Just nu är det mycket som händer runt omkring, vilket gjort att jag inte haft tid att skriva så mycket.

Hundarna mår bra, Leo bättre än någonsin nu när han får följa med till jobbet han också :) Han bara njuter av att ligga ute hela dagarna och spana på allt som vi gör.

Milo är som vanligt måttligt road, men verkar trivas med att ha Leo med sig.

Att äntligen ha bil och körkort är en sådan frihetskänsla. Det som fattas nu är bara mer pengar, så jag kan göra allt det jag drömmer om, tex att äntligen kunna börja gå kurs igen!

Håller på att söka ett till jobb utöver det jag gör nu, så vi får hoppas att något dyker upp inom en snar framtid!

Nu har jag äntligen fått det =) Innebär en enorm frihet. Spanar efter en bil, sedan blir livet mycket enklare att leva :)

Idag har Milo varit med på stranden medan Leo varit hos mamma på trädgården hela dagen och vilat i skuggan.

En skön dag, men nu är vi alla helt slut!

Min älskade lilla Prinsessa....

Vi har kommit så nära varandra, och kemin mellan oss fungerar så otroligt bra. Det har "klickat" mellan oss, riktigt ordentligt.

Igår körde vi ett träningpass där jag hade henne lös hela tiden på appellplan. Trotts all störning av hundarna i hundhusen var hon helt fokuserad på mig och hennes uppgifter.

Samma idag, även med alla hundar runtomkring på kursen kunde hon hålla totalt fokus på mig. Vi körde inkallningar, felfria trotts stora störningar.

Vi körde fotgående bland alla andra hundar, lös, felfritt!

Hon är en drömhund lillgumman!!!

Allt flöt verkligen på idag.

Nu till det jobbiga, för min del.

En tjej kom idag, för att kika på Troya, se hur hon gick på kursen, vad hon kan och hur jag jobbar med henne.

Tjejen ifråga verkar bra, men mitt hjärta säger ju "Neeeeeej!"

Jag vet att hon kommer få det bra, men jag vill inte lämna ifrån mig henne. Nu är hon ju min lilla bebis, och hon tyr sig till mig, lyssnar på mig, och det är ju jag som har tränat upp och format henne vidare till den hon är idag.

När de efter kursen sa att de gärna ville ha henne kom tårarna.

Ska jag bli tvungen att lämna ifrån mig ännu en av mina hjärtan? Jaa....

Nästa söndag blir hon deras..

Dock ska hon gå vidare kurs hos oss, så jag får ju träffa henne igen.

Det är sååå svårt att inte fastna för en hund man tränar, även om man försöker. Men det går inte. De andra hundarna på jobbet har man inte den relationen till, men dessa hundar kommer man så otroligt nära.

Sedan slits man ifrån dem, mot sin vilja...och det gör verkligen ont.

Många tårar kommer fällas för min älskade troya...men vi kommer fortsätta upprättahålla träningen veckan som är kvar...och jag vet ju...att jag aldrig någonsin kommer glömma henne. Hon är en av många "skyddsängalr" jag bevarar i mitt hjärta föralltid...

Och fler kommer det bli. Nästa onsdag sätter jag igång med träningen på Quando - schäfer hane och Natcho - Rottis hane.

Imorse gjorde vi två sökrutor. En gick bra, men den andra blev "försörd" av ett fotbollslag som gick rätt igenom den! haha.

Har inte så många avkillda platser att läga rutor på, men försökte så gott jag kunde. I sista sekunden när jag låtit det ligga en stund så kom dom promenerades rätt över...haha...*suck*

Senare var vi ute på en långis vid havet i det underbara vädret. Hade kunnat vara ute hela dagen, om man hade haft sällskap också! gud vilken underbar dag!

Nu ligger lillgubben och sover. nöjd över dagen.

Ja, det har vi sysselsatt oss med idag.

Leo är hos mamma över helgen igen, så jag och Milo har fått lite egen tid tillsammans medan gammelgubben njuter av att ligga och njuta på mammas trädgård hela dagarna och även nätterna om vädret tillåter och han känner för det. Dörren står ju öppen, så han får själv välja om han vill vara inomhus eller utomhus.

Imorse på morgonpromenaden fick jag lust att göra en liten sökruta med Milo. Och det gick jättebra :) Ska försöka göra några sådana i veckan nu. Längtar så efter mitt körkort så jag kan åka till riktiga skogen och lägga spår eller köra lite upplet...här har vi ingen sådan skog som passar bra till dessa ändamål :(

Nu senare på eftermiddagen tog vi oss till våran lilla skog där han fick springa lite lös och så tränade vi lite på den eviga apporteringen. Jag har ännu inte förmått honom att sluta trampa runt när han har apporten i munnen. Vet inte hur jag ska lyckas med detta riktigt.

Här kommer lite bilder ifrån dagen iallaf, inte så bra kvalité dock:

Busunge:

Snyggt poserat. Fick syn på en gubbe längre upp i skogen ;) :

 Ännu en snygg posering:

Njuter av solen och värmen

På jobbet med Troya alltså. Och WOW vilka framsteg vi har tagit tillsammans. Jag känner mig så glad och lycklig just nu, som har lyckats så bra med henne. Dessutom var hon ju en superhund från början.

Schäfrar är verkligen enkla hundar att träna, helt klart.

Idag avancerade vi ännu ett steg, och började med att gå slalom mellan hundarna med sin egen hund LÖS! Jag föväntade mig egentligen inte speciellt mycket, men det gick jättebra. Hon sprang fram till en hund, men annars jobbade jag massor med godis och leksak och lyckades hålla henne fint vid min sida med god kontakt resten av tiden.

Sedan avancerade vi också ännu ett steg i inkallningen idag. 5 hundar som satt mitt emot varann, och kallades in samtidigt!

Alla hundar skötte sig exemplariskt, och Troya prang till mig utan tvekan och avslutade med en snygg ingång :) Detta gjorde vi ett par gånger, med samma braiga resultat!

Något annat vi också gjorde, som Troya skötte sig bäst på av alla var "stanna" med störning. Vi platsade hundarna och kursledarna kastade en boll fram och tillbaka till varandra mellan hundarna. Troya höll jättebra kontakt med mig och sprang aldrig fram mot bollen som de andra gjorde någon/några gånger. *duuuktig tjej!*

massor med belöning såklart och sedan avslutade vi med massor med kamplek!

En otroligt lyckad dag för oss!

Milo däremot...har kommit in i någon jobbig fas igen. Kontakten i stan har "lagt av" lite, och intresset för människor har åter ökat. haha...det går i vågor, men vi jobbar på.

Det tråkiga är att han återigen har börjat yla när jag lämnar honom ensam en stund. Det som funkat så bra i flera månder! Så nu är det dags att åteigen backa i träningen och "börja om från början". *suck* Men vi kämpar på här, och jag hoppas att det släpper lika fort som förra gången detta beteende dök upp igen.

Dessa unghundar ;) 1 år och 4 månader är lillkillen nu. Tiden rusar iväg!

Jag och Milo:

 Milo och Benji:

 Full fart:

 Milo aktar sig för krokodiltänderna:

 Hundarna trötta:

 Myskillar:

Börjar med att dra en liten genomgång om min och Troyas träning. Igår var det kurs igen, och vi körde lite spår och upplet.

Denna hunden bara måste ha fått jobba och testa på saker innan, då hon var helt otrolig i uppletar-rutan! Som om hon gjort det varje dag i hela sitt liv!

Spåret tog hon också upp direkt och gick igenom det på fem röda! :) Kändes kul att hålla i kopplet på en duktig hund igår!

Förövrigt håller jag fast vid att hon är en mycket rolig hund att jobba med. Dock ser jag vissa skillnader mellan henne och Bamse. Hon tröttnar fort om man tränar samma moment för många gånger, medan bamse var arbetsvillig hur mycket som helst, hela tiden, samma saker om och om igen!

Dessutom gillar troya fortfarande inte godis så mycket, vilket för det lite svårt. Men blodpudding är det som funkar bäst, och som hon iallaf äter, och har börjat att äta mer. Men hon jobbar hellre för en leksak eller en kamptrasa.

Inkallningsträningen går något så otroligt bra!

Det vi har lyckats med är:

• Inkallning utan störning
• Inkallning med störning i form av hundar som står på rad bredvid
• Inkallning med störning av hundar som står på rad + en hund som kallas in åt motsatt håll samtidigt

Helt otroligt alltså! Inga problem. Igår råkade jag också tappa kopplet precis när jag tagit ut henne hur gården, hon rusade iväg, men jag ropade bara "troya HIT" och hon kom som ett skott! :) WOW! Jag är verkligen imponerad av henne på många sätt! Synd bara att jag nog aldrig skulle kunna tänka mig att ha en schäfer, mycket pga utseendet, och på deras "pipiga och skrikiga" sätt...De tjuter alldeles för mycket för min smak...

Här har ni henne iallaf, supersnyggingen ca 1,5 år:

Min och Milos träning har fortf stått så gott som stilla. Men vi jobbar vidare med miljöträning och kunna gå fint med kontakt i stan, och vi har kommit väldigt, väldigt långt. Vi kan gå ungefär genom halva centralstationen mellan belöningarna nu :)

Igår gjorde Milo något som gjorde mig både förvånad, glad och nöjd! För nu vet jag att jag har lyckats med hans socialträning och Miljöträning, och bättre än såhär kan det nog faktiskt inte bli...

Jo...vi stod precis vid ingången till Femman vid brunnsparken, massor av folk stod och gick förbi oss...medan vi väntade på en kompis som var inne och handlade. Milo la sig ner på sidan och slappnade av så mycket man nu kan slappna av! otroligt!

Här kommer också lite bilder på Milo, Leo och Benji. Nu har "kusinen" Benji åkt hem till Sthlm igen..men vi hoppas att det inte dröjer allt för länge innan dom får ses igen, för de hade verkligen kul ihop, han och Milo!

Leo tänker nog: "åh nej, inte en såndär TILL":

Krokodil och Terrorist Nr 2, gillar att hänga i Leos päls, preeeecis som Milo:

Milo och Benji leker Jage på appellplanen på jobbet:

 Brottningsmatch, Milo har övertaget:

Brottningsmatch, Benji har fått övertaget ;)

Milo börjar bli lite trött:

 Benji likaså:

och avslut med en fin bild på Benji-bus