Våran jul var mysig, i mammas nya hus här i Majorna, med hela familjen.

God mat, fina julklappar och hundarna skötte sig finfint.

Milo fick spendera lite tid med min systerson Melvin och min kusins son Axel, båda nyfödda bebisar :)

Först var han enormt nyfiken på dessa krabater, han undrade ju vad det var för något. Men senare under kvällen la han sig bredvid Melvin i soffan och slickade han på fötterna :) Sötnos. Med lite vana så kan han nog bli riktigt fin med barn, och han och Melvin kommer nog ha roliga stunder tillsammans när han blir äldre.

Leo är som vanligt bra med barn, bryr sig inte så nämnvärt. Men han älskar mammas mans två barn som älskar honom sååå mycket tillbaka. När de kommer hem till mamma och Leo är där så springer den yngsta flickan fram och kramar honom hårt. Och Leo ser inget annat än nöjd ut över uppmärksamheten :)

Jag är lycklig över mina två hundar som är så bra med barn och alla slags människor, och jag är glad över att de är omtyckta bland nästan alla mina vänner och min familj. Ingen i familjen har heller längre några fördomar mot min "kamphund", utan han behandlas som alla andra, en i familjen. Ingen var rädd över att Milo ville vara nära barnen, utan situationen var verkligen totalt avslappnad.

Fördomar jag möter ute bland folk kan jag leva med, sålänge min familj respekterar mitt rasval och litar på mig och min hund. Det är det som är det viktigaste, och jag är glad att jag lyckats ändra uppfattning hos dem i familjen som i början var skeptiska.