Jag har jobbat på hundgården i ett par år nu. I början var det praktik, senare fick jag jobb, och i 1,5 år har det varit mitt arbete.

En trogen och underbar följeslagare har vi haft hos oss i ett par år, och hans namn var Pontus.

Han kom till oss som en inackordering, och skulle stanna på obestämd tid då hans matte var sjuk och fick ligga långa perioder på sjukhus.

Mattes kärlek till Pontus var så stark och så stor att hon vägrade släppa taget om honom helt. Därför ville hon att han skulle vara hos oss, och hon betalade månadsvis hans inackordering, trotts att pengarna var få.

Tiden gick, och troligtvis skulle Pontus aldrig få komma hem till sin matte igen...Hon var för svag för att själv ta hand om en hund, och hemtjänsten vägade att hjälpa till med hundrastning. Så Pontus blev kvar hos oss, och matte ringde varje dag för att höra hur han hade det.

Åsikten om hurvida det var rätt eller inte att låta hunden stå hos oss dag ut och dag in är säkert delad, men så var fallet, och det var inget vi kunde sätta oss emot. Det var mattes egna beslut.

Pontus blev dock mycket speciell för oss alla, och han kom in i våra rutiner och lärde sig snabbt att leva hundgårdslivet - och att njuta av det! Som den lilla Shi Tzu han var! :)

Han tog till sig gården som sin egen, och fick mer och mer frihet. Han fick röra sig fritt och gå lös på alla promenader. Han blev allas favorit!

Tiden gick....det måste ha gått i alla fall 2-3 år. Då kom dagen då matte blev väldigt, väldigt sjuk. Hon insåg att det denna gången bara fanns en väg att vandra, och ville så innerligt få träffa lilla Pontus en sista gång.

Personalen på sjukhuset gick med på detta, och pontus "smugglades" in på sjukhuset för ett sista farväl.

Matte ville bara träffa honom snabbt, det var för smärtsamt för henne att ha honom där längre.

Kort därefter somnade hon in, med ett kort på Pontus i sin hand. Han var verkligen hennes älskade.

Hon dog med en sista önskan, att Pontus skulle få stanna hos oss. Att vi skulle ta över honom. Och så gjorde vi.

Vi bestämde att pontus skulle få stanna hos oss och officiellt blir den "gårdshund" han redan varit sålänge.

Nu var gården hans! på riktigt! :)

Den lille parveln blev så fäst vid gården att han inte ens ville lämna den.

När det var dags för trimning försökte han rymma från bilen, och lyckades han så sprang han snabbt tillbaka in i sin bur. Haha...på något sätt så kändes det sorgligt att han inte gick att omplacera till ett riktigt hem, men det kändes ändå okej, då han älskade oss och ville stanna.

På något sätt så var det hans egna val, då han varit hos oss så länge redan, så såg han oss som sin familj och gården som hans hem.

För mig blev han hundgårdens egna hjärta...

Men i förrgår hände det som inte fick hända. Samma dag som han skulle in på undersökning för sitt rinnande öga så sprack hans hornhinna, av någon anledning vi själva inte har någon aning om. Han var okej på morgonen. Han hade enorma smärtor. Detta, tillsammans med det blåsljud han hade på sitt hjärta, så beslutades att han skulle få somna.

Pontus blev ca 13 år gammal, varav han fick leva sina sista tre år hos oss. Jag är tacksam för varje dag vi fick tillsammans, och alla tokigheter och trams han har hittat på under våran tid ihop.

Idag var första dagen på jobbet utan honom, och hundhuset kändes genast tomt och ödsligt. Något fattas, och känslan gick inte att få bort.

Ingenting kommer att bli detsamma utan tokiga Pontus som gärna retade gallfeber på resten av hundarna, och jag sörjer honom djupt.

På något underligt vis stal han en stor del av mitt härta, och gjorde det till hans. Precis så som han överbeskyddade gården och ägde den med hela sin lilla kropp och själ :)

Jag behåller dig i mitt hjärta förevigt Pontus! Du är en hund jag aldrig kommer att glömma.

Jag kommer nog aldrig igen att få möta en sådan klok hund...Men jag är glad att jag fick chansen att dela hans sista år med honom.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Inte helt planerat, men tillslut blev det så ändå   Elda födde 7 valpar för 2 månader sedan. 6 tikar och 1 hane. Den förstfödde lille prinsessan fick bli en del av vår familj, och heter nu Pretty Angel´s Cold Asches Of Fire a.k.a "Aska".   Hon ha...

Oj, här ser jag att det har varit tyst allt för länge sedan sist! Konstigt detdär, med att man i perioder helt tappar lusten av att skriva!? Jag som annars älskar just detta, och att dela med mig av tankar, tips, träning, vinster, förluster, glädje o...

I oktober 2009 blev vi medlemar i Swedish Working Bulldog Göteborg, som är en lokalgrupp under Swedish Working Bulldog Association. Resan har gått ganska snabbt, och nu, snart två år senare är jag själv kassör och träningsansvarig i föreningen, och...

Idag åkte jag och Elda iväg och tränade lite inför tävling med M och Elsa. Vi kommenderade varann, och gick igenom alla momenten i lydnadsklass 1.   Kändes bra att göra detta, så man vet lite vart man står i dem olika momenten "på riktigt".  ...

Jag har fortfarande varit enormt dålig på att uppdatera bloggen. Det har varit så mycket runtomkring, och alla har vi väl perioder då man inte har lika stor motivation till skrivandet antar jag.   Nåja, hundarnas träning har inte trappats ner, sn...