Grattis till min underbara Leo, som idag fyller hela sju år! Tiden går sååå fort! Tänk att denna fluffboll har följt mig sedan jag var 13 år gammal. Det är otroligt när man tänker på det. Han och jag har gått igenom mycket tillsammans.

I morse tog vi alla tre en 45 minutare vid havet, då var vädret underbart och solen sken.

Senare tog vi en timmes promenad, bara jag och Leo, i skogen. Han fick springa i långlinan och strosa runt för sig själv. Vi njöt båda två, även om vädret inte var det bästa längre.

Innan det var jag och Milo ute i 1,5 timmar och gjorde lite allt möjligt. Apportering, inkallning, leta efter leksak i skogen, lägganden.

Så idag har vi allihopa haft en rolig och lyckad dag!

Här kommer en bild på Leo när han var 12 veckor gammal, och två från idag, sju år gammal.

Ja, detta är något som har gått bra från dag 1. På senare tid har det dock blivit jobbigt, då han hoppat på folk och varit väldigt ouppmärksam.

Idag tog jag mig verkligen tiden att studera hans signaler och beteende när vi gick genom stan, och det var väldigt tydligt att han tyckte det var jobbigt! Jag hoppas att det har med hans hormoner att göra, och att det kan ändras sålänge vi fortsätter att jobba på det. Annars vet jag inte varför det plötsligt har dykt upp från att ha varit helt okej!

Jag kommer från och med nu att försöka hålla mig borta från de största folkmassorna och gå lite omvägar där det inte är lika mycket folk. Att minska på det han verkar tycka är jobbigt och öka allt eftersom det verkar gå bättre!

På morgonen går det alltid bättre när det inte är lika mycket folk, på eftermiddagarna värre....så nog är det därför.

Vi får kämpa vidare...

Idag stack vi ut för lite träning med den stora störningen - hundar! Jag hade långlina på denna gången, för säkerhets skull.

Flera hundar gick förbi, plus tjejen med valpen från förra gången som tränade lite längre bort.

Idag gick det galant. Han har blivit mer intresserad av att kampa som belöning, vilket är positivt. Han är mer fokuserad på mig hela tiden.

Vi körde lite apportera leksak också, vilket gick jättebra!

Men...den stora frågan kvarstår. Hur gör jag för att han inte ska backa bakåt när vi tränar med apporten? Han håller dem relativt fint i munnen en längre stund, men varför backan han? Tips mottages gärna!

Lite inkallning trände vi också, vilket gick super. Belönade mycket med kampleken, det funkar! :) En lyckad dag i regnet!

Sedan blev Milo så trött att han somnade mitt i leken hemma, alltså med leksaken i munnen, haha.

Igår när jag kom ut ur duschen möttes jag av just detta. Allt annat runtomkring blir så obetydligt, sålänge man har någonting sånthär. Hur skulle jag klara mig utan dessa två? Blir så varmt i hjärtat av att se dem två tillsammans, att de kan njuta av varann också!

Idag har det regnat hela dagen, och Milo som inte njuter av vädret precis vill helst vara ute så lite som möjligt. Så vi har under förmiddag istället pysslat lite med apporteringsträning inomhus och också kommit på en ny rolig grej att jobba på.

Apporteringen går frammåt. Jag har äntligen lyckats få honom att hålla kvar apporten i munnen och inte släppa förrän jag säger tack. Ibland tuggar han dock på den fortf. Något annat underligt, som jag inte har någon aning om varför det händer, är att han backar bakåt direkt när han tagit apporten i munnen...*suck* jag vill ju att han ska stå stilla! Hur göra??

Milo som är så duktig på att stänga luckor shejpade jag till att göra en annan rolig sak idag. Det gick på bara några minuter! Han är så smart lillkillen. Så ja...nu har han lärt sig att putta ner toalettlocket :D haha. ser väldigt roligt ut. Vi ska jobba vidare på det och sedan lägga till att han skall stänga toalettdörren åt mig. hihi, det är kul!

Leo och jag har jobbat lite med att stänga luckor, det har han inte fått lära sig ännu. Han tyckte det var kul...Men det märks vilken skillnad det är att jobba med dessa två. Milo är mer ivrig att arbeta, medan Leo har mer tålamod. Förstår inte Milo direkt så blis han snabbt frustrerad och skäller gärna, medan Leo testar nya saker och ger inte upp förrän han hittat rätt!

De är duktiga båda mina killar :)

Ja, visst gör dem det...

Han har fått en dålig vana vid att hoppa mot folk i stan - för att hälsa. Nyfiken som tusan. Jag sitter och funderar på om det beror på att han fått hälsa på några få personer de senaste månaderna. Jag vill ju låta honom hälsa ibland, på enkilt utvalda personer, för att vänja honom också vid att hälsa fint utan bitande. Men kanske har detta påverkat negativt? Jag ska sluta låt folk hälsa ett tag och se om detta hjälper. Sedan får vi backa i våran träning rätt så rejält när det gäller att promenera i stan.

Jag har kunnat ha slakt koppel och han har haft mycket god kontakt, men detta är som bortblåst...

Hundmöten blir också värre...Han skäller inte ofta, men han hänger sig i kopplet och går på två ben...*suck* Han blir svårare att bryta då, om jag inte hunnit få kontakten innan hundmötet.

Idag träffade vi på grannen när vi kom hem från jobbet som satt ute på gården och borstade en greyhoundtik som hon är dagmatte åt. En riktigt stilig gammal dam som satt så snällt utan att ägna Milo ens en blick ;)

Milo blev till sig såklart - en TJEJ! Men vi satte oss några meter bort och jag o grannen satt o småpratade lite.

Milo var duktig på att ta kontakt, men han var lite pipig och väldigt exalterad i den snygga tjejen, ville gärna fram. Detta MÅSTE jag också träna på! Att bara sitta och vara bland andra hundar. Det har ju funkat så bra tidigare, men just nu har även detta slutat fungera.

Frågan är hur jag lättast ska kunna träna detta? Måste ju nästan hitta personer som är villiga att bara sitta med oss, bit ifrån och prata, utan att hundarna hälsar eller leker. Detta måste tas tag i!

Förövrigt har jag ont i armen. En hund kom lös på jobbet idag när jag var ute med en hund. Två hanar såklart, varav den ena inte är så glad i andra hundar. Jag fick handla snabbt och när jag bröt tjafset mellan dem genom att dra bort den ena och ställa honom bakom mig fick jag ett hugg i armen. Inte med flit såklart, utan snarare i stundens hetta...men det gjorde ont!

Allt gick dock bra.

Idag stack jag och Milo till sannabacken för lite träning.

Gallertrapporna gick GALANT uppåt, med massor av godis efteråt. Neråt fanns en liiiten tvekan, men han tog sig ner utan hjälp. Super!

Sedan körde vi lite lägganden och ingångar - gick också bra!

När jag sedan tänkte köra lite apportering och lek med en leksak för att öka intresset för andra saker än bollen så dök en tjej upp med sin lilla valp lite längre bort. Jag blev lite tveksam, men tänkte köra på endå! Vi får se vad som händer.

Hon tränade på sitt håll och jag tränade på mitt håll, och våra hundar var helt koncentrade på sina förare. Jag slängde leksaken och han hämtade den SÅÅÅÅÅÅÅ fint och släppte den i handen på mig!

Sedan belönade jag lite med att kasta bollen, han älskar det ju!

Den kom han också in med fint.

Men.....sista gången kastade jag bollen liiite för långt, vilken blev sååå tydligt. Våran kontakt med varann bröts och han sprang en runda. Då får den andre valpen syn på Milo och drar iväg den också! Haha, så Milo släpper bollen och valde att leka en stund istället! Haha...*suck* Vilken katastrof.

Jag ropade, men ingen reaktion, så jag valde att gå fram och hämta honom. Bad såklart om ursäkt, men tjejen sa att hennes hund var lika med på det som min, så det gjorde inget :) haha.

Att träna med störningar som människor, barn som spelar fotboll osv, det funkar! Men att träna med hundar som störning måste jag träna mer på!! Och forsätta och träna MEEEER på inkallning.

Detta är sådant som inte SKA hända, men jag vet..man måste våga för att testa. Nästa gång vi har hundar som störning kommer jag att ta med mig linan ut, så detta inte upprepas igen. Jag vet ju själv hur irriterad jag blir om lösa hundar springer fram.

När jag sedan hämtat milo gick vi några meter kopplat, men sedan valde jag att släppa honom en stund igen, det kändes som att jag ville avsluta allt när det går bra, inte när han precis stuckit och lyckats belöna sig själv ännu en gång ;)  Och det gick bra, han återvände inte tillbaka till valpen iallaf.

Sedan avslutade vi med att apportera leksaken två gånger till innan vi gick in.

Så både en lyckad och ett olyckat träningspass på samma gång känns det som.

Ja, fast inte min egen ;) Syrran och hennes sambo hämtade nämligen hem sin helt underbart puttenuttigt söta New Foundland hane idag! Helt UNDERBART söt var han att pussa på, som en liten nallebjörn.

Jag önskar dem all lycka till med sin träning och uppfostran! Jag tror att det kommer gå jättebra, och jag är också glad att jag lyckats få dem intresserade av klickerträning!

Så låt mig presentera, unge herr Jetson!!

Njut av bebisbilderna:

Jaa...idag har Milo varit en riktigt pain in the as kan jag påstå!!

På hemresan blev han först ENORMT intresserad av granntanten som bor precis vid jobbet, och han alltså tvärvägrade att gå med mig! Han SKULLE dit och hälsa på henne. Ett väldigt underligt beteende tycker jag, så har han aldrig gjort tidigare. Det tog en lååååång stund innan han bestämde sig för att följa med mig.

Inne i stan började han sedan att hoppa upp efter en flickas vante! *suck* och försökte sedan hoppa upp på flera andra människor vi passerade. Också något som ALDRIG har hänt tidigare!?

Han var allmänt okoncentrerad och flamsig. Sedan skulle han såklart skälla på en hund som stod vid spårvagnen. Låter som en bra dag idag va? nej...dumhund ;) Fast jag älskar honom endå lillgrisen :)