Idag efter jobbet åkte jag och Milo till Kungälv. Där mötte vi en god vän med hennes uderbart goa schäfertik Ia :) Vi tog en liten promenad runt fästningen där hundarna fick springa och leka lite, och det var kul att se. Även om Milo, som inte är så van vid tikar då han nästan bara har hanhundskompisar, var väldigt intresserad av hennes privata delar ;)

En rolig dag! Nästa vecka ses vi igen :)

Idag hade vi 2:a kurstillfället, och Milo har skött sig såååå enormt bra!

Vi kom frammåt i inlärningen med stormsteg tycker jag!

Först körde vi på precis som förra gången ett par gånger, då jag gick med Milo vid banan och pekade på varje burk han skulle lukta i, och sedan belöna vid burken med rätt lukt.

Sedan försvårade vi genom att jag enbart gick med honom utan att peka alls. Sedan försvårade vi ännu en gång genom att jag enbart gick med till första burken, startade honom och sedan fick han själv gå längs med banan och lukta i varje burk, varpå jag klickade och belönade när han luktade i rätt.

Nästa omgång la jag även på kommandot "nosa" när jag startade honom vid  början av banan, och så försvårade vi det ytterligare genom att vänta när han kom till burken med rätt lukt, för att se om han faktiskt reagerade och kände igen att det var RÄTT lukt! Och det gjorde han!! Klick och masssaaaa beröm såklart!

Så nu har alltså Milo förstått vilken lukt han skall söka efter, och han har förstått att skilja mellan de andra lukterna som fanns i de andra burkarna, te.x hare, råddjur och älg.

Han har dessutom blivit så självständig att han kan arbeta ensam i banan medan jag väntar på honom vid sidan! Underbart!

Han har förstått precis vad som förväntas av honom...och jag kan knappt bärga mig till nästa måndag!!

Det går frammåt verkligen, och det är riktigt, riktigt superkul!

Mycket jobbande har det varit för min del i slutet på denna vecka och i helgen, men jag har försökt hinna med Milo så mycket att han blir nöjd. Vi har tagit skogsprommisar där han fått springa av sig riktigt ordentligt, och imorse fick han ett stafferyck av glädje när han fick komma lös och raca runt som han ville :)

Ikväll blir andra tillfället på specialsökskursen, och det ser vi fram emot!

Har redan börjat spåna på nästa kurs, för nu när vi satt igång så vill jag gärna hålla uppe träningen. Så jag funderar på om vi ska testa på Rallylydnad som nästa, för o undersöka lite vad vi verkligen fastnar för och vill bli bättre på!

Nu när jag äntligen börjar tjäna lite mer pengar så finns möligheterna. Och jag har bokat tid inför en HD/AD röntgen till den 2:e mars, och månaden därefter kan vi nog ha råd med ett L2HGA test och ett HC test. Sedan är ju målet ett MH också, har inte lyckats på tag på schäferklubben ännu dock, eftersom att de är dom som samordnar mh:t med just den person jag vill gå för!

Mycket på G nu! men vi försöker ta en sak i taget, och ha råd med allt tillsut :)

Idag åkte vi in till stan igen, precis som förra veckan, och tränade lite miljöträning. Milo har ju tränats sedan 5 månaders ålder att funka i stan och vara avslappnad, och idag gick det lika super som vanligt :) Men det gäller ju att uppehålla träningen, annars försvinner det ju sakta men säkert.

Vi hade också sällskap med Erica och hennes underbara am staff Kira, som nu är 10 månader och superstor :) Hon var också enormt duktig och avslappnad, även om hon inte varit i stan alls lika ofta. Duktig tjej :)

Nästa vecka hoppas vi på att komma iväg till stan igen någon dag för lite träning.

Nu ligger Milo och sover i soffan, jättetrött efter 2,5 timmar i stan!

Har haft en period då mina tankar har förts extra mycket till våran älskade Prins som fick lämna oss allt för tidigt.

Han finns i mitt hjärta än, och där kommer han förbli. Så enormt mycket kom han att betyda för mig.

Filmen har varit uppe tidigare, men den tåls att läggas upp igen. För mig betyder den mycket.

Saknar och älskar dig gubben!

Haha, det är ju bara sååååå underbart med stafferyck!

Idag tog vi bilen till skogen så att Milo kunde raca runt lite, och det behövde han. Det var nog tre dagar sedan han fick springa lös senast, och det märks!

Han fick tokryck och sprang runt, fram och tillbaka, runt, runt, över bergen, hoppde över stenar, ner för bergen, fram och tillbaka! Haha, helt underbart. Och lyckan lyste riktigt i ögonen på honom. Dessa stunder är så underbara att beskåda, och man skrattar högt för sig själv över deras enorma glädje.

Sedan började det regna, så vi gick till bilen och åkte hem igen.

Väl hemma fortsatte vi med träningen.

Imorse hade vi ett 5 minuters pass med "luktburken" innan jobbet, och det gjorde vi nu med. 5 minuter räcker gott och väl nu i början, och bara för att befästa beteendet att lukta i burken.

Han ville gärna bita lite i den, men genom att ignorera beteendet så återgick han till att lukta igen när han insåg att bitandet inte gav någon utdelning.

Vi kommer nog ta ett 5 minuters pass ikväll igen, och träna upp en del av kvällsmaten.

Detta är kul! Och jag kan knappts bärga mig till nästa kurstillfälle!

Japp, här har vi dem, busfröna. Dock inte bröder på riktigt, men eftersom Benjis matte o jag är goda vänner så får dem dras med varandra ;)

Benji är ca 1 år yngre än Milo, och de fungerar superbra ihop. Har aldrig blivit några gruff, trotts att de inte träffas allt för ofta då dem bor i sthlm. Men vi försöker ses kontinuerligt och så ofta vi bara kan och har råd.

Snygga är dem iallaf :)

Idag började den efterlängtade kursen!

Vi startade med lite teori, och Milo skötte sig felfritt i teorisalen hela tiden. Han låg på min jacka, kikade på de andra hundarna lite, men sökte kontakt och bibehöll också kontakten långa stunder under hela passet.

Supernöjd med det beteendet verkligen!

Sedan gick vi vidare till specialsöksrummet där alla hundar skulle få prova på och starta inlärningen. En hund i taget blev det, och Milo och jag startade som nr 2.

För er som inte vet så innebär specialsök att hunden ska lära sig att skilja på olika utvalda dofter. Vi använder oss av té just nu, det är den lukten hunden skall leta efter, i en bana som är uppbyggd för just denna träning.

Det är en slags metallställning med hål i, där man stoppar ner burkar med olika lukter i. Hunden ska leta efter en viss doft här, i detta fall - téet!

Nåväl...idag började vi med att få hundarna intresserade av att lukta i burken med té-lukten. Varje gång hunden gick fram och nosade, så förstärkte man beteendet med god belöning! Milo fattade poängen med en gång, såklart :) Han är ju shejpad på olika saker sedan innan, så för honom var det lätt att förstå vad som förväntades av honom när han gjort rätt en gång.

sedan gick vi vidare med att lägga till ännu en burk, den burk man ska låta hunden lukta på innan man släpper ut den på banan, för att den ska veta vilken slags lukt den ska leta efter.

så, man väntade tills han luktade i denna burk = belöning.

Gick sedan vidare till banan, som består av 6 olika burkar, varav en innehåller té-lukten. Man berömde för varje burk han luktade i, och belönade sedan när han luktade i den burk med innehållet i.  

Så långt kom vi alltså idag, och Milo skötte sig jättebra. Han har mycket energi, och det syns att han älskar att jobba.

Men något jag la märke till var att han hade en tendens att försöka ta upp burken i munnen imellanåt, istället för att nosa i den. Säkerligen för att vi alldeles precis håller på att träna honom att apportera sina leksaker till leksakslådan! haha, där ser man! så den träningen låter jag ligga nere ett tag framöver.

Och...en burk har vi låtat med oss hem, och nu är der träning som gäller till nästa gång. Helt enkelt att  belöna  honom när han nosar i burken, och för våran del, att försöka befästa nosandet riktigt, riktigt mycket och hoppas på att "bittendensen" försvinner. För det beteendet vill vi inte ha kvar.

Detta känns riktigt kul, och det känns som om jag kommer bli riktigt nöjd med denna kurs och få ut mycket av det!

Något intressant är ju hur lätt det är att se vilka hundar som shejpats och som fått jobba med egna initiativ tidigare. Det var Milo och en hund till som visade detta väldigt tydligt. De andra hundarna ville gärna sätta sig ner och vänta när de inte förstod  vad som förväntades av dem. De är ju så vana vid att alltid någon talar om för dem va de ska göra. Och när ingen gjorde så, så visste de inte riktigt, och vågade kanske inte riktigt ta initiativet till att försöka själv. Dessa behövde alltså mycket mer hjälper för att komma igång.

Men det kommer nog släppa så småningom, när de fattar galoppen :) Men det är intressant och se!