Idag skulle jag och Milo testa oss på ännu ett spår. Allt gick så  bra så, och han var supertyst när jag band upp honom för att gå iväg. Det är verkligen ett framsteg!

När vi sedan gick därifrån för att låta spåret ligga en stund så möter vi ett gäng med lösa hundar, dock såppas lydiga att de inte sprang fram till oss. Jag släpper förbi dem och ser sedan att ett par av hundarna springer upp i skogen ungefär där jag hade lagt spåret. Det såg dock inte ut som om de sprang så långt in, så jag chansade på att gå det endå.

Men...Milo blev direkt väldigt förvirrad i början av spåret och när vi nådde slutet så fanns där inget godis där jag hade lagt det!! Någon av hundarna måste ha norpat åt sig köttet...någon måste ha gjort det iallaf.

Usch vad sur jag blev, och stackars Milo ännu mer förvirrad...*suck*

Han fick såklart massor av beröm, men något annan belöning fanns ju inte kvar...

Något jag saknar sedan vi flyttade är en riktig skog. Vi har ju såklart lite här, men det är inte alls lika stort, och det är svårt att lägga spår då risken hela tiden är stor att det skall dyka upp någon. Skogarna är så små att man går igenom dem så fort....Känns lite tråkigt. Men när Robert kommer hem får vi passa på att ta bilen till en RIKTIG skog! :)

Men, men....här har vi gulleponkarna tillsammans + lite bilder på hur milo ser ut på morgonen. Det är inte ovanligt att man vaknar upp av att han har snott kudden och man själv ligger vid sidan av. Allt täcke är han också bra på att sno åt sig genom att lägga sig på det, så fryser gör man...haha...men det är underbart endå :)