Idag var ännu en skön (men blåsig) dag, och när jag och Milo  var ute i skogen bestämde jag mig för att testa gå ett litet spår igen. Detta har vi ju inte gjort sedan Prins kom till oss, men det kändes dags att sätta igång igen nu när allt lugnat ner sig och återgått till det normala.

Spåret var väldigt kort, men det gick jättebra! Milo gick felfritt och nådde fram till slutet :)

Och såhär trött blir man sedan:

Eftersom att Leo fick så mycket uppmärksamhet igår så fick Milo massor idag :)

Vi började dagen med en gemensam skogpromenad alla tre, men senare på dagen stack jag och Milo ut på samma runda som jag och Leo gick igår.

Jag förvånas över hur lite intresserad han är av lukter ute, fortf, ändå fyllde han 8 månader igår! Kanske kommer det som en bomb sedan? haha, hoppas inte det. Jag trivs sååå bra som det är, och att kunna ha honom lös här och där.

Vid hundmöten eller människomöten i skogen har han hittills alltid kommit på inkallning. Ett litet plus är väl att han just är lite osäker på nya hundar, vilket gör att han inte vill springa fram hur som helst. Lite skönt tycker jag.

Sedan fick Milo vara ensam i buren i 1 timme när jag var ute med Leo, vilket gick strålnade! Det verkar som om har varit tyst och sovit hela tiden. Känns sååå underbart :)

Såhär ser denhär busen ut iallaf, i full fart mot matte:

Idag är det Leos dag. Efter min och Milos långis tog jag och Leo en timmes skön promenad i skogen, klättrade lite i bergen och satt och kikade på den fina utsikten. Det blåste rätt mycket, men annars var vädret perfekt! Och Leo njöt verkligen av verenda sekund, se bara på bilden :)

Nu hade jag tänkt att ta en ordentlig genomborstning av honom också, det behövs! Imorgon får bli Milos dag ;)

Ha en bra lördag! Kram

Visst kan man göra det lätt för sig och gå ut med hundarna samtidigt, haha...ja. Men lilla Sara tänker väl aldrig göra det lätt för sig?

Nej, men eftersom hundarna ligger på så olika nivå i sin träning så tycker jag bara att det är jobbigt att ta dem ut tillsammans. Morgon och kvälls promenaderna blir dock så, men resten tar jag en och en, för att lättare kunna träna och lägga ner tid på den enskillda hunden.

Visst blir det dubbelt upp av allt, men jag tror man vänjer sig, och jag gillar att träna dem så speciellt jobbigt är det väl inte. Man är dock helt slut i både kropp och själ efter en dags jobbande och sedan hela resterande av tiden till att träna hund innan man lägger sig.

Men idag har vi haft en helt underbar dag. Först var jag och Milo ute i skogen efter jobbet på en 40 minuters runda, där vi hoppade på stenar, balanserade på trädstammar och letade kottar :)

Det är så otroligt att milo har en sådan enorm balans och kordination utan att ha tränat upp den, kanske beror det på hans fysiska styrka?

Igår introducerade jag honom för första gången med en trädstam där han skulle balansera. Idag hoppade han upp på den såfort han fick syn på den och började snabbt att vandra fram och sedan tillbaka på den, i ett nafs! Inga problem att vända på den heller. Detta träd låg också säkert mer än en halv meter över marken! Helt otroligt. Men han tyckte iallaf att det var störtkul :)

Sedan fick iallaf Milo ligga i buren en timme medan jag och Leo var ute på en liten skogsrunda där vi gjorde liknande saker där också. Dock utfördes såklart att med ett mycket lugnare tempo.

Som en kul grej bara har jag börjat med att klicka Leo varje gång han hoppar upp på en bänk ute. Jag vet att detta är något jag får ångra någon gång i framtiden när han hoppar upp någonstanns där han inte borde, haha, men det är ju bara sååå kul. Dessutom jättebra aktivering för Leo att hålla koll på alla bänkar vi passerar och minnas att man skall hoppa upp på dem!

Här kommer iallaf lite bilder från idag:

Just nu känner jag sådan lycka. Det är bara så skönt att hela familjen är tillsammans igen och att Leo äntligen har fått komma hem. Känner mig så mycket gladare och piggare nu, och jag slipper känna något dåligt samvete över varesig Leo eller Prins.

Milo och Leo trivs ihop dem också, inget är förändrat där. Dock har jag valt att börja bryta Milo när han blir för vild och bitig på Leo, då Leo inte själv säger ifrån speciellt bra. Har väntat på att han själv skall göra det ända sedan den dagen Milo kom, men det verkar inte hända. Skulle han då säga till Milo lite så blir han bara värre, därför har jag nu valt att bryta när det blir för mycket för Leo och för stressigt för Milo. Oftast räcker det att hålla fast honom några sekunder, sedan är det bra.

Jag och Leo var på en timmes promenad alldeles nyss och tränade lite på hundmöten och nu jobbar vi också på att få upp kontakten igen. Det har gått jättebra idag, och tre hundmöten fick vi - alla gick super!! :)

Han är duktig min lilla ulltuss ;)

Hur Milo skötte sig hemma vet jag inte, jag hörde honom dock inte yla när jag gick eller när jag kom. Hoppas iallaf att han var tyst...

Bur träningen är ju så gott som färdig när det gäller att kunna vara där när jag är hemma. Han är alltid tyst och jag kan vara vart som helst i lägenheten. Dock vet jag ju inte hur han beteer sig när jag går..klurigt.

Förövrigt träffade jag Prins igår då vi skulle skriva på papper. Han är redan en helt annan hund!! Lugnare, tryggare och drar knappt i kopplet. Jag tror helt enkelt att han inte trvides med livet i stan, och att hans underaktivitet bidrog till koppeldragandet. Detta känns som det allra bästa beslutet! Och jag lovar att fortsätta skriva om hur det går för honom och hans nya matte.

En lyckad dag helt enkelt...

Idag klockan sju kommer mamma förbi med Leo. Äntligen ska han få komma hem igen, efter 9 veckors vistelse hos mamma. Har saknat honom så otroligt mycket!

Jag har ju varit där så mycket jag kunnat och den senaste veckan varje eftermiddag efter jobbet. Jag har upptäckt att all våran träning glidit undan lite under han "semester" och saker som kontakt existerar inte längre, haha. Men jag tror endå inte att det kommer bli så svårt att jobba upp allt igen. Det ska också bli kul att komma igång med hundmöterna igen, här finns ju sååå mycket hundar!

Ikväll ska vi ha en riktigt myskväll allihopa! :)

Lite Nya bilder på snyggingen också, mitt i höstsolen :)

Ja, idag är vår allra sista dag med Prins, eller ska man säga att det är Prins allra sista dag med oss?

Imorgon halv fem åker våran ängel till sitt nya hem, ett hem med mycket kärlek och motivation att jobba med hans problembeteenden. Det känns superbra, även om man såklart då och då också tänker på om man verkligen tagit rätt beslut. Men så blir det ju alltid!

Åhhh..jag kommer sakna honom så. 9 veckor med glädje, skratt, svett och tårar har det varit, men nu när jag ser tillbaka så har det verkligen varit värt varenda sekund. Men att släppa taget är nog endå det svåraste att göra, även om man vet att de får det bra.

Vi öppnade upp våra hjärtan för denne lille krabat, och han gav tusen miljoner gånger så mycket mer tillbaka. Hans alltid så vänliga och trevliga sätt har tagit många med storm, och när det gäller människor så vill han då aldrig någon illa.

Nu har vi alltså nått den punkten dit jag strävat sedan första gången jag såg honom - att han äntligen ska få slippa alla slag och sparkar och få ett tryggt hem där någon älskar honom, vill honom väl och aldrig sviker honom igen! Och jag tror att jag har hittat det hemmet nu, och mitt mål är avslutat.

Så mitt i all sorg över att Prins skall åka, så känner jag också en sådan lättna och glädje. Äntligen kommer Leo hem, och äntligen kan vi börja leva som vanligt igen!!

Men som sagt, jag kommer aldrig ge upp kampen för hundar som har det dåligt, och jag kommer också att vara redo att ta emot en ny liten krabat...men, det får gå en tid först, så man hinner pusta ut.

Slutligen vill jag önska nya matte Erica lycka till! Vi finns här jämt om det är något eller om ni behöver hundpassning någon helg! Tack för att du öppnar ditt hjärta och släpper in mitt guld!

I Söndags var vi på valpträff hos uppfödaren och vi fick träffa Milos tre syskon! Det var superkul att jämföra dem och få träffa dem allihopa. Milo är än sålänge den högsta i kullen, medan hans bror Bumling är bredast. Lille Bärta är den minsta medan Betty bara är sååå snygg!

2 timmars racing blev det, och allt gick såå bra med både syskon och mötet med mamman.

Jag hoppas vi kan ses snart igen!

Här kommer lite bilder vi tog, tyvärr inga speciellt bra då det var full fart hela tiden, så nästan alla bilder är suddiga!

Bild 1: Milo, Bumling och Betty leker för fullt.

Bild 2: Milo, haha visst ser han lite galen ut?

Bild 3: Milo i täten med Bumling och Betty efter.

Bild 4: Milo och Bumbling har brottat ner Betty

Bild 5: Betty och Bumbling leker med Mamma Akira!

Bild 6: Mamma Akira i täten med Milo, Betty och Bumbling efter!

Bild 7: Syrran Bärta i trappan + Milo och Betty

Bild 8: Alla fyra påväg bortåt

Bild 9: Milo helt utmattad

Bild 10: Milo, Betty och Bärta

Bild 11: Milo tar en paus och tuggar på en pinne

Bild 12: Fina Bumling