sig nära dig, och belönar du spontan

     kontakt med din hund när den är lös, får du senare en hund som

     självmant väljer att inte springa så långt bort - eftersom den tjänar

     på att hålla sig vid dig.

     Om hunden springer mot dig (självmant), beröm och belöna. Om

     den stannar till längre bort och kollar mot dig, beröm, och då

     kommer han med all säkerhet springandes emot dig så du kan

     belöna. För varje beteende som är riktat MOT dig, så skall hunden

     få sig en belöning. Alltså - kollar på dig, springer mot dig, stannar

     upp längre bort och söker kontakt, allt detta skall löna sig för

     hunden.  

     För att slippa ropa på hunden om den springer för långt bort, har

     jag här jobbat med samma principer - lära hunden att det lönar sig

     att hålla sig nära, och att det inte lönar sig att springa för långt

     bort. Detta genom att helt enkelt vända och gå åt andra hållet

     om man anser att hunden sprungit längre än vad som är ok.

     Hunden kommer upptäcka att du försvinner ur synhåll, och kommer

     springa efter dig - och där ska du belöna, massor!

     Jag gömmer mig aldrig för hunden, utan låter den se att jag

     försvinner bortåt, och ger den en chans att själv komma på vad jag

     vill att den skall göra. Och tränar man såhär, varje gång hunden

     sticker för långt bort, så kommer den snart lära sig vart gränsen

     går. Var bara kosekvent med vilken radie du vill att hunden skall

    hålla sig i.

Mina hundar belönas för all denna kontakt, från den dagen dom äntrar mitt hem. Det tar inte många dagar innan valpen inser hur lönsamt det är, och fortsätter med att söka kontakt under hela uppväxten.

Som vuxna hundar, har detta beteende sedan blivit ordentligt inlärt, och dem gör det mer av en vana än något annat. Min 9 åriga och 3 åriga hund behöver jag egentligen inte belöna med godis speciellt ofta längre, dock gör jag det ändå, mest för att jag känner att jag vill. Dock är det egentligen inget måste, förutom att göra det då och då för att uppehålla motivationen.

När hundarna är lösa, springer de max 20-30 meter innan de vänder tillbaka till mig för att söka kontakt. Det går aldrig mer än 10-15 sekunder mellan att dem kommer tillbaka. Detta underlättar enormt för mig, då jag har en helt annan kontroll på mina hundar när dem är lösa, och kan upptäcka andra hundar långt innan dem själva. De håller sig nära, och vi har kontakt ständigt. Och allt detta, utan att jag behöver säga ett ljud!   

Lyckas man med detta, har man en hund som håller koll på dig, så du slipper hålla koll på honom!

Så för mig är den spontana kontakten så mycket mer än bara kontaktövningar - det är grunden i hela mitt sätt att forma mina hundar och vårt samarbete ihop.

Lycka till, och tveka inte att skriva om det är något som verkar oklart, eller om det är något du undrar över.

Äntligen har en ny sida startat upp, där man arbetar för att informera allmänheten om allt som rör sig kring rasförbudsfrågan, och samtidigt motverka att det händer i Sverige.

Oavsett om du är för eller emot, borde du kolla in sidan. Den är fortf under uppbyggnad, men det kommer komma så mycket intressant läsning. Och även om informationen kanske inte ändras just din åsikt, så anser jag att man bör lyssna på båda sidor, innan man skapar sig en uppfattning.

http://www.nejtillrasförbud.se/

Idag tog vi oss ut till M och Elsa, jag och Milo, för att träna lite kantarellsök. Det var ett tag sedan sist, det har varit så mycket under semestrarna att den träning blivit lite osidosatt. Men nu är kantarellerna ute i skogen igen, så nu är det allt dags att sätta in en högre växel i träningen!

Idag gick vi ett snepp längre i träningen och planterade ut varandras kantareller. På så sätt söker våra egna hundar inte i vår egna lukt utan någon annans. Milo hittade varenda en, och sökte fint, lugnt och metodiskt. Är jättenöjd med dagens framgång!

På torsdag nästa vecka tar vi träningen ännu ett snepp längre, då ska vi ut i riktiga svampskogen. Vi kommer börja med att lämna hundarna i bilen, och sticka ut och leta upp lite färsk svamp som vi kan snittsla där vi hittar dem. Sedan också plantera ut några egna, och slutligen också hoppas på att hundarna söker upp några egna också.

Det ska bli spännande!

Väl hemma efter 1,5 timmar i skogen för Milo, fick Elda en liten kissrunda. Sedan meckade jag ihop specialsöksbanan och körde hennes första träningspass på den. Det fick bli grillkrydda i en av burkarna på banan - den hon skulle leta efter.

Eftersom Elda aldrig gjort detta innan så fick jag klicka henne ett par gånger på att hon luktade i en burk som jag visade henne. Hon förstod grejen efter ca 1-2 minuter. Jag visade henne sedan en burk med grillkrydda, och skickade henne sedan på banan. Första gångerna stöttade jag henne genom att gå med och peka på varje burk hon skulle nosa i, och sedan klicka när hon nosade i rätt. Menn allt eftersom hjälpte jag henne mindre, och dem sista gångerna tog hon banan helt själv, och stannade på rätt lukt!

Min lilla flicka lärde sig detta på ca 15 min, imponerade :)

Tänkte filma vårat nästa träningspass, så får ni som undrar lite vad vi gör se hur det går till!

För Milos del har veckans träning mest bestått av drag weight och styrketräning. I tisdags körde vi ganska hård DW i kviberg tillsammans med A och hans hund Dixie. Vi skiftade vikter mellan hundarna, så dem fick turas om att dra tungt. Milo drog 100%, dvs 17,5 kg några hundra meter, och skiftade sedan om till att inte dra något alls i några hundra meter. Detta var otroligt kämpigt för hundarna!

Igår, torsdag, mötte vi upp A och V med hundar, och körde ett styrkepass i Ruddalen. Hundarna fick turas om att dra kättingar upp för en brant backe.

Jag testade att lägga på Milo 100% av hans vikt, men det var än sålänge alldeles för tungt. Som mest drog han upp 13 kg. Mitt mål med styrketräning framöver är att han skall bli så stark att han kan dra upp hela sin vikt uppför en brant backe - alltid ska man ha mål att sträva efter :)

När jag tränar styrketräning på dethär viset varierar jag vikterna, allt ifrån jättenkelt till tungt. Allt för att hålla motivationen uppe. Man vill ju att hunden ska känna att det lyckas varje gång, och det ska inte alltid vara så tungt att man knappt klarar det. Jag tror att det sättet är bra att jobba på, om man har en hund som Milo, som behöver mycket motivation för att verkligen kämpa.

Nåja...lydnadsträningen är inte glömd. Vi har tränat lite i veckan, mest på läggande under gång. Idag, när regnet öser ner, passade jag på att filma en snutt med båda hundarna när vi ändå tränade inomhus. Ursäkta den dåliga kvalitén, filmat med mobilen.

Här har vi Eldiga Elda, som fortf gör skäl för sitt namn. Ni förstår kanske varför hon är en utmaning, allt går snabbt! Jättesvårt att hinna med! Men det är KUL! :) I videon tränar jag på att vänja henne vid att jag rör mig i samband med att hon erbjuder ligg - och att hon skall ligga kvar. Först framifrån, sedan i fotposition.

Sedan kommer Milo, som fick träna samma moment: