Nu har jag och hundarna börjat med ännu en ny sport - Lure Coursing, vilket går ut på att hundarna helt enkelt ska jaga en lådsashare ute på en åker. Detta är en sport där hunden kan släppa allt, och bara hänge sig till sina instikter. Mina hundar bara ÄLSKAR DET! Sådan lycka och frihet har jag aldrig skådat, som att se dem ge allt och lite till ute på fältet.

Första dagen vi testade åkte vi till Borås Greyhound Park. Detta område var inhägnat, så hundarna behövde inte bära munkorg. I annat fall, om man tränar ute på en öppen åker, är det krav på att ha munkorg på hundarna, ifall att ett riktigt vilt skulle dyka upp, vilket hundarna inte får lov att fånga.

Det var en bra start för hundarna, och enligt testledaren sprang dem snyggast och bäst av alla hundarna den dagen - vilket för mig var sjukt kul att höra, eftersom de andra hundarna var vinthundar, och LC är en sport som är gjord för denna typ av hundar. Men Terrier har jaktinstinkt dem med, även om det aldrig kommer komma i närheten av den snabbhet som vinthundar har.

Eldas första lopp:

Och Milos första:

Idag åkte vi iväg på andra träningstillfället, där hundarna skulle få testa på att springa med munkorg. Detta fick super, såfort haren stack iväg, glömde dem allt vad munkorg hette och sprang för allt vad dem var värda!

Milos första lopp:  

Andra lopp:

Eldas första lopp:

Andra lopp:

Jag är supernöjd med dagen, och mina hundar är trötta och lyckliga. Bättre kan det inte bli!       

Vi är så insnöade på tävlingslydnad och WP att man nästan glömmer av dem viktiga delarna i vardagslydnaden. Inte glömmer av kanske, men dem blir inte prioriterade. Nåja, någon gång i veckan försöker jag att klämma in en dag där hundarna får följa med på stan, och idag blev en sådan dag.

Största fokus låg på Elda och hennes koppelgående. I stan, och med andra hundar, blir det lätt att hon stressar iväg och det är något som jag gärna vill jobba ur henne. Milo är ju stadshunden själv, så han fick lulla på vid sidan, men Elda och jag jobbade med kontakt, gå fint i koppel och inte skälla på mötande hundar.

Är jättenöjd med vår dag! En Lagotto fick sig en utskällning, men annars lyckades vi fint, och skvallerträningen sitter riktigt, riktigt bra!

Senaste månaden har jag lagt mycket krut på just skvallerträningen, och det ger snabba resultat på den snabbtänkte Elda. I dagsläget gör hon till 90% som så att hon ser en hund, (kan inte låta bli att pipa till ibland), men söker sedan upp kontakt = Massoooooor med beröm och belöning. Jag tror att jag äntligen har lyckats omvända hennes intensitet och frustration vid hundmöten mot MIG istället för mot den andra hunden, yes!! :)

Igår fick Elda en tidig födelsedagspresent av uppfödaren som jag är fodervärd åt, en lydnadsbok som verkar väldigt, väldigt bra. Vi har redan läst de 50 första sidorna, och det verkar lovande.

Tack underbara Vicky, som verkligen stöttar och hjälper oss på traven i vår träning mot lydnadsplanen nästa år! :)

Nu är vi hemkomna efter en natt i Örebro, och en lååååång tävlingsdag som slutade runt 21.30 Efter prisutdelningen satte vi oss i bilen och körde hem i regn och mörker. 3,5 timmar tog det, och man var ganska trött när man väl satte foten innanför dörren...

Nåja, vi är SUPERNÖJDA med dagen. Konkurransen var hård i Milos klass, och banan var enormt tung, och det var svårt för hundarna att få fäste. Detta gjorde att dem flesta hundar slutade på ungefär samma vikter.

Milo, som vägdes in på 17,8 kg, näst tyngst i klassen, lyckades iallaf dra hem en EWP5 titel denna gång.

Maxdrag: 540 kg, med ett P4P på 30,34% (30,34 gånger hans egen vikt).

Han placerade sig på en 8:e plats av 11 deltagare.

Vi jobbar oss sakta uppåt på listan, och nästa år är planen att ge eliten en svårare konkurrans ;)

Vår stadgaträning framför vagnen har dock gett reslutat. Han gjorde mestadels snygga drag utan någon som helst tvekan. Här ser ni ett drag som blev klockrent!

Något drag blev dock med lite tvekan innan start, så vi har mer att jobba på, som ni ser i filmen nedan:

Men som sgat, vårt arbeta går framåt, och det är huvudsaken!

Nu kommer Milo få ta det lugnt i ca en månad, med några lättare DW rundor, men inget mer än så. Sedan kommer vi sätta igång att träna inför nästa säsong, och lägga fokusen på styrka. Vagnen kommer vi att vänta med ett tag, och jobba enbart på att få honom att bli starkare. Detta tror jag kommer att vara en bra hjälp till att senare arbeta ännu mer på hans egna självförtroende!

En bra tävlingssäsong har det varit! :)

Idag tränade vi kantarellsök igen, och stack ut i skogen med lite kantareller vi hittade förra gången - om vi inte hittade några idag.

Men jodå, några stycken hittade vi allt, som vi sedan skickade hundarna på.

Jag skickade jag alltså Milo på helt orörda kantareller, precis som sist. Denna gången hittade och markerade han dem helt själv, vilket betyder att vi äntligen börjar ta oss över steget till att han kan känna igen helt färska svampar! Detta är ett STORT steg i vår träning, och det känns helt underbart!!!

Nästa vecka sticker vi iväg till storskogen igen, och hoppas kunna hitta massor av kantarell att söka upp :)

Elda och jag har jobbat mycket på stadga veckan som gått. Mycket störningar i form av leksaker som jag kastat runt henne, samt andra människor och hundar. Idag tränade vi stadga i ligg precis jämte ett fotbollslag som tränade. Bollar flög, folk sprang, hoppade och skrek - men lillagumman hade total fokus på mig. SUPERnöjd är jag över detta. Vi kan verkligen gå vidare till svårare utmaningar i denna biten.

Vi har också jobbat mycket på frittfölj och att hänga med i vändningar. Hon hänger med, men ibland lite för snabbt. Hon har gärna så bråttom att hon vänder för sent, eller så snabbt att hon hamnar i fel position. Tycker dock att vi gör fina framsteg även där.

Hon börjar bli riktigt bra på avlämnande av leksaker också. Som belöning får hon gärna vinna när vi kampar, och hon tar ett ärovarv med lekisen, sedan vill jag att hon kommer in och lämnar den i handen. Detta har varit något vi har jobbat på enormt mycket, då hon gärna velat behålla leksaken för sig själv. Men idag gjort hon äntligen tre snygga avlämnanden! härligt!

Milos fokus har varit helt på WP:n och självförtroende vid vagnen. Han har gjort många fina drag, och vi har jobbat på att stå stilla framför vagnen. Idag belv det mycket störning, men en träningskompis son som sprang inne på banan då och då, och lite bankande på vagnen, lockande och visslande. Han skötte det bra, och behöll positionen nästan varje gång. Det går framåt i detta, helt klart.

Idag drog han också sitt eget rekord, 735 kg. Vikten under, något på 600, drog han felfritt och skitsnyggt. Men 735 kg var snäppet för mycket för honom, då han började tveka, backa och tappade sitt självförtroende helt. Jag borde ha stannat på vikten under, men eftersom skadan redan var skedd, tänkte jag låta honom fullfölja draget utan någon hjälp. Men lite puschande, och några gånger av tvekan, gjorde han det dock, och han klarade det fint, även om det var riktigt tungt för honom.

Efter det draget tog vi av vikter successivt ända ner till tom vagn, vilket han fick slutföra som sitt sista drag.

Om vi jobbar riktigt hårt på hans självförtroende, samt tränar mer styrka, kommer han nog kunna bli en riktigt bra hund inom sporten, det tror jag på :)

http://st.nu/opinion/ordetfritt/1.2146440-olampliga-hundagare-det-verkliga-problemet

"Olämpliga hundägare det verkliga problemet

Genom bl.a ett införande av ett rasförbud i Danmark, gällande tretton hundraser, där det i svensk media refereras till ett kamphundsförbud, tycker vi det är på sin plats att gå ut på bred basis med information baserad på fakta istället för som så ofta på tyckande och sensationsmakeri.

Det är vår önskan och förhoppning att fokuseringen skall riktas på det verkliga problemet, de olämpliga hundägarna. Undersök och skriv om de samhällsproblem som finns i våra större städer, och den sociala bakgrund dessa företrädesvis unga killar har, som vill hålla sig med kraftiga, respektingivande hundar. Hundar som i de allra flesta fall inte är rasrena utan av blandningar med egenskaper som man inte bör förena. Det är synd om dessa hundar! Alla hundar, oavsett ras, kan fostras till ett aggressivt beteende. Låt inte hundarna behöva ta ansvaret för sina ägares tillkortakommanden.

Lagen om tillsyn över hundar och katter, (2007:1150) trädde i kraft den 1:e januari 2008.

Denna ger Polisen större befogenheter att beslagta en hund och även att utfärda hundförbud för den som visat sig inte kunna hantera sin hund. Se till att denna verkligen tillämpas.

Förbud

Rasförbud hjälper inte. Det kan få rakt motsatt effekt, att det blir ännu mer intressant för ett visst klientel att skaffa något som är förbjudet. Vilka värstinghundar skulle ersätta de förbjudna? Om hundinnehavet alls registreras, blir det som blandras. Vad kommer härnäst? För att exemplifiera med två europeiska länder, där man haft förbudslagstiftning, Italien och Nederländerna, har där förbuden upphävts, då man ansett dem verkningslösa. I april 2009, respektive juni 2008. Se gärna SKK:s ställningstagande till förbud, på:

Kamphundsbegreppet

När uttryck som kamphund används finns hos allmänheten rädslan för hundar som tidigare avlats för att slåss och som utstrålar styrka. Det ligger nära till hands för media att väcka uppmärksamhet genom att utnyttja den rädslan och resultatet blir att den förstärks, sprider sig och byggs på.

Av de i Danmark förbjudna tretton raserna kan endast två hänföras till dem som brukar innefattas i kamp- hundsbegreppet. Övriga är, per definition, herde-, jakt- och vakthundar. Ändå används i media begreppet kamphundar om dem alla. Varför?

Citerat, men översatt till svenska, uttrycker sig DKK (Danska kennelklubben) ".....medan andra en gång var kamphundar, där det i många år skett en annan (familjehunds)avel på dem (t.ex. staffordshire bull terriers og amstaffs)." Kamphundarna är sällan rasrena. Realiteten i dag är, att i stort sett ingen av gärningshundarna är rasrena.

Hundar av kamphundsras

Hundar av kamphundsras kan i sig själva inte utpekas som farliga. Det rykte dessa, framför allt pitbull, fått beror istället på att de dragit till sig olämpliga ägare. Alla nuvarande hundraser med bas i tidigare Bull & Terrier dogs har det gemensamt att de är mycket vänliga och älskvärda mot människor. Ett bra sätt att exemplifiera att det inte är hundarna i sig som är farliga, är genom att hänvisa till schäfern: För 20 år sedan hade denna ras rykte om sig att vara farlig. I dag är det få som ställer upp på detta omdöme. Det beror inte på rasen. Det är viktigt att påpeka att precis som inte alla schäferägare för 20 år sedan var olämpliga är inte heller alla ägare till hundar av kamphundsras i dag, olämpliga. Efter schäfer har det varit rottweiler och dobermann som framställts som farliga raser.

Mentala egenskaper

Erfarna mentalbeskrivare och etologer anser dessa hundar vara mycket stabila och trevliga. I Sverige, under 2009, genomförda mentalbeskrivningar visar att av 372 testade american staffordshire terriers endast 1 visade oacceptabelt beteende. Av 444 staffordshire bullterriers var antalet 0. Det säger en del om stabiliteten! (Testförfarandet framtaget av Svenska Brukshundsklubben) En person med lång erfarenhet av att utföra sådana tester säger: Variationen inom samtliga raser är sådan att man inte kan säga att någon ras är mer aggressiv än någon annan. När en hund reagerar med aggression mot en människa handlar det nästan uteslutande om rädsla av något slag. Det är något den tar till som en sista utväg, och inte ett naturligt beteende bland flockdjur.

Thorleif Wallqvist

Djurens Jurister"

Kommentar: Äntligen börjar man faktiskt se och höra allt fler som tar "vår" sida i kampen mot ett rasförbud i Sverige. Jag kan inte ens beskriva hur glad jag är att det finns dem där ute, som faktiskt får sin röst hörd, som står upp för våra hundar och ser dem för det dem verkligen är.

Jag har också lagt märke till att blandrasfrågan tas upp mer och mer, vilket är det allra, allra viktigaste för mig. Det är det problemet som MÅSTE ut, som folk MÅSTE förstå.

Missförstå mig rätt nu, för blandraser är inte mindre värda i mina ögon än någon renrasig hund med stamtavla. Det handlar inte alls om det. Men problemet ligger precis i det som även Thorleif nämner, att vissa raser med vissa särkilda rasegenskaper, som blandas ihop och bli katastrof. Detta är ett faktum, och det är dessa hundar man bör vara mest rädd för - för det är dem som skapar mest problem i fel händer.

Tack Thorleif, för en jättebra artikel!

I ett tidigare inlägg skrev jag bla om vad ministern Mats Odell skrivit och pratar om ang ett rasförbud i Sverige, och att förbjuda vissa typer av hundraser. Det stod bland annat såhär:

"Kommunminister Mats Odell vill förbjuda så kallade kamphundar i Sverige. Ministern säger till TV4Nyheterna att han är beredd att förbjuda ett tiotal hundraser - eftersom kamphundarna blivit ett problem för säkerheten för många som bor i större hyreshus."

Idag, i en debatt på TV4 säger han såhär:

http://www.tv4play.se/aktualitet/nyhetsmorgon?videoId=1.1739878

Jag vill börja med att säga hur enormt mycket jag tänker och känner för Mia, som fick utsättas för detta skräckscenario - att bli anfallen och svårt biten av en så stor och stark hund. När jag hörde hur hon brättade om sin upplevelse, fick jag tårar i ögonen, och jag kan inte ens föreställa mig hur hon måste ha känt. Mina tankar går till dig Mia.   

Om vi återgår till Odell, så har han här verkligen visat vilket ogenomtänkt och okunnigt uttalande han gjorde förra gången. Redan nu, har han börjat ändra åsikt ang rasförbud, och börjat inse vad som egentligen är problemet - blandrasaveln och oseriösa hundägare. Det är omöjligt att på något sätt förhindra att människor attackeras av hundar, genom att förbjuda vissa renrasiga hundar. I så fall måste vi förbjuda ALLA stora hundar, som kan göra större skada på en människa eller annan hund.

Fredrik Steen pratar om utbildning - vilket är något jag själv pratar om under lång tid. PRECIS den åsikten har jag också. Folk måste lära sig vad det innebär att äga hund, och att olika raser är olika och kräver olika mycket av sin ägare. Det ska inte vara så lätt att skaffa sig en hund som det är idag!

Som kamphundsägare måste jag ständigt se till att mina hundar sköter sig exemplariskt, för att inte få andra att tro att dem är farliga bestar. Om en av mina hundar skäller på en annan hund, tror genast någon att hunden i fråga är farlig och vill attackera. Sådant får man stå ut med varje dag - arga blickar, fördomar och okunskap. Men genom att mina hundar beteer sig fint och sköter sig ute i samhället, ser folk hur våra hundar faktiskt är, och att problemet inte ligger i rasen. Detta gör att vi som äger kamphundsraser måste vara extra noga med vardagslydnad, och att våra hundar sköter oss utåt, allt för att inte göra fördomarna värre än vad dem redan är. Ett stort ansvar axlar vi när vi väljer denna typ av ras, vilket för mig är helt ok! Dock är det något som kanske inte alla förstår eller bryr sig om.

Många av mina grannar vet hur mycket tid och arbete jag lägger ner på hundträning och nu också tävling. Dem är inte rädda för mina hundar, för dem vet att jag har koll på vad jag gör. Dock kan jag inte heller säga att alla mina grannar känner så. Finns det folk härute som verkligen känner sig otrygga i att jag har två kamphundar i samma hus som dem? Om så är fallet, gör det ont i mitt hjärta, att det skall behöva vara så. Det måste vara enormt jobbigt att få runt och vara rädd, för något som man egentligen inte behöver vara rädd för! Jag hoppas att inga av mina grannar är rädda för mina hundar, det hoppas jag verkligen.

Att alla blivande hundägare skall gå en utbildning - det borde vara ett KRAV! På så sätt kan fler lära sig mer, innan de bestämmer sig för att bli hundägare, och på så sätt kan dem också få hjälp påvägen att hitta sig rätt ras. Förhoppningsvis skulle också detta leda till att fler oseriösa hundägare väljer att inte skaffa sig hund.

Jag måste tacka Fredrik, som står bakom oss i denna frågan och hjälper oss att få vår röst hörd! Debatten här ovan, var den bästa hitills, där den viktigaste punkten äntligen togs upp - blandraser!

Såhär skriver Fredrik Steen i sin blogg efter debatten:

Vår jordbruksminister har oxå via brev meddelat att Centern eller regeringen inte tror på ett rasförbud.

Jag pratade igår eftermiddag med Mona Sahlins pressekreterare och dom låter oxå meddela att man i dagsläget inte har funderat omkring ett rasförbud.

So far so good..... Men nu kan vi inte på något sätt somna om. Nu har vi en lugn period framför oss innan det kommer upp på tapeten igen, och det är då alla måste ta sitt ansvar. Ansvaret måste tas från den enskilda hundägaren och uppfödare till rasklubbar, SBK, och SKK.

Skål på er alla som kämpat för detta. I dag kan vi fira, men i morgon börjar det långsiktiga arbetet igen "

Och idag firar vi, en liten seger! Det är vi värda!   

   Fokusen i förra veckans lydnadträning med Elda har legat på stadga i sitt och ligg. Eftersom att hon har sådan enormt fart och iver, brister det just i den biten att kunna vara stilla. Jag har därför sakta börjat vänja henne vid att sitta eller ligga medan jag själv rör mig runt henne. Hoppas, studsar, klappar händer, leker med en leksak, och också slänger leksaker runt henne, retar henne med leksak och retar henne med godis. Vad som än händer, så ska hon ligga kvar, tills hon får frikommando.

Det har gått förvånansvärt bra faktiskt, och vi gör framsteg.

Denna veckans träning kommer jag fortsätta lägga störst fokus på detta. Vi kommer också fortsätta träna apportering, samt träna in lite grunder på ställande under gång.

Som jag skrivit i tidigare inlägg har jag lagt lägganden lite på hyllan för ett tag, just för att vi tränat så mycket på detta att det är det ända hon erbjuder för tillfället. Så vi tänker fokusera på andra beteenden ett tag, och sedan börja lägga in läggande-träningen lite längre fram.

fotgående kommer vi också fortsätta med, träna på vändningar och att Elda ska följa med snyggt.

Vi har mycket att jobba på, och kul är det! :)