Viktor är min nya "daghund", som jag går ut med på vissa vardagar under lunchtid. Hans husse är en god vän till min mamma, så på den vägen kom vi i kontakt med varann, och jag tackade jag till att hjälpa till litegrann.

För er som redan vet, så räcker det la o säga "Bullterrier", så vet ni vad jag har o tampas med   . För er som inte vet, så är Bullterriern en ras för sig. Ganska så bestämda åsikter om saker och ting, samt lite envisa.

Ni kommer få lära känna Viktor genom bloggen, som den härliga hund han är - och då förstår ni vad jag menar   

Första promenaden tillsammans förra veckan var himla trevlig. Nästan hemma, fick Viktors nos upp en nedrans mumsig lukt, och han var tvungen att ta reda på den exakta källan till den goda doften:

Japp, det är Viktor det!

Igår fick jag också vara med om något helt nytt för mig. Vi var ute på en lite längre tur i skogen, och efter en bit bestämde sig viktor för att lägga sig på rygg, med sina små ben rakt upp i vädret, och gnugga sig i snön med hela kroppen och huvudet. Resultatet av detta blev små "Viktor-änglar", som jag nu börjat kalla dem. Himla gulligt faktiskt, och han ser så nöjt ut när han studerar sina fina verk efteråt   

Idag har jag också varit med om en helt ny sak - jag har blivit "koppeltränad", av Viktor själv.

Gårdagens ganska raska promenad gjorde att jag idag kände för en likadan. Härligt väder, kallt men soligt. Viktor var dock inte av samma åsikt, idag kände han för en ganska så långsam vandring, ingen brådska alltså!

Nåja, jag började promenaden med en ganska så rask takt, men snart blev kopplet åtspänt, då Viktor hamnade lite för långt bak. Detta resulterade i att Viktor tvärstannade, och där stod han sedan och väntade på att jag skulle komma tillbaka till hans sida. Som belöning för att jag utfört rätt beteende, så började han gå igen när jag ställt mig bredvid honom.

Blev kopplet spänt igen, upprepade han hela proceduren, genom att stanna och invänta att jag återvände till hans vänstra sida. Japp...helt ärligt, så har Viktor idag lärt mig vikten i att hålla sig nära, söka kontakt, och inte gå för snabbt, så att kopplet spänns!   

Två små viktor-änglar blev det också idag, han sprider ut sina vackra verk över hela högsbohöjd! :)

Nästa vecka blir det nog fler Viktorpromenader, så vänta tills dess, så återkommer jag nog med fler tokigheter!