Idag träffade jag och Milo en jättegammal "forumkompis" som vi träffade sist för cirka sju år sedan! Det var jättekul, och Milo och hennes storpudel lekte som tokar :) En jättetrevlig tös som skötte sig så fint med Milo, och jag tyckte också att Milo skötte sig väldigt bra mot henne.

En lyckad, men mycket kall kväll, som tyvärr bara fick vara i en timme.

Får se om det blev några bra bilder som jag kan få lägga ut här! Återkommer med det :)

Tack för en jättebra dag!!

Jaha, nu befinner man sig på Sveriges baksida, Stockholm ;)

är och hälsar på Micha och hennes pojkvän Diego. Milo är med såklart,medan Leo är hos mamma på "semester" ;)

Tågresan upp tog 5 timmar. Gick jättebra. Vi delade kupé med tre andra hundar. En vuxen austrailien Sheperd, en valp av samma ras på 4 månader och en pudeltös på 2 år :) Milo hade då lite svårt att slappna av, men han skötte sig endå väldigt bra för att vara första gången på en sådan lång resa. Och han höll sig utan problem hela vägen!

Roligaste kommentarerna var ifrån en man som satt bredvid oss en stund, han sa: "är detdär en såndär bithund?". Haha. "ja, om du menar en livsfarlig kamphund så är han det", sa jag o skrattade. Sedan la sig Milo på rygg framför killen och ville bli kliad :) Och det fick han!

Sedan tanten med pudeln. När vi skulle gå av efter ett par timmar tillsammans sa hon: "MEN, han var ju jätte snäll ju!!". Haha, nehä..trode hon att Milo skulle äta upp hennes hund? *suck* Roligt att folk blir förvånade över att en staff kan vara SNÄLL? Haha.  

Ikväll har vi varit ute vid rastgården och låtit hundarna springa av sig, och nu ska vi sova!

Imorgon ska jag träffa en jättegammal hundkompis som jag inte träffat sen Leo var valp (ca 7 år sedan!!). Ska bli jättekul. Lovar att ta bilder!  

sov gott! 

Även om det inte märks sådär jättemycket (än) så tar milo sig liiiite mer friheter när han är lös. Därför har jag nu satt igång med inkallningen riktigt ordentligt. Har ju tränat på det då och då under hela hans uppväxt, men nu tänker jag hårdträna varje gång han är lös, och försöka att alltid lyckas.

Idag tänkte jag testa att belöna med boll. Detta gick JÄTTEBRA, och jag fick en enormt mycket snabbare reaktion ifrån honom. Han kom med världens känsla, och jag kastade bollen bakåt. Detta gjorde vi 5-6 gånger idag, alla gånger lyckades super! :)

Nu till min tanke. Borde jag plocka bort bollarna hemma under tiden våran träningen är igång? Han leker ju med bollar inne också. Jag menar, för att stärka det som belöning vid inkallning. (då han verkligen gillar att jaga bollen). vad tycker ni?

Sedan har vi fortsatt med lite "sitt" träning när jag stannat, och jag la också ett litet spår som han idag klarade bra.

Sedan tog jag och Leo en timmes runda i skogen. Vi gjorde inte mycket mer än njöt av våran promenad och Leo hoppade upp på de bänkar vi passerade för sin belöning :)

En skön dag alltså! Även om det varit JÄTTEKALLT.

Nu har jag försökt att komma igång lite med apporteringen igen.

Milo är ju så ENORMT snabb, och eftersom detta är så nytt för mig är jag jättedålig på att belöna precis vid rätt tillfälle. Detta har gjort att jag snarare har belönat när Milo spottar ut apporten än när han griper den. *suck* Jag har fått träna MIG SJÄLV dessa veckor, inte Milo. Med en mer rutinerad tränare hade han nog lyckats med apporten mycket, mycket bättre.

Men jag kämpar på, och jag tror mig se framsteg. Även om de är väldigt, väldigt svårt, så griper han den och håller kvar i någon millisekund :D haha, vi fortsätter såhär ett par gånger om dagen. Har valt att enbart koncentrera mig på detta och "stanna"-träningen ett tag framöver. Han är ju mitt inne i sin könsmognad, och flamsar mest runt både ute och inne. *suck*

Jag har märkt att ordet "stanna" faktiskt behövs i vissa situationer, såsom när man ska ta kort tex :D Därför har jag igår sett till att komma igång med denna träning.

Eftersom att jag hela tiden har jobbat med att Milo ska följa mig så har detta inte varit det lättaste kan jag säga! Dock gjorde jag som så att jag faktiskt tog hjälp av grinden här hemma de första gångerna.

Jag satte honom på andra sidan grinden, när han satte sig ner öppnade jag sakta. Om han reste sig för att gå frammåt, stängde jag den ingen. Det räckte med kanske 3 gånger, så förstod han att han skulle sitta kvar även om jag öppnade grinden. "klick" och sedan fick han komma för sin godis.

Efter bara några repetioner behövde jag inte längre grinden, utan han satte sig ner, och jag kan backa ett par steg innan jag klickar och han kommer för godis.

jag varierar också med att backa och gå tillbaka för att belöna på den plats har redan sitter på.

Om han rester sig så går jag bara frammåt igen, och då backar han självmant en bit och sätter sig igen.

Det funkar bra, och när det sitter bättre sätter jag in kommandot "stanna".

Där tror jag dock att vi kommer få lite problem, då milo gärna kommer till mig när jag talar till honom...Får se hur vi löser det när vi kommer så långt! :)

Sedan så har jag nu lärt Milo hans första kommando (förutom inkallningen då), "sitt". Haha, han är super duktig!

Har inte innan kännt att jag behöver några kommandon, han gör ju det jag vill endå. Men mest för skoj skull tänkte jag att något måste han ju kunna ;) Däremot använder jag det kanppt.

Ha en bra kväll!

Eftersom att Milo är med på jobbet så har jag fått en hel del miljöträning gratis. Han har fått åka spårvagn, gå i stan, åka buss och tränat mycket passivitet när vi väntat på bussar. I fyra månader har han nu varit med mig och jag ser stora framsteg.

Vissa dagar har han svårare att slappna av dock, medan andra dagar kan han vara totalt avslappnad. Men det går hela tiden frammåt, och idag blev jag så glad och stolt över att ha en hund som är så duktig :)

På både spårvagnen och bussen hem var det fullpackat och Milo låg och sov hela resorna. I spårvagnen la han sig ner på sidan och sov så gott så, även fast folk trängdes, barn skrek, folk skrattade och pratade. Vid hållplatserna när folk gick av och nya kom på kikade han lite, men somnade sedan om.

Vid sådana tillfällen känns det bara sååå bra!

 Vi har fortfarande väldigt bra kontakt i stan, och våran träning att gå genom hela centralstationen med kontakt går frammåt. Han kan gå ett par meter med full kontakt, och jag tränar mycket på att sakta in, öka farten, och att han samtidigt fortf ska behålla kontakten och följa mig. Jätte bra då det är mycket folk och trängsel. Man slipper använda kopplet över huvud taget, utan styr hunden med sin egen kropp.

Har också börjat med att klicka in att när jag stannar så ska han sätta sig ner, vilket också går frammåt. Känns som en bra grej om man blir tvungen att stanna och prata med någon eller så.

Under våra månader med resor har jag också märkt att Milo är väldigt känslig när det kommer till konsekvens. När han var liten fick han sitta i mitt knä eller i sätet bredvid på en filt, när jag sedan slutade låta honom göra detta hade han mycket svårt att slappna av på golvet. Ibland stod han hela resorna. Det gick ett par dagar tills hans tillslut kunde börja acceptera sin plats på golvet och slappna av även där.

Jag testade sedan att låta honom sitta i mitt knä igen en dag, för att se hur reaktionen blev dagen därpå. Och ja...han hade jättesvårt att slappna av på golvet igen. Därför har jag börjat med att vara totalt konsekvent med den biten. Men väldigt intressant tycker jag, då Leo absolut inte har några problem med sådant!

Sedan testade jag att ha en filt som han fick ligga på enbart i spårvagnen, men inte på bussen. Han lärde sig fort att slappna av på filten i spårvagnen och utan filten i bussen. När jag sedan plockade bort filten när vi åkte spårvagn kunde han absolut inte slappna av där utan den. Men i bussen gick det lika bra som vanligt utan något att ligga på. Det tog säkert en vecka innan han började slappna av även på spårvagnen.

Intressant att han lärde sig att skilja på dem båda, och att han acceoterade att ligga utan filt på den ena men inte på den andra.

Så efter mina tester känner jag nu att det blir att ligga på golvet, utan filt - alltid. Har jag filt så blir ju risken att när jag glömmer den så får jag en orolig hund som inte kan koppla av alls. Så det känns bäst utan något alls.

Tycker det är intressant hur olika våra hundar är. Som sagt, så är Leo inte alls känslig för sådana saker, utan accepterar situationer så som dem är just då...Medan milo verkar vilja ha det "som alltid" för att känna sig trygg.

Bra att veta!

Idag kom vi iväg med på ordentlig promenad, alla tre! Även fast vädret var blött och blåsigt och gick det ann.

Milo var väl inte så förtjust i det i början, men han accepterade det, och sålänge vi rörde på oss så höll han ju sig varm.

På kyrkogården sysselsatte sig både Milo och Leo med att hoppa upp på alla bänkar och stenar som var i sikte, haha, måste sätt väldigt roligt ut faktiskt :D Men duktiga var dem!

Nog känns saker o ting jobbigt. Därför har jag heller inte orkat träna speciellt mycket. Har jätte dåligt samvete för det. Jag har dock sett till att hundarna är nöjda varje dag, men på gränsen. Har gömt godis i lägenheten som de fått leta efter i stort sätt varje dag. Uttröttande, men det finns ju roligare saker att göra med sin hund ;)

Det känns som att jag verkligen behöver en pusch åt rätt riktigt, lite motivation igen! Det är ju nu jag och Milo behöver träna, träna, träna, när han börjar bli könsmogen.

Lillkillen lyfte på benet första gången idag, bara halft, men det hände! Haha, så såååå kul ut och man blev helt varm i kroppen. Får väl se om det händer igen snart :)

Leo och Milo har dock kommit varann närmare. Leo har börjat uppskatta milos närhet, och i helgen blev jag bara såååå paff när jag upptäckte att Leo självmant hade hoppaT upp i sängen där Milo låg och sov, och där låg han själv och sov en stund. Tätt intill varann. Det var bara sååå underbart och se! Och tur att micha var här så jag lyckades få det på bild också!