Ja, imorgon börjar jag jobba igen på Akitagårdens Hundcenter, därför åkte jag och Milo dit idag för att hälsa på och kika lite på omgivningarna.

Bussresan gick superbra! När vi väl steg av möttes lillkillen av så enormt mycket lukter, både intressanta och lite skrämmande lukter, så vi fick gå mycket sakta så att han skulle hinna lukta på allt :)

Sedan satt jag och chefen och pratade i ungefär 1½ timme, och gissa vad Milo gjorde då? Jo, han sov!! Han la sig tillrätta i en korg på kontoret och sussade så gott under hela vistelsen. Min lilla trygga valp! *glad*

Hundarna som skällde var dock väldigt, väldigt läskiga, och detta är något jag insett att jag verkligen måste jobba på. Osäkerheten till andra hundar kan säkerligen lätt vända och utvecklas till någon form av "aggressivitet", vilket inte är speciellt kul. För som Reino Oskarsson sa till mig en gång så går oftast rädsla och aggressivitet hand i hand, och det håller jag med om!!

Det känns lite som en balansgång där man lätt kan falla dit, så vi går sakta men säker frammåt för att inte tappa fotfästet. Milo måste få träffa fler snälla, trygga och trevliga hundar, gärna hanar, för att bygga på sitt förtroende för dem.  Någon som äger en? ;)

Nåja, på hemresan blev jag väldigt förvånad över Milos val av liggplats. Han är trotts allt bara 5 månader och åkt buss tre gånger innan i hela sitt liv. Men nej, det stoppar inte honom, utan han kände helt enkelt att han var trött och att han hade lust att sträcka ut...så ja....där la han sig mitt i gången, på sidan, och sträckte ut sig till den längsta korv han bara kunde! haha, och där blev han kvar!

Detta är något som Leo kan göra, som åkt buss ofta i 6 år! Så jag blev allt väldigt förvånad över hans trygghet i nya situationer.

Nu ligger han i alla fall i soffan och sussar så gott. Alla nya intryck tog visst kål på honom!

Ja, det är något vi har jobbat på enormt mycket ända sen Milo kom till oss. Eftersom att han har så enormt mycket energi och gärna vill hålla igång mest hela tiden så kände jag direkt att detta var en mycket viktigt del att ta tag i från början - vilket i och för sig är en viktigt del för alla valpar!

Ute har vi aldrig haft några problem, men inomhus ska det vara full rulle hela tiden - enligt Milo själv :) Men, det satte vi stopp för såklart.

I ungefär 3 månader har jag nu dagligen fått ta upp honom i soffan eller famnen för att påminna honom om att sova/vila/slappna av, ett par gånger om dagen alltså. Vilket har varit väldigt tålamodskrävnade vissa gånger.

Men idag kom det genombrott som jag så länge har väntat och hoppats på! Milo gick och la sig självmant här på golvet! Efter en stunds vila hoppade han sedan upp i soffan och nu ligger han där och sover!! Det känns bara såååå bra att det går frammåt och att man äntligen ser resultat. Kanske blir det en hund av honom trotts allt?

För Milo är detta livet! :

Idag var vi på huveröds för att köpa lite mat, så jag passade på att köpa en liten apport. Så idag har vi mjukstartat lite med apportträningen, får se hur det slutar, är ju grön inom det området också! :) Men med lite hjälp så :)

Förövrigt har vi haft en bra dag och Milo har inte varit en lika jobbig slyngel idag. Burträningen går frammåt och jag kan duscha utan problem när han sitter i buren i mitt rum och han kan vara där tyst i 40 minuter :) Det går alltså fortfarande frammåt, om än mycket sakta!

Ha en bra dag allihopa!

På pricken idag blir Milo 5 månader. Tiden går verkligen fort! Och oj vad han växer!

Nu väger han ca 10 kg och är ca 38 cm i mankh.

Den lilla valpen utvecklas och förändras allt eftersom. Han tar mer friheter och vågar nu också springa längre bort på våra promenader. Men vi tränar ihärdigt på att hålla sig nära/söka kontakt, vilket fungerar bra än sålänge. Men jag känner att jag snart måste skaffa långlina för att hindra honom att lyckas belöna sig själv att sticka, då det snart kanske kommer börja hända :) Men vi tränar på som bara den :)

Idag gick vi ett litet spår, vilket inte gick så bra dock. Milo har börjat slarva, eller så har han bara blivit lite otålig. Vet inte riktigt vad det kan vara, då jag bara lägger jättelätta spår, mest för min egen skull ju :)

Men vi ska gå tillbaka och göra lite sökrutor, så vi får hoppas att det går bättre sedan. Kanske kan man få lite hjälp av fiamatte också! ;)

Här kommer en bild när Milo var 6 veckor gammal och en där han är 5 månader, visst är skillanden stor?

Idag åkte vi över till min far på hönö för att sedan ta båten ut på havet och fiska makrill. Milo har åkt med i båt två gånger innan, och denna gången gick lika bra som de andra, han var coollugn, dock var det enormt varmt!!

26 makrillar kom vi upp till, varav jag fick 6 st :)

Efter fisketuren åt vi pappas underbart goda grillade hamburgare och hade en jättemysig kväll.

Idag fick vi åka till norge, eller närmare bestämt til Moss, för att hämta Roberts bil som gått sönder där under gårdagen. Det blev en lång resa med släp, men Milo som fick följa med skötte sig jättebra och sov nästan hela resan. Han börjar bli tryggare och tryggare i bilar, vilket är jättskönt!

Vi kom hem igen vid 3 tiden på natten. Men nu är i alla fall bilen inlämnad på verkstad och vi får hoppas att det inte kostar för mycket att laga!!

Idag hade vi en riktigt trevlig söndagspromenad uppe i skogen med kompisen och hennes dvärgpincher. Vi satt länge uppe vid sjön och samtalde medan hundarna lallade omkring för sig själv eller sov i våra knän :) Sedan tog vi en sväng till pizzerian där vi ännu en gång fick tränat lite passivitet, vilket Milo är riktigt duktig på. Han låg på min tröjja största delen, den andra delen antog han sig uppgiften att jaga myror och också döda dem :D haha. Han gillar uppgiften och jag tror att han på något sätt insett att det är hans "mening med livet", gulligt va? :)

Något som dock gör så ont i mig är att Leo inte längre kan få lov att njuta av dessa promenader till sjön, då dem förbaskade människorna på skytteklubben envisas med att skjuta VARJE DAG! undandaget är vissa fredagar! Leo som är skotträtt klarar inte detta, och promenaderna blir som en pina för honom, vilket inte är rätt. Jag lider med honom och jag är oändligt trött på allt detta skjutande! Finns det ingen medkänsla för alla rädda djur längre???

En bekant till mig har även hon en skotträdd hund, dock tar han det värre än Leo som endå är lugn och trygg inne. Men hennes hund är livrädd inne som ute och vägrar röra sig i hemmet. De har bestämt sig att flytta, just för denna anledning! ska det verkligen få vara så??

Vi flyttar också snart, och då äntligen slipper Leo denna leda...min älskade prins.

Men min älskade mamma tog med sig Leo över till kommunen bredvid och tog milen med Leo, där han njöt och även han är nöjd här hemma nu. Men att man endå ska behöva förflytta sig långt bort för att ens hundar ska få njuta och må bra av livet, det kan jag bara inte förstå...det är sorgligt och riktigt irriterande! *arg*

Idag var jag, Leo, Milo och min mor ute i skogen på en 5 km promenad. Egentligen tänkte vi ta milen men eftersom Milo verkar lite krasslig så struntade vi i det.

Vi gick på ett ställe där det finns en hel del joggare, och ni kan ju tänka er att Milo tyckte det var enormt roligt!! haha. Jag fick ha honom kopplad då han annars skulle jaga efter varenda en ;)

Men vi fick dock chansen att klicka lite på dem och det gick jättebra faktiskt! En skön dag i skogen alltså...Förövrigt har vi faktiskt baarraaa tagit det lungt och myst, vilket inte vart sådär jätte populärt av alla, eftersom vissa unga herrar gärna skulle vilja jobba hela dagen lång...men jag är av den åsikten att vissa unga herrar också ska lära sig att ta det lungt och VILA :)