Vi har disskuterat fram och tillbaka, jag har pratat och tänkt, tänkt, tänkt, och jag tror att vi nu har kommit fram till att ge Prins en chans till ett nytt liv hemma hos min vän Erica. Jag tror att det kommer bli bra för honom, speciellt eftersom han redan känner henne och för att hon själv är medveten om alla hans fel och brister. Hon vet att han är en hund man måste jobba enormt mycket med, och att han har problembeteenden som måste tränas bort så småningom. Och trotts att hon känner till dessa problem så vill hon sååå gärna ha honom, vilket får mig att känna mig både trygg, glad och näst intill säker på att detta nog är rätt hem för honom, och också hans slutstation i livet - hoppas jag!

Nu borde Prins få slå sig till ro någonstanns!

Så om cirka två veckor kanske han har ett nytt hem. Våran älskade...