Idag fick jag äntligen träffa Micha igen. Vi lagade en jättegod chilensk rätt tillsammans, som blev JÄTTEGOTT! Vi åt en god sallad till och sedan satt vi och pratade skit ett par timmar. *mys*

Leo och Milo har varit ovanligt låga idag, båda dåliga i magen.

Imorgon ska jag och Milo till jobbet och Leo ska få umgås med sin nya dagmatte. En jättemysig tjej på 22 år som tidigare har haft en flat. Hon ska hämta Leo vid 10 tiden och sedan åka hem till henne med honom och spendera fyra timmar där och i skogen.

Det känns lite nervöst, men också väldigt bra. Känns som en tjej man verkligen kan lita på, och hon verkar också ha en okej hundkunskap och det största pluset är att hon kommer att sköta och hantera Leo på det sätt jag vill, vilket hon tycker är helt okej! Jag hoppas att dagen imorgon kommer att kännas bra för både mig, Leo och henne, så att vi kan fortsätta så och Leo bara behöver vara ensam i ett par timmar om dagen.

Håll tummarna! Berättar mer imorgon!

Min nya mobil har gått sönder också...känns jätte tråkigt. köpte den förra månaden. Jäkla skitsak....

Ja, idag har vi träffat gamla klasskompisen med hennes underbart söta Dvärgpincher Akilles, som förövrigt är son till Michas Junior :)

Guuud vilken sötnos han är! Och duktig också!

Blev positivt överraskad över alla braiga hundmöten där han inte sa ett knyst, och att han gick så otroligt fint i kopplet. Det syns att någon har jobbat med honom ;) *ler*

Milo skötte sig också exemplariskt - som vanligt ;) Är så stolt över min lilla pojk. Och även om vi var ute och gick i närmare 2 timmar så fanns det inga tecken på trötthet där inte. Att trötta ut honom fysiskt är redan så gott som omöjligt, alltid finns det krafter kvar.

Idag kommer Micha hem från sthlm, och vi ska träffas imorgon :) Känns jättekul, äntligen!

Nu ligger hundarna på var sin rund matta (som köpts in baaarraa för deras skull) här i vardagsrummet och biter på var sitt märgben. Och jag skall snart ner till tvättstugan igen! Ha en bra kväll, och tack Linda för en jättebra dag!

Nu kommer det bli stora förändringar i mitt liv. Både jobbiga och roliga saker händer just nu.

• Kommer från och med nu bo och leva ensam i min lilla lägenhet. Det kommer att bli tufft många gånger, tills jag hittar ett jobb som betalar bättre, men jag får kämpa på och hålla humöret uppe. Jag har ju hundarna ;)

• Har skrivit in mig på körskolan äntligen, och kommer att sätta igång med körkortet nu. Ska försöka få det så fort det bara går. Det är min älskade mamma som har gjort det möjligt, hon hjälper mig att betala. Tack för att du finns!

• Micha, min allra bästa vän, flyttar ner till Göteborg igen efter ett par månader i Stockholm! Jag är såååå glad över detta, då kan vi äntligen ses oftare igen. Och om du vill bo här tills du hittar ditt eget så får du, mer än gärna :)

Imorgon ska jag skicka in en jobbansökan till ett hundpensionat i kungbacka. Vi får se vad det säger, men förhoppningsvis ger det mig iallaf bättre betalat, och jag får fortsätta jobba med hundar. Även om det inte handlar om omplaceringar, så får det gå endå, tills vidare!

Önska mig lycka till nu i min nya start.

Jag antar att det inte kan bli annat än bättre nu, när det redan har varit som värst. Eller vad säger ni?

Idag träffade jag en ev. dagmatte till Leo. Hon verkade superbra, trevlig, dock inte erfarenhet av egna hundar, men av att vara dagmatte åt andras.

Jag tyckte att hon hanterade Leo bra i kopplet, var positiv och frammåt. Verkade också gilla Leo, vilket såklart är ett måste. (Leo gillar förövrigt alla).

Jag som ville visa hur Leo kunde betee sig vid hundmöten och även se hur hon tacklade situationen fick dock inte den chansen då Leo skötte sig helt och hållet exemplariskt vid varenda hundmöte!! Blev helt paff, verkligen typsikt! Och jag sa något i stil med "sådär duktig brukar han inte vara" ;) haha. Men...detta avskräckade tydligen inte henne alls.

Nästa vecka skall jag träffa ännu en intresserad och ev en i helgen också, sedan får vi se vilken av dem som känns bäst för leo.

Jag har ju två veckor på mig till dagmatte behövs, så jag tänkte vara noga och ta god tid på mig.

Idag var Milos första kontakt med snön. Dock smälte den fort bort, och det blev inte så mycket, så hans reaktion var väl inte speciellt annorlunda mot när det är blött och regningt ute. Men han sprang på som vanligt i alla fall :)

På väg hem från jobbet upptäckte han också att snön vad väldigt mumsig att äta! haha.

Jadu, nu har det allt satt igång lite smått, och man märker lite beteendeförändringar i Milo. Kanske könsmognaden nu börjat att sätta igång, jag antar det...*suck*

Allvarligt talat så har det varit sååå skönt under dessa månder då Milo har vart så otroligt kontaktsökande och inte intresserad av något annat än mig ;) Men nu blir det andra puckar.

Jag har många gånger kunnat träna med bara hans torrfoder, och det har funkat jätte, jätte bra. Väldigt bra också för att kyckling och rent kött är väldigt dyrt (har svårt att få pengarna att räcka till till det) och det är ju det ända Milo tål förutom sitt eget foder. Jag har alltså blandat ut kycklingen eller köttet med hans torrfoder, vilket inte har varit några problem alls.

Men...nu märker man att han är mycket midre intresserad av mig om jag bara har torrfoder med mig, och lukter är mycket, mycket mer intressantare. *suck igen* Haha...Nu börjar allvaret antar jag.

Att gå lös funkar än, men han vågar ta längre svängar och har två gånger sprungit utom synhåll. Dock håller jag stenhårt på den träningen - även om det är jobbigt och man blir såå nervös när man inte ser honom...och jag hoppas att denna perioden snart går över. usch vad jobbigt det känns...*skratt*

Idag skulle jag och Milo testa oss på ännu ett spår. Allt gick så  bra så, och han var supertyst när jag band upp honom för att gå iväg. Det är verkligen ett framsteg!

När vi sedan gick därifrån för att låta spåret ligga en stund så möter vi ett gäng med lösa hundar, dock såppas lydiga att de inte sprang fram till oss. Jag släpper förbi dem och ser sedan att ett par av hundarna springer upp i skogen ungefär där jag hade lagt spåret. Det såg dock inte ut som om de sprang så långt in, så jag chansade på att gå det endå.

Men...Milo blev direkt väldigt förvirrad i början av spåret och när vi nådde slutet så fanns där inget godis där jag hade lagt det!! Någon av hundarna måste ha norpat åt sig köttet...någon måste ha gjort det iallaf.

Usch vad sur jag blev, och stackars Milo ännu mer förvirrad...*suck*

Han fick såklart massor av beröm, men något annan belöning fanns ju inte kvar...

Något jag saknar sedan vi flyttade är en riktig skog. Vi har ju såklart lite här, men det är inte alls lika stort, och det är svårt att lägga spår då risken hela tiden är stor att det skall dyka upp någon. Skogarna är så små att man går igenom dem så fort....Känns lite tråkigt. Men när Robert kommer hem får vi passa på att ta bilen till en RIKTIG skog! :)

Men, men....här har vi gulleponkarna tillsammans + lite bilder på hur milo ser ut på morgonen. Det är inte ovanligt att man vaknar upp av att han har snott kudden och man själv ligger vid sidan av. Allt täcke är han också bra på att sno åt sig genom att lägga sig på det, så fryser gör man...haha...men det är underbart endå :)

Haha, ja, jag har ju på skoj klickat både Milo och Leo på att hoppa upp på bänkar vi passerar, lite rolig aktivering bara.

Idag var det regnit som tusan och jag bestämde mig för att ta båda hundarna samtidigt på en lite kortare promenad - ingen av oss gillar regnet.

När vi passerar en bänk (jag har inga tankar på att jag klickat på detta tidigare) så hoppas BÅDA hundarna upp på den samtidigt. Haha! Såg sååå kul ut när dem trängdes på samma lilla, hala bänk och bara stod där och väntade på sin belöning.

Allt jag hade var Milos torrfoder, och båda fick var sin bit.

Jaha...nästa bänk kommer....Gissa hur många hundar som nu hoppar upp??

En styck Milo...

Undra varför Leo lät bli? Såklart för att jag bara hade tråkigt torrfoder att bjuda på...vad är det för mening att jobba då? Ingen alls tycker Leo.

Det är bara dumma staffar som jobbar för allt som går att tugga, och som går på detdär ;)