Ja, det är något man får leva med när man äger en staff, något man fått lära sig att leva med. Det gör väl i och för sig alla hundägare mer eller mindre, men vissa raser är ju mer utsatta än andra.

Igår var jag och Milo ute på en skön promenad i slottskogen, med en kompis och hennes Aussie-hane. Vi ett tillfälle hamnade jag lite framför henne på gångvägen då det var mycket folk som passerade, slottskogen är ju alltid smockfull när vädret är fint.

Och som nästan alltid när vi får möte med mycket folk så håller sig Milo nära, vid min vänstra sida, med full kontakt. Ett beteende som jag inte lärt in, men som jag har passat på att belöna varje gång det händer, vilket gjort att han allt som oftast väljer att göra så.

Vi passerade en familj med barnvagn och även en liten flicka på några år ganska nära, och Milo gick finfint vid sidan med kotankt, utan att ens ägna dem en endaste blick. När vi passerat varandra en bit så utbrister han, precis när han passerar min vän, att "sådana där mördarhundar kan man väl vara med någon annan stanns".

Min vän hör ju detta, och säger argt: "Sådana med fördomar kan väl hålla sig någon annan stanns!"

Jag vänder mig om, men hinner tyvärr inte riktigt inse vad som just hände innan det var för sent att själv ge svar på tal. Annars gör jag det mer än gärna.

Jag klandrar egentligen inte människor från att ha fördomar emot min ras, då det bottnar sig i total okunskap. Man tror ju gärna det man läser och hör, om man inget annat vet...eller snarare, om man inte bryr sig om att ta reda på mer...vilket de flesta inte gör.

Men...det som stör mig, och gör mig enormt förbannad, är människor som utallar sig om saker på ett sådant sätt, utan att egentligen veta vad de talar om. Man borde inte utala sig om saker utan fakta och en fast grund att stå på. Speciellt inte sådär på gatan.

Åsikter får man ha, men har man ingen fakta så kan man faktiskt hålla tyst.

90% av de bemötanden jag får är dock positiva. De flesta är nyfikna på att veta mer snarare än att dömma. Vad folk säger bakom våran rygg vet jag dock inte mycket om.

Jag försöker också att inte ta åt mig av de 10% en som beteer sig illa, och som är så trångsynta och ovilliga att lära sig något nytt. För nog kommer det alltid finnas folk som "vet bäst" och tycker att saker är som dom är "bara för att". Men det ÄR svårt ibland....och många gånger har man lust att bara få ner dem från sina höga hästar och hålla ett ordentligt föredrag om rasens historia, utveckling, mentalitet och användningsområden idag. Fast det hade förståss inte hjälp så mycket antar jag...inte på sådana personer som denna man.

Faktiskt, så tycker jag synd om människor som honom.

Detta får mig bara mer taggad på att fortsätta kämpa för rasens rykte. Att föregå med gott exempel och att fortsätta "omvända" folk som går att omvändas. För med åren har man allt lyckats med en del, och det är kul!

Det har varit ganska dött på träningsfronten ett par dagar nu. Fullt upp har det varit med jobbet, plus att jag precis har börjat träna på gym. Kände att det var dags nu...men det är ganska svårt att få tiden att räcka till allting. Samtidigt som man ska jobba, se till att hundarna inte är ensamma för länge, så ska man också hinna med en timmes träning + att man inte får glömma av att hundarna också behöver aktivering.

Det är tufft, fast än sålänge har jag lyckats få det att gå ihop ganska bra. Men som sagt, vissa dagar orkar man bara inte med träningen med Milo, eller rättare sagt, man hinner inte med, så då får hundarna klara sig med långis i skogen. Fast de verkar inte ledsna för det, utan ganska nöjda :)

Här har vi också Milo och gammelgubben Leo tillsammans - ett udda par, verkligen! haha:

Förövrigt är Leo faktiskt nybadad nu, inte så skitig och rufsig som på bilden ;) Mamma roade sig med att bada och föna honom i lördags kväll, och oj vad fin han är nu!

Tack mamma för att du lägger ner så mycket tid och kärlek på Leos pälsvård nu när jag varken hinner eller orkar med det själv speciellt mycket! Det är guld värt!!

Jag och Milo har dock fortsatt med specielsöket ett par gånger, och det fortsätter frammåt.

Har precis mailat stället jag gick specialsökskursen på och tänker försöka anmäla mig redan nu till kantarellsöket i höst.

Utöver det funderar vi på att anmäla oss till rallylydnad, som vi kan syssla med nu under sommaren innan hösten kommer. Det verkar så himla kul, och det är något jag verkligen vill testa på. Så kanske blir det en rallylydnadskurs nu snart, om dagarna passar!

Grattis till Milo, som fyllde 2 år igår. Tiden bara flyger fram...

Jag är glad och nöjd med vad Milo har blivit. Både mentalt och utseendemässigt. Någon finare staff får man leta efter ;)

Jag har jobbat och tränat för att få en hund med god allmänlydnad och lite till, och jag är nöjd. Visst har vi saker att jobba mer på, det har man alltid, men det är ju det som är meningen med att ha hund ju! Och det som är det roliga med hundägandet - att få fundera och lösa problem, ändra beteenden och skapa nya!

Idag har vi varit ute på planen och kört lite specialsök. Det fungerade hur bra som helst, trots störningar såsom människor, cyklar och hundar som gick förbi. Barn som sprang osvosv. Han var totalt fokuserad på sin uppgift, och avbröt bara en gång för att kika på en hund som gick förbi ganska nära.

Solen skiner, och det är helt enkelt en underbar dag!

Ja, det är han verkligen, Milo.

Nu har vi inte kört specialsök på ett par veckor, men jag satte upp banan inomhus idag. Han fick leta efter Curry denna gången, och han förstod direkt!

Imorgon om vädret tillåter så planerar jag att ta med mig specialsöksbanan ut på planen och köra lite ute. Vill ju att han skall kunna detta även med mer störning! Så det ser vi fram emot imorgon!

traggla, traggla, traggla, för i aug så hoppas vi ju på att kunna sätta igång med kantarellsöket! :)

Förövrigt så har kurserna på jobbet satt igång igen, och just nu så har jag satt igång träningen med en av våra omplaceringar - Achilles, av raserna Dobermann/Samojed.

Jag vet...en tokig blandning, men hunden är faktiskt super!

Lite stressad, men han är duktig och vi kommer nog göra stora framsteg under dessa 7 veckor! Så där kommer vi nog uppdera lite också. Igår jobbade vi mest med kontakt, fanns ju 8 andra ekipage på planen så det var mer än nog för honom till att börja med.

Första gångerna är ju alltid svårast då man måste skapa en relation till varandra, sedan flyter det på mycket, mycket bättre!

Ha en bra kväll allihopa!

Idag åkte jag och Milo till Nol och träffde Erica och Am staffen Kira igen. Det var ett tag sedan nu. Hundarna hade superkul tillsammans, och lekte nästan konstant i 2, 5 timmar!

Det är kul med hundar som funkar så bra ihop utan något gruff. De delade till och med på en pinne som de sprang runt, lekte med och hade dragkamp med. Mysigt :)

Försökte fota, men de var knappt stilla någon gång, så jag får försöka nästa gång!!

Fina Kira har iallaf blivit stor och fin, och är i riktigt, riktigt fin form! Precis så ska en Am staff se ut :)

Idag blir min underbara Samojed kille Leo hela 8 år! Tiden går så otroligt fort att man knappt hinner med.

Hans ålder börjar ta ut sin rätt. Han sover gärna mest hela dagarna, utöver promenader såklart. Men han verkar njuta av livet så som det är, gammelgubben.

Hänger inte med lika mycket, men är annars pigg, glad och frammåt.

Jag hoppas innerligt att vi får några fler fina år till tillsammans.

Grattis till dig, min älskade Leo!

Resultaten på HD/AD röntgen kom i början på denna  veckan.

Det visade sig att han var fri på armbågarna, vilket är väldigt skönt att höra!

Dock fick han B på ena höften och C på andra.

Inte ett jätte dåligt resultat, det kunde ha varit värre. Men det kunde också varit bättre, och visst gjorde det mig lite ledsen.

Men jag har funderat, läst och åter funderat. Och också kommit fram till att jag inte tänker låta detta på något sätt påverka Milos nuvarande liv. Jag tänker inte hindra honom ifrån att leva sitt liv fullt ut, utan låta det vara så som det är idag.

Pga hans kroppsbyggnad, mycket muskler och slanka kropp tror jag heller inte att han kommer känna av sitt hd-fel. Iallaf inte än på många, många år. Om vi ska fortsätta med planerna på agility är dock inte klart. Även om jag fått reda på att det finns staffar som tävlar agility på högre nivå trotts värre HD resultat än Milos. Och de fungerar fint, utan att de har ont öht.

Jag funderar dock på att börja med förebyggande träning för hans höfter, såfort det finns pengar till det såklart. Simning framförallt, för att bygga upp mer muskler i hans bakben.

Jag känner mig inte nedslagen, men ändå lite besviken såklart...

Inte många staffar har problem med sina HD-fel, säkerligen mycket tack vare att de är så små och har väldigt välutvecklade muskler.

Men nu vet jag iallaf, och det var det jag ville! Det är det som är det viktigaste!

Idag har jag och Milo varit hos vet och gjort en höftleds och armbågsröntgen. Skönt att äntligen ha det överstökat.

Ena höften såg bra ut enligt vet, medan den andra var lite annorlunda. Kulan såg lixom ut att ligga lite längre ut än den andra...

Ena armbågen såg också bra ut, medan den andra också såg liiiite annorlunda ut, men vet vågade inte svara på om den var bra eller mindre bra. Så vi får vänta på resultaten från SKK, men jag antar att jag får förvänta mig att han inte är helt och hållet fri iallaf. Vi får se.

Det var ju inte större fel, och vad hon kunde se inte eller några pålagringar. Och det är positivt.

Nästa anhalt är ögonlysning och L2HGA test. Kommer nog inte ha råd med båda på en gång, L2 testet är ganska så dyrt, men vi får dela upp det.

Nu ligger Milo och sover i soffan. Han är fortf ordentligt groggy efter sövningen stackarn.  Antar att han kommer sova ett par timmar nu, och hönsmamman får kika till honom då och då för att se att han andas! Blir så nojjig när hundar sövs...