Min älskade lilla Prinsessa....

Vi har kommit så nära varandra, och kemin mellan oss fungerar så otroligt bra. Det har "klickat" mellan oss, riktigt ordentligt.

Igår körde vi ett träningpass där jag hade henne lös hela tiden på appellplan. Trotts all störning av hundarna i hundhusen var hon helt fokuserad på mig och hennes uppgifter.

Samma idag, även med alla hundar runtomkring på kursen kunde hon hålla totalt fokus på mig. Vi körde inkallningar, felfria trotts stora störningar.

Vi körde fotgående bland alla andra hundar, lös, felfritt!

Hon är en drömhund lillgumman!!!

Allt flöt verkligen på idag.

Nu till det jobbiga, för min del.

En tjej kom idag, för att kika på Troya, se hur hon gick på kursen, vad hon kan och hur jag jobbar med henne.

Tjejen ifråga verkar bra, men mitt hjärta säger ju "Neeeeeej!"

Jag vet att hon kommer få det bra, men jag vill inte lämna ifrån mig henne. Nu är hon ju min lilla bebis, och hon tyr sig till mig, lyssnar på mig, och det är ju jag som har tränat upp och format henne vidare till den hon är idag.

När de efter kursen sa att de gärna ville ha henne kom tårarna.

Ska jag bli tvungen att lämna ifrån mig ännu en av mina hjärtan? Jaa....

Nästa söndag blir hon deras..

Dock ska hon gå vidare kurs hos oss, så jag får ju träffa henne igen.

Det är sååå svårt att inte fastna för en hund man tränar, även om man försöker. Men det går inte. De andra hundarna på jobbet har man inte den relationen till, men dessa hundar kommer man så otroligt nära.

Sedan slits man ifrån dem, mot sin vilja...och det gör verkligen ont.

Många tårar kommer fällas för min älskade troya...men vi kommer fortsätta upprättahålla träningen veckan som är kvar...och jag vet ju...att jag aldrig någonsin kommer glömma henne. Hon är en av många "skyddsängalr" jag bevarar i mitt hjärta föralltid...

Och fler kommer det bli. Nästa onsdag sätter jag igång med träningen på Quando - schäfer hane och Natcho - Rottis hane.