För ja, jag vill faktiskt påstå att det är en konst.

Genom jobbet har jag fått erfarenheten och kunskapen att kunna hålla dom största, starkaste och bångstyrigaste hundarna någonsin, och inte handlar det då om någon råstyrka.

Tro mig...Att ha kontroll på en 40-50 kg stor hund som flänger, hoppar, sliter och drar, utan att ramla eller flyga med...det handlar bara till en del om styrka. Resterande delen handlar om att lära sig HUR man håller i hunden och hur man fördelar sin egen tyngd i kroppen vid rätt tillfälle.

Jag har mött stora, starka, karlar som haft stora problem eller flygit efter hunden i fråga, just pga denna oerfarenhet om hur man beteer sig. Medan lilla sara på sina 1,60 kan hålla samma hund och samtidigt ha full kontroll. Även om hunden är nästan lika stor som mig själv...

Jag skriver inte detta för att skryta eller göra mig viktig, utan snarare för att detta är något jag grubblat, funderat och iaktagit under en tid. Detta är mina egna slutsatser om det hela, och jag vill våga påstå att de verkligen stämmer med verkligheten, iallaf på mitt jobb och med de hundar jag har mött och jobbar med.

Men oj så många gånger under åren som jag har flugit efter!

Minns en gång för några år sedan när jag under vintertid på snö kanade efter en stor Pitbullblandning som helt klart skulle frammåt, och jag fick ingen stopp. Så på rumpad gled jag efter flera meter innan jag fick fäste och lyckades få kontrollen igen.

Erfarenhet ger kunskap och färdighet, helt klart!

Men som sagt, jag tror att styrkan egentligen spelar väldigt liten roll i dessa situationer. Det är en sak att kunna hålla fast en hund och att ha kontroll över en hund! Och det är ju endå alltid kontrollen man strävar efter att uppnå - full kontroll över hund och situation.

Jag kommer nog aldrig kunna beskriva den tacksamhet jag känner över att få jobba som jag gör, och samla på mig all den erfarenhet som jag får genom att både jobba och sköta olika sorters hundar och individer. Allt ifrån rädda, aggressiva hundar, galna, ouppfostrade unghundar till hundar som te.x är döva. Eller våra älskade gamlingar som kräver extra mycket kärlek och omvårdad...eller alla olika valparkullar som kommer och går.

Skräckexempel på blandningar som dyker upp och som har blivit helt fel. Eller valpkullar med trotts sin blandning har blivit enormt lyckade individer!

Man ser mycket, ger mycket av sig själv, och får dubbelt tillbaka.

Allt jag lär tar jag med mig i mina framtida drömmar, och när det gäller hundträning och att jobba inom hund, så kan inga böcker eller teoretiska kunskaper någonsin slå erfarenheten!

Avlarat, och det var såååå kul!

Jag kan inte sluta tycka att Milo är en enormt rolig hund att jobba med!

Vi började med något han tycker är kul - apportering.

Apporteringen funkar alltid bättre utomhus, och idag var det inget tuggande alls! Några sekunder kunde ha hålla den, OCH STÅ STILLA! :)

otroligt.

Efter att ha kastat iväg den ett par gånger för att låta honom hämta den och komma tillbaka med den, så tyckte han till och med att apportbocken var roligare än självaste kampleksaken! Haha!!

Vi körde lite ingångar, läggnaden och fritt följ. Fria följet gjorde vi utan långlina, och han var endå helt fokuserad på mig.

Idag valde jag en plats med lite mindre störningar också.

Lite "ligga på filten" klämde vi in, och "stanna kvar" träning.

Sedan avslutade vi med att Milo fick raca runt ett varv på fotbollsplanen så hela han, jag och allt jag hade med mig var täckta av sand!! :)

Jag är nöjd med träninge idag, och Milo blev också jätte trött.

Nu sover vi gott inatt :)

Först vill jag bara passa på att visa en bild på Milo med hans nya halsband på. Inte någon bra bild, men man ser ju iallaf hur SNYGG han är i det! :)

Imorse tog vi oss en långpromenad och avslutade nere vid Röda sten. Leo fick gå i havet och bada, det tyckte han om jätte mycket. Milo gick i till benen han :) sötnosen...kanske kan man lyckas få honom att bada i sommar?

Därefter har jag sedan varit på körskolan och pluggat i ungefär 2, 5 timmar, sedan har jag också hunnit med att både städa och tvätta hemma!

Lite senare tog jag med hundarna på ännu en långis i skogen. I detta vädret vill man ju helt enkelt inte bara vara hemma!

Vi gick genom den vackra kyrkogården och hundarna pysslade med att hoppa upp på varenda bänk vi gick förbi för lite godis :)

Här har vi bröderna bus:

Om en timme ungefär planerar jag sedan att ta med mig Milo ut på ett litet träningspass. Har inte blivit så mycket träning på en hel vecka nu, och jag har verkligen jätte dåligt samvete för det.

Tänkte fortsätta lite med apporteringen och "ligga på filten" och inkallning.

Sedan får vi se vad vi hittar på mer för roligt! Återkommer senare med rapport såklart :)

Ja, så heter nya "tränings objektet" ;)

En Schäfertik, runt året gammal, och super snygg :)

Idag var första dagen på plan, och det gick förvånansvärt bra.

Troja har en viss grundlydnad som inte Bamse hade, och funkar jättebra bland andra hundar. Hon bryr sig knappt om dem.

Kontakt och fokus är väl inte speicellt bra ännu, och värmen gjorde det inte heller bättre...men...det kommer bli bättre!

Det känns som om jag med henne kommer lyckas komma längre än vad jag gjorde med Bamse. Hon är, som en schäfer såklart, väldigt lättlärd, förarvek och enormt positiv till att jobba.

Efter dagens träning kände jag mig ivrig att fortsätta utvecklas tillsammans med henne...sålänge hon finns kvar hos oss vill säga.

Idag jobbade vi mest med kontaktövningar´och att tinga in ett "här" (få uppmärksamhet/kontakt).

Detta ska bli kul!

Och fortsättning följer...

Nu har det hänt en del sedan sist. Ja, jag tog mig en tripp till Sthlm över helgen för att hälsa på Micha med junior och Benji-bebis. Det var en riktigt trevlig helg med lite blandade aktiviteter, haha!

Men...vilken underbar liten valp hon har fått sig. Han är bara sååååå snygg, men också väldigt "staffig". Jag saknar inte Milos valptid, och jag uppskattar honom ännu mer efter denna helgen. Gud vad jobbiga valpar är alltså, även om dom är söta att tittat på - när dom sover! haha.

Men micha jobbar på bra, och Benji är superduktig med kontakt! :) Fortsätter ni så kommer han bli lika duktig som Milo ;)

Här har ni en liten bild på mig och underverket:

Visst är vi söta? :P

Medan jag var i Sthlm passade mamma hundarna hemma hos mig. Det var lite pirrigt, då jag aldrig varit borta från Milo mer än några timmar åt gången. Nu blev det två dagar.

Men jag litar fullt ut på snälla mamma, och hon skötte det jättebra!

Tack för att du finns mamma!

Värmen har gjort oss alla jätte trötta. Leo orkar inte mycket om dagarna, och knappt Milo heller. På jobbet är det väldigt segt för honom, men han står iallaf utomhus hela dagarna och kikar på oss när vi jobbar, det är skönt!

Bussresorna hem är en pina. Jag har alltid med mig en vattenflaska och har gjort det till en vana att i stan hälla kallt vatten över honom för att kyla ner. Man märker att han är väldigt tagen, och att han blir enormt mycket piggare efter "nerkylningen". Det uppskattar han.  

Väl hemma sover hundarna, båda nere på golvet där det är svalast. Och vi har mest hållt oss till promenader, och tagit dem längre på kvällarna när det är lite svalare.

Inte så mycket träning dock...förutom det vanliga för oss i stan.

Imorgon är det ny kursstart på jobbet, och jag kommer att sätta igång och träna en ny hund. Det ska bli spännande att börja om på nytt med en ny individ och en ny ras. Valet står mellan en rottistik på 11 månader eller en schäfertik som är runt året. Vi får se vad vi bestämmer oss för imorgon. Båda behöver dock träning, men jag tror att Rottis tiken är i stört behov, då hon har fått noll uppfostran eller träning under hela sitt liv.

Återkommer imorgon om hur det gick för oss!

Den blev avklarad idag! 4 timmar med körning och teori.

Jag gick dit och kände en jobbig känsla över vad som skulle komma...men jag gick därifrån med ett leende! Det var så otroligt jäkla kul!!!

Jag ville inte ens åka därifrån, för jag hade kunnat hålla på ett par timmar till att sladda runt på banorna :P

Det var värt varenda öre, hade kunnat gör det igen!!

Men, men...ett steg närmare körkortet iallaf.

Eller nya och nya, de lekte och umgicks massor när de var valpar, sedan flyttade vi och det blev aldrig av att vi sågs mer.

Men nu äntligen, båda två lite över året, så bestämde vi att vincent och Milo skulle få träffas igen.

Vi möttes i stan, båda hundarna vääääldigt intresserade av varandra.

Milo fick ordentligt med bra träning, då vi kommit så otroligt långt med just träningen i stan. Ensam kan han gå med konstant kontakt i stort sätt hur länge som helst idag! Men med en sådan stor störning som en hund bredvid sig...det var svårt...han han ville gärna ligga på i kopplet.

Men jag stannade konsekvent varenda gång han drog, och han föll fint tillbaka vid min sida. Detta fick vi upprepa många, många gånger innan myntet trillade ner hyfsat! Men jag är nöjd, verkligen! Han var superduktig!

Sedan tog vi spårvagnen hem till mig. I spårvagnen var det inga problem. Milo är ju så van att åka spårvagn att han kan göra det i sömnen :) Så han la sig tillrätta (mitt i gången i vanlig ordning) och bredde ut sig på sidan, raklång :) *duktig*

 Vincent var också väldigt duktig, som inte alls är van vid att åka kommunalt!

Väl i Majorna tog vi oss upp till sjöbergen, där vi planerade att släppa hundarna. Vid dethär laget hade dem vant sig vid varandra och kunde gå lungt jämsides, utan att hälsa - vilket var våran plan.

Leken gick över fäväntan från min del! Milo är väldigt undergiven, det visste jag ju, men dessa två är jämngamla hanhundar, och visst kan det hända något! Men nej, de lekte otroligt bra tillsammans, inget gruff över huvud taget! Det enda vi måste träna mer på under lek är just att stressa ner. Det krävdes att jag fick ta Milo ett par gånger så han fick varva ner sig ett tag, annars kan han ju hålla på i evigheter!!

Men som sagt...hur bra som helst gick det!!

Börjar med lite jage:

Pusskalas:

Mer jage, dem ser så glada ut :)

Sedan över till brottning:

Tillslut var bådatvå utpumpade och behövde sig en liten vilopaus:

Jag är verkligen superglad att Milo fungerar så otroligt bra ihop med andra hundar, och till och med, med en jämngammal hanhund.

Det skulle vara kul om de får fortsätta lära känna varandra ordentligt :)

Nu vill jag också avsluta med några bilder på fina Vincent, för ja...han är underbart vacker att titta på!

 Trött:

Fin kontakt med matte:

Ännu en fin kontakt:

Tack för idag Lizzan och Vincent!! Det har varit jättekul!

Nu är det färdigt!

Mitt efterlängtade, specialbeställda halsband till Milo.

Det är helt underbart, och jag verkligen älskar det!!

Nu längtar jag bara tills det kommer hem i brevlådan så Milo kan få ha det på sig :)

Det är gjort av underbara Zarah på www.zawicca.se