Just nu känner jag sådan lycka. Det är bara så skönt att hela familjen är tillsammans igen och att Leo äntligen har fått komma hem. Känner mig så mycket gladare och piggare nu, och jag slipper känna något dåligt samvete över varesig Leo eller Prins.

Milo och Leo trivs ihop dem också, inget är förändrat där. Dock har jag valt att börja bryta Milo när han blir för vild och bitig på Leo, då Leo inte själv säger ifrån speciellt bra. Har väntat på att han själv skall göra det ända sedan den dagen Milo kom, men det verkar inte hända. Skulle han då säga till Milo lite så blir han bara värre, därför har jag nu valt att bryta när det blir för mycket för Leo och för stressigt för Milo. Oftast räcker det att hålla fast honom några sekunder, sedan är det bra.

Jag och Leo var på en timmes promenad alldeles nyss och tränade lite på hundmöten och nu jobbar vi också på att få upp kontakten igen. Det har gått jättebra idag, och tre hundmöten fick vi - alla gick super!! :)

Han är duktig min lilla ulltuss ;)

Hur Milo skötte sig hemma vet jag inte, jag hörde honom dock inte yla när jag gick eller när jag kom. Hoppas iallaf att han var tyst...

Bur träningen är ju så gott som färdig när det gäller att kunna vara där när jag är hemma. Han är alltid tyst och jag kan vara vart som helst i lägenheten. Dock vet jag ju inte hur han beteer sig när jag går..klurigt.

Förövrigt träffade jag Prins igår då vi skulle skriva på papper. Han är redan en helt annan hund!! Lugnare, tryggare och drar knappt i kopplet. Jag tror helt enkelt att han inte trvides med livet i stan, och att hans underaktivitet bidrog till koppeldragandet. Detta känns som det allra bästa beslutet! Och jag lovar att fortsätta skriva om hur det går för honom och hans nya matte.

En lyckad dag helt enkelt...